tisdag 28 maj 2019

Efter att FIRE är uppnått

"Tänk så skönt det kommer att bli den dagen du nått ditt sparmål. Då du kan börja leva normalt igen."

Jag var lite okoncentrerad på kompisens kommentar eftersom jag höll på att kolla inköpslistan i mobilen, så jag svarade med ett automatiskt "mhm".

Men sen sjönk det in vad hen sagt och jag fick ta en liten stund till att förklara för hen hur min filosofi ser ut. Jag tycker inte att jag gör några uppoffringar med mitt sparande mot FIRE. Jag lever det liv jag vill leva nu. Samtidigt som jag sparar undan en del pengar (en vanlig månad är min sparkvot 12 %).

Visst, jag kör en gammal bil som, när den inte håller ihop längre, kommer att ersättas med en annan gammal bil (förmodligen 03:a eller 05:a). Jag flyttar snart in på en gård där jag kommer hyra en liten stuga på 27 kvm. Jag köper sällan kläder och när jag gör det är det oftast på Kappahl. Jag köper varken smink, parfym eller alkohol.

Men samtidigt lever jag ett liv där jag har tre (!) hästar som kostar pengar i form av uppstallning, foder, hovslagare, veterinär, utrustning, träningsavgifter och lite annat smått och gott. Jag har vänner som med längtansfull röst säger "Åh, jag skulle så gärna rida igen, men jag hinner inte just nu." (pga viktigt jobb med lång titel).

Jag har valt att lägga de resurser jag har i form av tid och pengar, på det jag tycker är viktigast. Visst skulle jag kunna gå ned till halvtid om jag inte hade någon häst, men vad skulle jag lägga min tid på då?

Men den dagen jag nått finansiell frihet, den dag då jag kan säga hejdå till jobbet helt och hållet, så kommer jag ändå fortsätta handla på Willys. Jag kommer fortsätta anpassa min mat utifrån extrapriserna. Jag kommer att tänka igenom varje inköp riktigt ordentligt innan jag tar beslut att köpa en pryl.

Nä, jag lever kanske inte normalt idag. Men jag kommer inte att leva mer normalt när jag är ekonomiskt fri heller. Jag kommer att leva det liv jag vill leva. Enda skillnaden är att jag då kan leva det fullt ut och inte bara på kvällar, helger och ledigheter som det är just nu.

Lever du normalt eller lever du det liv du vill leva även i framtiden?

4 kommentarer:

  1. Vad är normalt? Att ha en fin titel, göra karriär samt att ha Volvo villa, vovve och ungar. Har inte något av detta men känner mig förhållandevis normal om jag jämför mig med mina grannar som langar knark och är med i brödraskapet.
    Du har förmodligen alla hästar hemma och är nog ganska normal iallafall.
    Jag lever ett spartansk och enkelt liv i en mindre håla, trivs ypperligt med det. Tänker inte ta mig någon annanstans för at bli mer "normal"./Em

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror normalt ligger i betraktarens öga, dvs hur jag än skulle bete mig skulle jag nog inte leva normalt i allas ögon. För att ha fin titel, göra karriär och vvv, det är inte normalt i mina ögon. ;-)

      Jag tror du satte huvudet på spiken med "trivs ypperligt med det". Dåså! Det är ändå det viktigaste, att du är nöjd. Så får man strunta i alla andra tyckare, för de kommer inte att försvinna.

      Radera
  2. Mycket bra inlägg, håller helt med. Gillade särskilt "Jag kommer att leva det liv jag vill leva. Enda skillnaden är att jag då kan leva det fullt ut och inte bara på kvällar, helger och ledigheter som det är just nu."
    Det är exakt det jag tycker det handlar om också! Skapa utrymme att göra det man vill. Jag köper sällan också kläder och blir inte direkt gladare av att det står något "häftigt" märkesnamn tryckt på tröjan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag upplever att man lätt rycks med i början och sparar väldigt frenetiskt, men allt eftersom inser man att det hela egentligen kokar ned till att ta reda på vad just jag vill leva för liv. Tycker tex Farbror Fri är ett föredöme där, bo nära det som är viktigt för just dig. Precis som jag nu flyttar till mindre boende men med bättre träningsmöjligheter för hästarna. För det är vad som är viktigt för mig.

      Radera

Utgifter för mars + strejk

Ja, jag vet att jag är sen att rapportera om mars. Men jag har hamnat i nåt slags konstigt mentalt läge där jag blivit fyra år igen och allt...