fredag 21 februari 2020

Kontanter eller kort?

Något jag vinnlade mig om när jag var utomlands, var att använda mig av kontanter. Mest för att jag inte ville riskera att bli av med en massa pengar på mina kreditkort (har kreditgränsen på 30'), men även för att det är så mycket mer naturligt med kontanter där jag tillbringade min tid. Det är fånigt att betala småsummor, som 2 euro för en flaska vatten, med kreditkort. Så jag tog ut totalt 100 euro under min vistelse (30 euro innan jag åkte, 70 euro på plats).

Jag blev förvånad över att kontanterna gav mig ett sånt enormt lugn. Jag hade stenkoll på hur mycket pengar jag hade kvar att handla för och kom även på mig själv att låta bli att köpa (appletiser) vid nåt tillfälle för att jag inte ville ta ut mer pengar.

Kontanterna blev en slags kontrollinstans för mitt eget handlande. Jag har tidigare i en diskussion på en annan blogg (tror det var Fru EB:s) stött och blött kreditkortens vara eller icke vara. Jag har därför börjat sammanställa vad jag tjänar på mina kreditkort under ett år.

Men jag klurar på om det egentligen blir ett för stort fokus på att jag "tjänar" pengar när jag köper saker med kreditkorten. Visst blir det en cashback med dem och visst är det smidigt, men kanske skulle jag ha bättre kontroll och köpa mindre om jag handlade mer med kontanter?

Det skulle dessutom passa mig väldigt bra, jag är emot det kontantfria samhället som växer fram i Sverige, där fler och fler butiker, caféer och banker (!) inte tar emot kontanter. Jag tror inte att kort är säkrare än kontanter, snarare tvärt om.

Jag kommer låta allt vara "som vanligt" i år, men funderar starkt på att låta 2021 bli det år jag betalar med kontanter i första hand och i andra hand med kreditkort.

Händer det att du använder kontanter?

9 kommentarer:

  1. Vi brukar ta ut 5000 kr i kontant varje månad, detta går till familjens matbudget. Varför undrar du kanske, jo som du själv nämnde: kontroll. Med kort blir man ibland chockad över hur mycket man slösat när man loggar in på sin internetbank. Med sedlar inger man högre respekt till sina pengar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tar också ut några tusen varje månad. Dessa är för mat, busskort och fickpengar under månaden. Eftersom det är bökigt att gå till banken går jag bara dit en gång per månad. Har inte uttagskort ens... Cash is still king!

      Radera
    2. Oh här hade vi två kontantproffs! Gå till banken tror jag inte att jag skulle mäkta med. Tror ärligt talat inte ens att min bank har så man kan ta ut pengar där. Vilket är vansinne såklart, men just nu orkar jag inte byta bank.

      Radera
  2. Aldrig kontanter. De finns inte för mig - syns inte i tink eller i internetbanken. Så nej, inga kontanter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad gör du den dag det blir krig?! ;-)

      Radera
  3. Kort, nästan aldrig kontanter. Tror inte det skulle göra någon större skillnad för mig personligen. Jag är en utpräglat disciplinerad människa, snarare behöver jag nog lära mig vara något mer spontan avseende konsumtion. Jag sliter väldigt länge på mina prylar...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är ju inte sådär disciplinerad. Jag märker att jag skärper mig mer när jag rent fysiskt ser att sedlarna i plånboken minskar.

      Sliter väldigt länge på prylar gör jag dock, fråga de stackare som var på FIRE-träffen i Malmö om min gamla jacka. ;-) Däremot blir det lätt lite extra gott i matväg lite för ofta.

      Radera
  4. Kontanter är det enda anonyma betalsättet. Allt annat är integritetskränkande. Varför ska banken veta var och när jag handlar?

    Jag sparar pengar på att inte fika på stan när det inte går att göra för reda pengar.

    /L.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah... Det var ett nytt synsätt. Du har såklart rätt, det är lite läskigt när alla olika företag har sån koll på vad jag handlar hos dem. Frågan är hur mycket det är värt att få bonus på kreditkort vs att de har på tok för mycket koll på mig...

      Radera

Det finns en plan...

Jag har inte skrivit om det i bloggen någonting. Men för några månader snubblade jag över mitt drömboende. Där jag vill bo resten av mitt li...