För några veckor sedan blev jag av med min mobil. Inte så att jag tappade bort den eller blev bestulen, nä den slutade helt enkelt att ladda. Så jag lämnade in den på koll (och ev lagning) och av nån anledning hamnade den i "glöm bort kunden"-högen. Eftersom jag knappt använder mobilen längre så saknade jag den inte förrän en person skulle köpa en grej av mig och ville swisha. Oups, det funkar ju inte så bra utan mobil. Vi löste det med att hen swishade och jag kollade i efterhand att jag fått in pengarna på mitt konto. Bra där. Men jag blev påmind om att mobilen varit borta en vecka, så jag ringde företaget som bad om ursäkt och genast skulle kolla på min mobil.
Några dagar senare fick jag ett dystert svar att de fel som var (nånting med batteriet också) var dyrare att laga än att köpa en ny (begagnad) mobil. Så det fick bli en beställning av en ny mobil och för en vecka sen fick jag den.
Apple är ju smidiga på så vis att det är enkelt att starta upp en ny mobil och få den att vara exakt likadan som den gamla. Så jag kände mig nöjd med mobilen direkt. Men ändå fascinerad över att jag knappt märkt av att jag varit utan mobil i två veckor.
Det jag däremot märkte av (efteråt) var alla som missat att jag var utan mobil och hade ringt och sms:at till mig. Mest från företag och såklart biblioteket, men jag blev lite glad över att känna mig populär i några minuter. Nu är allt som vanligt igen och det är bara messenger jag använder flitigt. ;-)
Ska väl erkänna att jag hade jobbmobilen ifall nån behövde nå mig i nödfall (gamla föräldrar och såklart kan nåt hända hästarna), men den ringde det på en enda gång under de här veckorna.
Skulle du klara dig utan mobil i två veckor?
Om allt möjligt som på nåt vis rör min frihetssträvan. Målet är att sluta jobba 2032, men man vet aldrig vad livet hittar på. Du når mig enklast på frihet2032 at gmail.com
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det som inte dödar, härdar
Jag vet inte jag. Jag tycker snarare att jag känner mig som en urvriden disktrasa. En disktrasa som när som helst börjar storgråta, för de m...
-
Jag vet inte jag. Jag tycker snarare att jag känner mig som en urvriden disktrasa. En disktrasa som när som helst börjar storgråta, för de m...
-
Det blev en riktigt mysig picknick i Enköping, kanske aningens varmt, men det fungerade bra att sitta i skuggan. Som vanligt när FIRE-perso...
-
Jag har inte skrivit om det i bloggen någonting. Men för några månader snubblade jag över mitt drömboende. Där jag vill bo resten av mitt li...
Jag var mobilfri fram till ca 5 år sedan så jobbet ville att jag skulle vara anträffbar. Det enda jag använder den till privat är ett mobilspel och några kärleks-SMS till min fru.
SvaraRaderaWow. Jag är imponerad. Jag använde som sagt jobbmobilen och då var jag tvungen att ladda ned en väderapp, eftersom jag är lite väderberoende med hästarna. Men det var det enda jag saknade. :-)
RaderaKlara sig och klara sig, skulle väl inte dö eller så...Jag använder min mobil som kostar mig 99 kr i månaden och några hundra i inköp, flitigt.Det går bara att ringa och smsa på den. Känner mig som ett UFO när jag drar fram min lilla smidiga behändiga mobil för jag ser aldrig någon annan som har en sån, fast jag har hört talas om ryktesvägen att det finns en till som har en dumbphone, han ska visst heta Sparo eller
SvaraRaderanått.
Jag pratar i min mobil, skulle sakna det verkligen.
Imponerande anonym! Du och Sparo får stämma träff nån gång och prata viktiga saker som "hur klarar man sig när man går vilse utan en kartapp" eller "Smidiga affärer utan swish". ;-)
Radera