Jag vet att fru EB (har ni missat hennes blogg på nåt konstigt vis, så klicka på den i övre högra hörnet pronto och sätt igång och läs ikapp er!) pratat om att när man verkligen behöver något, så kommer universum att sättas i rörelse och få det man behöver att dyka upp. Men då handlar det alltså om riktigt viktiga saker. Kanske också lite beroende på hur man värderar saker och vad man tycker är viktigt förstås.
Jag har upplevt fenomenet många gånger, oftast i samband med att jag behöver flytta, så faller som alla bitar på plats efter varandra. Då pratar vi alltså om både jobb, boende och stallplats. Det löser sig, så fort jag har tagit det avgörande beslutet.
Men även i lite mindre sammanhang kan det hända. Som följetongen shorts. Jag bestämde mig för att vara snål och inte köpa shorts i fjol, och överlevde den varmaste sommaren någonsin med hjälp av vanliga jeans och ett par fula kapribyxor.
Men i år har jag fallit till föga och bestämt mig för att när jag åker till USA ska jag kosta på mig ett par (billiga) shorts. I och med detta beslut, så hör en bekant av sig. Hon har gjort en operation (oklart vilken sort) av magsäcken och har några byxor över. Är jag intresserad?
Så plötsligt står jag där med, inte bara några fina par (gratis!) byxor, utan också ett par byxor som passar perfekt om jag hade fått dem över vaderna. Dvs de är lagom storlek på lår och rumpa, men eftersom jag välsignats med släktens enorma vader så kan jag ändå inte ha byxorna. Men... Om jag klipper av byxorna kan jag faktiskt ha dem som shorts. Riktigt snygga shorts också.
Så vips har det hänt! Universum har satts i rörelser och jag har fått mina shorts alldeles gratis, bara för att jag själv bestämt mig för att det var dags att skaffa shorts.
Skickar med en extra guldstjärna till den som läst denna text och noterat att styckena börjar med samma ord två gånger innan det byts. Det var absolut inte meningen. ;-) Har du som läser upplevt denna urkraft/slump/Gud någon gång när du verkligen bestämt dig för nåt?
Visst är det fantastiskt när det plötsligt bara händer! Grymt med shorts! När jag var yngre hade jag som princip att när jag dragit på mig shorts på våren så fick det vara så till vintern kom. En del trodde att jag hade fasta datum, men det var mer att bara bestämma sig. Men shorts är fortfarande en livsnödvändighet! Avklippta eller ej!
SvaraRaderaSedan är det ju härligt när naturen formar sköna mönster! Jag noterade det inte med log efter ditt påtalande.
Lycka till med whiteboarden! Min kommentar från igår försvann någonstans.
Haha, vilken härlig inställning till våren. Sådär! Nu har jag shorts, då tänker jag ha det hela tiden. :-D
RaderaMeh, försvinnande kommentarer kan vi ju inte ha, så tråkigt när det händer. :-/
"Law of attraction" är en kraft att räkna med. Den funkar absolut. Eller så intalar vi oss bara att det är så för att just tanken på shorts löste sig med automagi. Hur många andra tankar har du haft på sistone som _inte_ materialiserat sig ännu? :)
SvaraRaderaJag har dock ingen tro att bara om jag sätter mig och tänker jättehårt på att jag vill ha en Tesla att den kommer att uppenbara sig (tyvärr). Så jag tror att tankekraften funkar absolut bäst på andra typer av begär där exempelvis en attityd eller beteendeförändring är involverad.
Att skänka eller byta kläder med vänner och bekanta är kalasbra. Gammalt för en är nytt för en annan. Win-win. Jag brukar tänka att jag hjälper den andra personen bli av med grejer med gott samvete eftersom jag i de flesta fallen använder det mesta (plagg eller prylar) och att givaren ser att jag är en sådan som uppskattar gåvan. Grattis med de "nya" shortsen!
Hm... Jag har på tok för många tankar som går i loop i huvudet. Nästa test blir att önska mig att mitt span på jobbet blir förälskad i mig. Men kruxet är väl att där är tron inte lika stark, så därför kommer inget att hända. ;-)
RaderaNä, att bara sitta och tänka funkar inte. Mer att du tar ett beslut att nä, nu ska jag skaffa mig en Tesla, så kommer det hända saker som gör att du lättare kan skaffa dig en Tesla. Sen kanske det inte går lika fort som för mig och shortsen, tex när jag bestämde mig för att flytta söderut igen, så tog det nästan ett år från beslut till själva flytten. Vissa saker behöver få ta lite tid.
Jag har gett en kompis en hel del kläder. För mig har det varit en lättnad att sakerna används. Hon har däremot haft lite svårt att ta emot "bara sådär" och var själaglad när hon hittade två toppar (en kommer jag ha på mig 6 juni!) som hon kunde ge till mig. Extra roligt är det när kläderna sitter sådär bra på givaren, men som skräddarsydda på mottagaren. :-) Fler klädesbytardagar bland vänner tror jag skulle göra att nyinköp minskade väldigt drastiskt.
Själv är jag noggrann med att aldrig påstå att det är "universum" som orsakar positiva händelser som kommer i rätt tid. Universum ser jag som skapat av Gud, men ingalunda Gud själv. Bara en kommentar jag inte kan avstå ifrån att göra...
SvaraRaderaDin erfarenhet här med shortsen är häftigt! Har jag varit med om liknande? Jo, minns några gånger. En gång för ca 20 år sedan tänkte jag köpa strykbräda. När jag var på väg ut ringde det och en bekant, som inte alls kände till mina planer och inte heller kunde känna till mitt innehav på strykbrädsfronten, erbjöd sig att komma och lämna en gammal med fräsch strykbräda som hon inte behövde då hon redan hade två stycken och ville rensa ut onödiga saker. Tja, jag tog emot den förstås, redan samma dag!
En annan gång behövde jag ett jobb och tänkte att jag kan tänka mig ett halvtidsjobb i tyska på en specifik skola för en viss lön. Sedan lämnade jag bara tanken och planerade att strax höra av mig till skolan som jag jobbat en period sex år tidigare. Behövde inte höra av mig...de ringde mig två dagar senare och erbjöd mig 50% jobb i tyska för exakt den lön jag haft i huvudet. De erbjöd dessutom ännu mer jobb som jag inte ens visste att de hade och jag fick genom detta lite nya nyttiga jobberfarenheter. Det var ett terminsvik trots allt och under slutfasen tänkte jag att jag ville jobba med vuxna arbetslösa invandrare med undervisning i yrkessvenska. Tänkte ta tag i det. Behövde inte... en okänd kvinna från ett utbildningsföretag (som numera konkat, är inte förvånad) som hört om mig och ville ha mig på intervju för exakt ett sådant jobb. Började där och det ledde till intressanta erfarenheter, inte bara för mig, utan även för min chef. Det är utifrån dessa jag inte är det minsta förvånad över konkursen, mer förvånad över att den inte blivit av tidigare. Allt jag sagt om företaget till andra som inte trodde mig, fick sanningen serverad flera år senare genom media som faktiskt inte alls överdrivit missförhållandena, utan inte ens tagit upp saken även ur de hunsade anställdas perspektiv, utan enbart kursdeltagarnas och skattebetalarnas, eftersom de var till stor del finansierade av staten genom Arbetsförmedlingen.
Till de här hör väl också att man bör vara uppmärksam på vad som är galet i ens liv när det går en emot extra mycket utan synbar anledning. Vad ska jag lära mig? Vad har jag för okänt problem eller hinder som jag behöver uppmärksamma och ta hand om? Motstånd är ju som gåvor också, då de visar på att något behöver åtgärdas för att göra en öppen att ta emot något lite roligare.
/Eva
Så glad att du är tillbaka. <3
RaderaDu har helt rätt att universum är ett konstigt ord att använda. Samtidigt vill jag inte skrämma iväg nån genom att skriva Gud och frågan är om jag ens tänker att det är Gud utan mer mäktiga krafter som härstammar från Gud. Jösses, nu blev det här flum i överflöd kände jag. ;-)
Vilka häftiga erfarenheter du har! Jag ryser när jag läser. :-) Även om skolan med invandrare inte känns jättetrevlig.
Ditt sista stycke är superintressant och verkligen nåt man inte alltid tänker på. Jag inser att jag hade en sån (mindre) upplevelse igår, när mina intentioner och verkligheten krockade. Jag tar med mig från det att jag behöver bli bättre på att hjälpa även de jag inte "tycker" ska ha hjälp. Vem är jag att bestämma det? Även om jag irriterar mig på hur vissa bara kan glida omkring och andra räddar upp situationen åt dem...
ÄNTLIGEN en lösning på shortsfrågan som varit lite av en följetång genom åren.
SvaraRaderaHahaha, varför känner jag mig plötsligt extremt gammal och gnällig. ;-) Nädå, jag förstår hur du menar. :-)
Radera