tisdag 4 juni 2019

Flyttkaos

När jag står där med sängen på högkant, febrilt skruvandes på sängbenen för att få loss dem slår det mig. Jag hatar att flytta.

Jag hatar att behöva packa ned alla mina grejer, att behöva kånka på kartonger ut ur lägenheten, ut i bilen, in i nya lägenheten. Att behöva packa upp och försöka få nån slags ordning i väntan på den riktiga ordningen (som brukar infinna sig strax innan det är dags för nästa flytt).

Jag hatar att ha andra människor som klampar in i min lägenhet, flyttar på mina privata grejer och kanske tom fäller en kommentar om nån pryl jag har. Jag vill bara få vara ifred.

Eftersom jag redan som ung gillade att dokumentera saker, så kan jag konstatera att det här är min tionde flytt på 18 år. Dvs jag har bott i snitt på varje ställe 1,8 år. Vilket låter ännu värre när jag tänker på att jag bodde i en ljuvlig lägenhet i Uppsala i 5 år och uppe i mitt hus i norr i 4 år.

Kanske hänger min avsky för flytt ihop med att jag vid flera flyttar fått stå ut med en idiot till sambo (tog mig bara fem år att inse att han var en idiot), där jag fick dra det tyngsta lasset varje gång, medan han pratade skit om mig med sina kompisar.

Eller kanske är det min känsla av rotlöshet, att jag inte hör hemma någonstans, att varje flytt är från ett tillfälligt ställe till ett annat tillfälligt ställe. Kanske är det därför jag har svårt att skiljas från huset i norr, för det var tänkt att jag skulle bo där resten av mitt liv?

Jag hoppas verkligen att min nästa flytt blir till ett ställe där jag ska bo i många, många år. Jag skulle behöva det.

Hur ser ni läsare på att flytta? Har ni flyttat många gånger i era liv? Bor ni på ett ställe som ni tänker bo på länge/för evigt?

4 kommentarer:

  1. Som student flyttade jag ett par gånger, sedan köpte jag och min sambo lägenhet, där trivdes vi och bodde i 4 år, sedan köpte vi hus (för jag hatar egentligen grannar så tätt inpå) och här har vi nu bott i 15 år! Jag har inte så ont av att flytta, egentligen. Är lite rastlös av mig.
    Kommer bo här i huset länge till, såvida jag inte kan övertala mannen till ett geoarbitrage om sisådär 10 år. Då vill jag flytta till något litet. Nära vatten.
    /C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Konstigt... jag skrev ett svar igår, men det verkar ha trollats bort.

      Så himla skönt att få bo så länge på samma plats och känna att man kan bo där så länge man vill. <3 Njut åt mig med!

      Radera
  2. 30+ adresser - inget kul (är 37 år ung). Vårt radhus kan jag bo i till de bär ut mig. Dock lockar det att om cirkus 13 år när sonen blivit myndig utnyttja geoarbitraget och dra till skogs.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hua! Du är värre än mig. Håll dig nu i radhuset minst ett deciennium. :-)

      Radera

Det finns en plan...

Jag har inte skrivit om det i bloggen någonting. Men för några månader snubblade jag över mitt drömboende. Där jag vill bo resten av mitt li...