Livet utan sociala medier

Ja, nu har det gått nästan två veckor sedan jag började minska på mitt surfande. Framförallt har jag rensat bland de bloggar jag läser, slutat hänga på ett hästforum och framförallt; förändrat mitt beteende på facebook.

När jag började så tillät jag mig själv att kolla facebook två gånger om dagen. Ganska snart insåg jag att jag inte är intresserad av att se alla inlägg om försvunna katter som "Lisa" repostat. Eller för den delen alla "perfekta" bilder från sommarsemestern från "Erik".

Jag behöver facebook enbart för att vara med i några olika grupper. De allra flesta hästrelaterade men även några säljsidor då jag behöver bli av med grejer fortfarande.

Så första steget blev att sluta följa mina vänner. Elakt va? Men jag tänker att om jag vill veta vad som pågår i "Lisas" liv, så kan jag bara gå in på hennes profil och se vad som hänt. Det har jag gjort på några personer senaste veckorna, då jag vet att de haft nåt som intresserar mig på gång.

Sedan gick jag igenom alla sidor jag gillar och alla grupper jag är med i. Vilka var verkligen nödvändiga och vilka tittade jag i enbart på slentrian? Tex var jag med i en köp- och säljgrupp för hästar. Eftersom jag definitivt INTE ska köpa nån ny häst och helt klart inte heller tänker sälja mina hästar, så finns det ingen som helst nytta med den gruppen. Jag behöver inte ha koll på vilka hästar som köps och säljs. Så den gruppen gick jag ur direkt.

Jag försökte verkligen tänka på att jag inte behöver veta allt. Det gör ingenting om jag missar en massa grejer. Det är snarare ganska sunt att inte ha koll, att inte alltid svara på personers berättelse med "Ja, jag såg det på facebook, så roligt för dig!" utan istället faktiskt lyssna på när de berättar.

En enda person har kommenterat min frånvaro på facebook. Det är en kollega som, lite snällt sagt, vill veta allt om alla. Snokkärring hade jag kunnat kalla hen, om hen varit en kvinna. Tyvärr kände jag mig vid ett tillfälle tvungen att bli vän med personen och nu går det såklart inte att sluta vara vän. Men istället så lägger jag inte längre upp någonting på facebook och de som verkligen vill veta hur det gick på senaste träningen, de kan faktiskt fråga.

Intressant att notera är att det hittills varit tre personer som frågat, samma personer som jag oftast träffar över en fika eller middag. Hm... Kan det vara så att alla övriga 120 personer jag är vän med på facebook egentligen inte bryr sig ett skvatt om mitt liv? Förstå så lättade de ska vara över att jag slutat uppdatera, så de slipper störa sig på mina uppdateringar. Eller så har de redan slutat följa mig, men måste fortsätta vara vän med mig, för man kan ju inte ta bort en vän. ;-)

Instagram går jag numera in på några gånger/vecka när jag kommer ihåg. Det är bara några personer jag följer (och jag har slutat lägga in bilder själv) och det är enbart för att de inte uppdaterar nåt på facebook. Jag tror att jag, så småningom, kommer att vara redo att lämna instagram helt, bara jag får några veckor till på mig.

Så vad har jag då gjort istället för att fastna på facebook? Ja, jag måste tyvärr meddela att jag inte blivit mer kreativ (mja, kanske lite) eller tillbringat mer tid med mina hästar (jo, ok, lite mer tid har de faktiskt fått, men framförallt har jag varit fokuserad på dem 100 %, eftersom mobilen varit kvar hemma), utan istället har jag blivit besatt av en viss tv-serie, med tillhörande podcast. Suck. Förhoppningsvis går det här beroendet över, men tills vidare så tillåter jag mig själv att titta på ett avsnitt per kväll och sedan lyssna på podcasten medan jag jobbar. Jag försöker tänka att så småningom är serien slut och då ska jag inte börja titta på nån ny. Fast det är klart, Westworld verkar rätt intressant och Lucifer likaså...