lördag 31 augusti 2019

Att sluta tävla

Jag jobbar fortfarande med att hitta vad som ger mig glädje och lycka varje dag. Mina hästar är såklart en stor del i det, men även att jag bor så nära naturen som jag gör.

I varje beslut jag tar, så försöker jag hitta en orsak till varför jag ska göra si eller så, på vilket sätt det beslutet är bra för mig. Då och då omvärderar jag beslut, eftersom jag märker att det inte ger mig nåt längre.

Ett sådant beslut är beslutet att inte tävla längre. Att bara ha hästarna för att jag trivs i deras sällskap och vill utvecklas tillsammans med dem. Utan att mäta mig med andra. Jag har helt enkelt insett att jag inte hittar någon glädje i att tävla, så varför ska jag då tävla? Till sist åkte jag på tävlingar bara för att "man ska" eller för att "jag har alltid gjort det". Men jag såg inte fram emot tävlingarna och kontrasten till när jag åker iväg på träningar blev väldigt tydlig.

Den senaste (sista förmodligen) tävlingsstarten kändes verkligen som en dag på jobbet med en massa möten. Tråkig väntan som ledde till några minuter där vi gjorde vår uppgift och sen var det bara att packa ihop och åka hem. Blä liksom. Skönt att det är över.

Ja, ni hör ju. Jag ska inte tävla. Alltså slutar jag med det.

Vilket, när jag börjar räkna på det, sparar enormt mycket pengar. För enkelhetens skull skippar jag vad varje enskild tävling kostar (vi snackar anmälningsavgifter, speciella kläder, bensin, mat, veterinäravgift, hyra av box etc) och istället bara listar vad jag lägger ut varje årsskifte:

Medlemsskap i ryttarförening: 300 kr.
Licens för mig: 810 kr.
Licens för hästarna: 640 kr.

Summa: 1750 kr som jag kan träna för istället!

En annan fördel med att sluta tävla är att jag inte längre är medlem i en ridklubb, dvs jag slipper få förbundets medlemstidning som jag slänger i soporna, jag slipper sälja en massa onödigt strunt för att få in pengar till föreningen, jag slipper lägga tid på att vara funktionär på tävlingar klubben anordningar och jag slipper (!!!) vara med i facebookgruppen där de mest ointressanta saker ska diskuteras i all oändlighet (och så blir man taggad i nån kommentar mitt i alltihopa så man måste läsa vad som sagts innan).

Jag försöker hitta en enda nackdel med att sluta tävla, men jag hittar ingen. Jag är tillräckligt trygg i mig själv och min ridning numera, så jag behöver ingen yttre bekräftelse på hur "bra" jag är eller bevis i form av tävlingsstarter för att visa att jag är ryttare.

Allt jag behöver är det där ögonblicket, då min tanke och hästens tanke förenas mot samma mål. När vi blir ett och det är så magiskt att jag bara ryser när jag tänker tillbaka. Mer sånt!

Har du slutat med nåt som du gjort av ren slentrian?

4 kommentarer:

  1. Helt rätt! Jag tävlar också väldigt sällan. Sist jag skulle starta en klass uppgick den totala kostnaden till nära 1.000 kronor med licenser, startavgifter och allt annat, det är ju inte klokt!

    Däremot åker jag då och då (ca 3-4 ggr/år) på närliggande P & J. Då får hästen och jag göra "något nytt", samtidigt som det är billigare och mindre prestationsinriktat.

    Må så gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir verkligen dyrare och dyrare att tävla. :-( Dessutom verkar det bli krångligare, när jag pratade med en stallkompis så hade hon fått visa upp lastning på grönt kort-kursen och det var en massa konstiga rutiner på hur man skulle lasta för att få godkänt. :-S

      Ja, P&J är verkligen räddningen, mycket billigare och ofta precis lika bra banor. :-)

      Radera
  2. Härligt att du kommit till insikt. Ja det är inte gratis att tävla och mycket press.
    Detta hör inte hit men släpps en dokumentär nu på svt som jag tänkt se. Besatta av rikedom såg trailern rätt obehaglig... kan säkert intressera fler ekonominördar^^.//J

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska kika på trailern och se vad det är för spännande. :-)

      Radera

Slits i två riktningar

 Jag har verkligen svårt att göra av med pengar märker jag. Speciellt nu när jag summerar utgifterna varje månad. Egentligen har jag massor ...