Jag står vid tvättmedelshyllan på Willys. Vet inte riktigt hur jag hamnat här. Försöker få hjärnan att samarbeta efter ännu en mötesfylld arbetsdag. Det är extrapris på tvättmedel. Både ett lägre pris på den stora förpackningen och ett Willys plus-erbjudande på två av de små förpackningarna. Febrilt kämpar jag med siffrorna. Blir det billigare att köpa den stora trots allt? Eller är det mer förmånligt med de två små?
Blir plötsligt osäker på om det är samma tvättmedel som jag har hemma. Bytte märke för ett tag sedan (från Via till ett som allergiförbundet rekommenderar), det har faktiskt minskat mina utslag och jag vill inte råka köpa fel tvättmedel nu bara för att det är billigt.
Drabbas av total härdsmälta och känner att jag inte orkar. Orkar inte springa runt och leta extrapriser. Orkar inte hålla koll på om jag har tonfisk hemma eller om jag ska passa på när den är billig. Orkar inte dubbelkolla priset mot det som jag har på min lista i mobilen.
Orkar inte.
Så det får vara. Jag struntar i tvättmedlet, struntar i att spara pengar på billiga extrapriser och åker hem istället. Såna här dagar löser jag inga världsproblem, såna här dagar är det bäst att göra minsta möjliga och bara sova.
Ibland undrar jag om man någonsin blir helt frisk från sin utmattningssjukdom?
Om allt möjligt som på nåt vis rör min frihetssträvan. Målet är att sluta jobba 2032, men man vet aldrig vad livet hittar på. Du når mig enklast på frihet2032 at gmail.com
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Osorterade tankar
Jag har velat skriva inlägg ett tag, men det har känts som ett oöverstigligt berg på nåt vis. Typ att nu har det varit tyst på bloggen så lä...
-
Det blev en riktigt mysig picknick i Enköping, kanske aningens varmt, men det fungerade bra att sitta i skuggan. Som vanligt när FIRE-perso...
-
Jag fick en hint från en läsare att det behövdes ett livstecken igen. Så okej. Sen sist har jag haft semester och spenderat två veckor dund...
-
Jag har inte skrivit om det i bloggen någonting. Men för några månader snubblade jag över mitt drömboende. Där jag vill bo resten av mitt li...
Jag har ingen egen erfarenhet av utmattningssjukdom så det är förmätet av mig att ge några tips. Som "träningsnarkoman" är jag van vid att alltid komma ut och kämpa, oftast är det lätt men ibland tufft. Sedan kommer det dagar när det är stopp. Då har jag lärt mig att lyssna och bara sova. Jag håller tummarna för att det är ett par sådana dagar. Jag lider med dig men tackar också för ett otroligt starkt inlägg. Försök att samla kraft och positiva tankar hos dina hästar och allt roligt som väntar. Du är fantastisk!
SvaraRaderaTack för dina fina ord! Precis som du skriver, så är det bara att lyssna på kroppen (eller knoppen i det här fallet) och vila. Kram på dig!
RaderaMan får dippar då och då. Se det som en påminnelse, ett litet alarm, om att ta det lugnt.
SvaraRaderaUtmattning är skit men samtidigt bland det bättre som hänt mig. Ett uppvaknande -skyglappar av.
Acceptans, ödmjukhet och vila.
Du har så rätt, så rätt! Jag fick höra att det var synd att jag var så ung när jag blev sjuk, men samtidigt kan jag tycka att det är bättre att få en varning i ganska tidig ålder, än att vara över 60 år som min mamma var.
RaderaAcceptans, ödmjukhet och vila är verkligen de tre ingredienserna som man får jobba med hela tiden. <3