Jag kastades snabbt in i verkligheten på jobbet igen. Vi har en ny chef sedan några månader tillbaka och nu tror jag att hen börjat bli lite varm i kläderna.
För herregud vad det ska bokas möten! Jag blir helt svettig.
Till att börja med har vi sk styrningsmöten en halvtimme varje vecka. Jag fattar syftet med det. Vi ska hålla lite koll på vad vi håller på med och vart vi är på väg. Fine.
Men sen ska vi ha gruppmöten en gång/månad, vilket är minst en oftast två timmar långa. Dessutom ska vi ha en målsamtal, det är fyra möten per år som är minst en timme. Sen ska vi ha coachingsamtal, nya chefen ville att vi träffades en gång/månad men jag lyckades styra det till var sjätte vecka. Där ska vi alltså prata om sånt som jag känner att jag behöver stöd och hjälp med (då snackar vi alltså inte om hur jag balanserar om mina portföljer, då hade jag varit nöjd), vilket sällan är nåt att prata om öht. Jag tuffar på så bra på min egen kammare.
Till dessa möten kommer dessutom avdelningsmöten, de är förvisso bara fyra gånger per år, men i gengäld är det 1-2 heldagar varje tillfälle.
Sen tillkommer alla dessa småmöten, som möten (plural!) om att vi ska ändra mappstrukturen (!) där vi sparar våra dokument, eller möten om hur vi ska tänka när vi svarar på medarbetarenkäten.
För att inte tala om alla utbildningar! Det är utbildning om att ha styrningsmöten, om det förbaskade GDPR, om Lean, om office 365 (som tydligen är såååå bra, men ingen vet riktigt hur, eftersom ingen har fått nån utbildning utan programmen har bara tjoffats in på datorerna), sen ska jag gå en massa introduktionsutbildningar (för jag är ju "nyanställd" och måste ha gått vissa viktiga utbildningar som en stackars konsult inte behöver kunna).
Sen ska jag själv hålla i diverse småutbildningar och även ha genomgångar med olika kollegor kring saker vi behöver ha en samsyn kring.
Ibland när jag ser min kalender fattar jag inte riktigt när jag ska göra mitt jobb... Som vi för övrigt också ska ha ett möte om (alltså vi ska gå igenom exakt vilka arbetsuppgifter jag gör i dagsläget och vilka jag borde göra).
Igår eftermiddag (när jag precis hämtat mig hjälpligt efter chocken över att jag måste jobba efter att ha chillat en hel vecka) fick jag dessutom en kallelse till ett möte om att diskutera vad vi ska jobba med i fortsättningen. Till detta möte ska jag dessutom läsa in mig på lite diskussionsmaterial sisådär ett par timmar. Jag hoppas att det här är nån slags mental reaktion på att ha varit ledig en vecka, men jag vill verkligen gå i pension nu. Alltså precis nu. Kan jag bara lämna skrivbordet, kliva ut ur lokalen och aldrig mer komma tillbaka?
Jag vill även förtydliga att jag nånstans i det här tycker om det jobb jag gör. Egentligen. Jag längtar bara tills chefen går på semester så jag får vara i fred några veckor. Tack och lov har hen bestämt sig för att ha semester hela sex veckor med start efter midsommar. Bara fyra veckor till att härda ut. Fyra veckor och elva möten...
Tur att jag iaf jobbar hemifrån en dag i veckan, så jag får nåt gjort. ;-)
Hur känner ni kring alla dessa möten? Är det egentligen någonting som skulle kunna effektiviseras ännu mer?
Bild-googla "HÅLL ETT MÖTE" så får du se dom där roliga lapparna man kan hänga upp på jobbet i smyg.
SvaraRaderaNä men seriöst. På ett tidigare jobb var det så mkt möten så man hann inte jobba/få nåt gjort. Det kändes superfrustrerande till tider och blev en stressfaktor. Nu för tiden kan jag ibland tycka att dom där mötena är ett enkelt sätt att få tiden att gå utan att någon ifrågasatt vad jag lagt min tid på. Det är när jag får för mig att - vad gör väl det om 100 år? Då är det ändå ingen som bryr sig om allt det där jävla data som vi håller på med.
Hahahaha, bästa hittills idag de där lapparna! Kanske ska sprida ut dem lite diskret i byggnaden. ;-)
RaderaNä, jag får helt enkelt försöka släppa mitt behov av att faktiskt få saker gjorda och snällt glida med på diverse möten och utbildningar. Tror mest att det känns mer såhär direkt efter semestern när jag har lite ärenden som ligger och faktiskt behöver bli gjorda.
Snart, snart är det midsommar. ;-)
Elva möten på fyra veckor? Pfft! Själv räknar jag till närmre 15 på två veckor. Det är galet och svårt att hinna med det dagliga mellan mötena.
SvaraRaderaKan tilläggas att jag inte heller uppskattar möten och ser fram emot semestern.
Herregud... Jag som tycker att mitt liv är jobbigt. :-P Men förmodligen har jag färre möten för att jag inte är nån VIP på det här jobbet, utan en sån där grå liten mus i ett pyttelitet kontor.
RaderaHoppas tiden går fort till semestern!
Jag är lite kluven när det gäller möten. För mig som chef är de ju ett arbetsredskap. När man har många medarbetare och aktiviteter att ansvara för så är schemaläggning av ett samtal ibland ett bra sätt att säkerställa att jag är informerad och kan stötta om det behövs. Problemet är ju att det blir ett möte och med många såna låser man ju sin kalender. Speciellt om man är i en allmänt mötesgalen organisation (vilket jag är).
SvaraRaderaI normalfallet har jag 20-25 schemalagda aktiviteter/möten per vecka. Mitt ruskigaste rekord är nio möten samma dag (som då handlade om helt olika saker och flera av dem komplicerade eller konfliktfyllda. Det kommer jag inte att sakna när frihetens timme är inne.
Möten som är givande är förstås nåt jag förstår vitsen med. Det är när det blir möten för mötandets skull jag halvt avlider. Hur många gånger har man inte suttit i ett möte och undrat varför i hela friden man hamnat där?
RaderaJag skulle tex boka in ett fira-att-E-fått-jobbet-fika och det gick inte att få ihop innan sommaren för alla på avdelningen (sju personer inkl chef) för att alla hade så många möten hela tiden. Så istället för att fira i maj kommer vi fira i slutet på augusti...