Frihetsmamman skrev för ett tag sedan om att få en dödsdom och det fick mig såklart att börja tänka. Jag har, precis som hon nämner i inlägget, ingen viktig person som ska få ärva mina pengar. Så hur skulle jag agera om jag fick veta att jag hade x månader kvar att leva?
Först och främst, oavsett vad jag skulle hitta på sen, så skulle jag säga upp mig från jobbet. Försöka förhandla bort den månad jag har där jag måste vara kvar på jobbet. I dagsläget har jag så pass mycket pengar sparat att jag skulle kunna vara ledig i fem och ett halvt år. Jag misstänker dock att mina kostnader skulle öka markant i samband med dödsdomen.
Förmodligen skulle jag byta namn på bloggen till "Hur man bränner en dryg miljon på några månader". Sedan skulle jag resa och resa lite till och resa ytterligare lite. Jag skulle försöka få med kompisar på resor, dvs bjuda dem på resa, boende och mat, för att kunna spendera tid ihop med dem. Jag skulle testa att äta på några dyra restauranger, kanske tom nån med en stjärna i Michelinguiden, för det har jag aldrig gjort tidigare.
Jag skulle tillbringa en del tid med familjen och jag skulle se till att placera ut Anette och Celine till bra nya ägare.
När jag var för sjuk för att resa skulle jag tillbringa den sista tiden ihop med mina närmaste och med förhoppningen om att de skulle kunna använda mina sista slantar till att ge mig en trevlig sista tid.
Jag inser när jag skriver det här att jag har massor med olika ställen jag vill resa till, det är nästan så att jag blir stressad fast jag förmodligen har 30-40 år kvar att resa. Jag tittar ut genom fönstret från mitt kontor, ser den gråa himlen och undrar ifall jag slösar bort viktig tid utan att ens vara medveten om det.
Vad skulle du göra om du fick ett sådant besked?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Min pension - förvirrad som vanligt
Jag är ju inte världsbäst på pension och har alltid utgått ifrån garantipensionen när jag räknat hur mycket pengar jag ska leva på i framtid...
Det beror nog på hur mycket tid man får. Jag skulle nog agera väldigt olika om jag fick 3 månader eller 3 år på mig.
SvaraRaderaEn längre tid skulle nog innebära hedonism och resor. En kortare tid skulle nog innebära ett sökande efter sinnesfrid.
Ångesten skulle vara stor oavsett.
/Svanesang
Så oerhört jobbigt med ångesten. :-( Jag har varit nära att dö några gånger och jag har haft ett lugn och en känsla av frid, så jag tänker att jag skulle ha det i den här situationen också. Men som ung vuxen hade jag en hel del dödsångest och det är verkligen en hemsk känsla.
SvaraRadera