fredag 5 juli 2019

Konsten att fejka arabiska

Ibland får jag för mig att jag är autistisk. Typ lite sådär light-Asperger. Sist jag sa det med bekymrad röst till en vän, så tipsade hon mig om Lina Limans bok Konsten att fejka arabiska.

Jag har väldigt många drag av autism, det vet jag. Men efter att ha läst boken kan jag lättat säga att jag har de bra dragen, utan att få det så kämpigt i vardagen som många med autism har. Lina beskriver så tydligt skillnaden mellan en "vanlig" människa och en person med autism.

Jag föredrar att vara själv, framför att umgås med andra. Men om jag av någon anledning måste (alltså inte bara jobbrelaterat, utan kanske för att en kompis har middagsbjudning), så följer jag smidigt med i konversationen, jag läser av det icke-verbala språket, känner nyanserna i sarkasm och jag behöver knappt tänka medan jag gör det.

En av de tydligaste skillnaderna mellan mig och en person med autism är just detta. Jag känner mig för i en konversation, personen med autism måste tänka och analysera, för att, med hjälp av tidigare erfarenheten, tolka situationen. Förhoppningsvis tolkar personen det rätt, men det kan lika gärna bli en felaktig analys och därmed en lite knepig konversation. Jag ryser när jag läser i boken och förstår vilken enorm energi det måste ta att ha en konversation. Jag som tycker att jag kan bli trött (hjärntrött) efter umgänge med andra människor, förstå hur vansinnigt trött jag skulle bli ifall jag behövde tolka varenda litet ord någon annan sa.

Boken handlar helt enkelt om Linas uppväxt och liv, fram till hon får diagnosen autistisk. Innan dess har hon valsat omkring i vården i omgångar och även varit tvångsinlagd flera gånger. Det är en bok som ger massor med nya insikter (iaf för mig som inte haft någon nära anhörig som varit inlagd på psyket) om hur livet kan te sig när man har psykiska besvär som hela tiden missbedöms.

Jag tar framförallt med mig Linas egna ord om hur hon ser på sin funktionsnedsättning och tänker att jag behöver bli bättre på att lyssna på mig själv jag med. Även om jag "bara" varit psykiskt sjuk i form av hjärntrötthet.

Läs boken!

12 kommentarer:

  1. Du kanske är hsp (högkänslig). Orkar inte förklara här men googla : ). Det där med att du blir trött och att det tar energi när du träffar andra kan tyda på det./Hea

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är jag. Men det vet jag om sedan länge. Det är mer de här nördiga delarna av autismen som jag tänker är jag. Jag går liksom in i minsta detalj när jag börjar intressera mig för nåt och så kan jag lära mig saker på djupet på ett helt annat sätt än vänner med samma intresse. :-P

      Radera
  2. Några i min omgivning är introverta och de reagerar precis som du. Hsp är också intressant men oftast brukar extrovert/ambivert/introvert-förklaringarna räcka för att man ska känna igen sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag är ju en introvert som fått lära mig via skolan att det får man absolut inte vara. Så jag har gjort våld på mig själv i många år innan jag började lyssna på mig själv. Men sen är jag högkänslig också, vilket jag mest ser som en gåva. :-)

      Radera
  3. Tack för boktipset, lägger till den på min lista över böcker att läsa på semestern. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver om dig själv och identifierar mig som introvert (som Lupinerna skrev ovan).

    https://ljudavregn.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh! Kan du inte posta listan på bloggen? Jag håller på att läsa Tronstriden nu (efter tips från The Dividend Story), men jag är inne i en bokslukarperiod och behöver ständigt nya tips.

      Radera
    2. Jag har inte så många böcker på listan än, just nu håller jag på att läsa Meet The Frugalwoods, sen tänkte jag kolla in en bok som heter Träna din hjärna och en riktig mastodontbok (det var nog den tjockaste pocketboken jag sett) som min mamma tipsade om; Flickan från ingenstans av Justin Cronin. Vad gillar du för typ av böcker?

      Radera
    3. Jag är väldigt blandad av mig. Gillar Stephen King, Håkan Nesser, Leif GW Persson, diverse hästförfattare som jag inte tror nån känner till, samt faktaböcker av typen Charmen med tarmen, 15 sätt att bli fri från stress, från frustration till flow med lean@home, självbiografier, biografier, historiska skildringar, hästfaktaböcker. Ja, allt möjligt. :-D

      Radera
  4. Radiotips med anledning av ovanstående diskussion: Hör dagens (5/7) Sommar i P1. Visst, det nämns lite om kläder eftersom hon är designer, men desto mer om hästar, starka kvinnliga förebilder och att lyssna på sig själv och fokusera. Normalt hade jag aldrig lyssnat på henne på grund av hennes yrke, för jag är liksom du inte överdrivet intresserad av kläder (även om jag lärt mig av flera 4-7-åriga flickor vad en tunika* är.)

    *(För att förstå den referensen måste man ha läst efficientbadass blogg idag).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lovar att lyssna!

      Älskar när det blir korsreferenser i bloggen... ;-)

      Radera
  5. #besviken
    Jag som hoppades få lära mig att fejka arabiska...

    Skämt åsido så känner jag mycket väl igen mig i att det suger mycket energi att umgås med människor. Speciellt när jag inte har valt umgänget själv, som på jobbet till exempel. Detta bottnar väl egentligen i att jag är något introvert lagd och helt enkelt inte upplever den där positiva feedbacken som en del gör i sociala sammanhang.

    https://utbrytningen.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, förlåt. Jag skulle ha skrivit en disclaimer om att man inte lär sig nån arabiska. ;-)

      Ja, jag tycker att jag blivit känsligare med åren. Tidigare kunde jag "stå ut" i ett sammanhang bättre, nu vill jag bara fly. Jobbfika försöker jag undvika i det längsta. Tyvärr har jag en väldigt störande kollega som letar upp folk och tjatar på dem att komma och fika. Suck...

      Radera

Mörkret faller

Nä, jag är på intet vis deprimerad. Jag har några nära och kära som är deprimerade, så jag vet hur sjukdomen kan se ut. Jag kan inte ens säg...