Jag gör det förbjudna

Nä, nu kanske jag blev lite dramatisk i min rubriksättning. Men genom åren har jag blivit itutad från alla möjliga håll och kanter att man MÅSTE ha allting försäkrat. Gärna dubbelförsäkrat. Eller trippel.

Eftersom jag har jobbat med försäkringar under några år, så känner jag ändå att jag har på fötterna när jag inte har mig själv försäkrad eller mina smycken/dyra saker/cykel etc.

Men hästarna har alltid varit ordentligt försäkrade, även om livförsäkringarna är låga eller obefintliga. Men nu har Anette överlevt en fölning utan problem och de kommande åren kommer hon att vara mer eller mindre pensionär (mindre om hon får bestämma, mer om Celine får bestämma). Vi ska mest hålla oss hemma och göra roliga saker (japp, vi har en terrängbana nästgårds) och efter alla turer med ridsportsförbundet (jag orkar inte ens gå in på det i den här bloggen) har jag tagit beslutet att sluta tävla helt (vilket såklart också sparar pengar). 

Så när försäkringsbrevet för hästarna kom och därmed även Daisys nya försäkring, kände jag att det här blev lite för mycket för min plånbok. Efter lite dividerande med mig själv har jag därför ringt upp försäkringsbolaget och avslutat Anettes försäkring. Celine (som kommer kräva en utredning till våren, orkar inte ta tag i det nu) och Daisy har kvar sina försäkringar. Men till nästa år, om Celine visar sig vara frisk som en nötkärna, så kommer jag fortsätta vara vågad och avsluta hennes försäkring också. 

Dock ska man ha i åtanke att jag har pengar undansparat, så om Anette måste ha veterinärvård, så tar jag pengar från min buffert. Hittills har jag använt Anettes försäkring två gånger, 2013 och 2020. Eftersom hon är så gammal så kommer jag inte heller kosta på större operationer, tex buköppning eller benbrott, då är det snällare mot henne att hon får somna in. 

Hur mycket sparar jag då in på detta? Ja, det blir ungefär 3000 kr som jag slipper betala till försäkringsbolaget. Pengar som jag istället kan lägga in i bufferten och som i slutändan kanske används till Celine eller Daisy vid behov. 

Tips från mig som fd försäkringsperson är att alltid ha självrisken undanstoppad på ett bra ställe. Med en veterinärvårdsförsäkring på 80' innebär det minst 28500 kr ut från hästägaren när man maxar försäkringen. Dvs 1850 kr i fast självrisk och 25 % i rörlig. Många glömmer bort den rörliga delen, men håll koll på den! I ovanstående fall betalar alltså försäkringsbolaget ut 75 % av vad det kostar hos veterinären, dock först efter att fasta självrisken är avdragen. Många gånger vill man ha den "bästa" försäkringen, men det betyder ändå att man själv behöver betala en del av kostnaden också. 

Nåja, slut på rant. Nu ska jag ta och jobba lite istället. 

Man får ändra sig hur många gånger man vill

I januari 2021 rensade jag ut allt mitt smink. Allt slängdes bort och jag var så nöjd efteråt. Skrev inte om det i bloggen, mer än att jag nämnde i förbifarten i ett inlägg att allt var borta. 

Det var så skönt en lång, lång period. Men sen började jag sakna att kunna sminka mig när andan föll på. Alltså inte att jag måste sminka mig innan jag går utanför dörren, utan att kunna roa sig lite en fredagskväll när stallet är klart och jag ändå inte ska nånstans. Dvs enbart för min egen skull, lite som att andra målar en tavla så målar jag ögonlocken. 

Men det tog emot att köpa in en massa smink igen. Jag började lite försiktigt med mascara och ett nagellack. Sen kände jag att det inte räckte, så nu har jag förberett inför black friday med en lista på olika sminkkalendrar (ja, ni vet kanske inte om det, men det är en jättetrend nu att vuxna köper adventskalendrar med saker/godis/drycker/popcorn etc som man sen öppnar under december månad) som har sortiment som jag är intresserad av. 

Så det alltså min plan, att försöka köpa det jag behöver men till lite rabatterat pris (kalendrarna är ofta billigare än om man köper grejerna var för sig) och funkar inte det finns det säkert nån bra kalender kvar till salu runt 2-3 december och då brukar det vara halva priset tom...

Det jag egentligen vill säga med det här inlägget, som ju verkligen går stick i stäv med FIRE, är att man får ändra sig. Man får ta ett beslut, vara nöjd med det och sen ändra sig om man känner att man vill göra något annat. Det är okej. 

Precis som att det är okej att satsa stenhårt på FIRE och sen efter några år inse att man bara vill gå ned i tid och ändå fortsätta jobba tills man är pensionär. Men kanske 50-60 % istället. 

Eller inse att det här med FIRE var absolut ingenting för mig, jag vill gärna fortsätta jobba heltid tills jag pensionerar mig, men i gengäld kan jag använda pengarna jag sparat ihop som en trygghet eller kanske en resefond?

Alla varianter är okej och det är alltid tillåtet att ändra sig. Igen och igen. Men fördelen när man sparat undan en del pengar, är att valfriheten ökar. För jag tror inte det finns nån människa som ångrar att hen sparat undan pengar tidigare i sitt liv, oavsett vad de pengarna sedan användes till.

Det var dagens fundering, nu är jag 100 % fokuserad på att shoppa imorgon. :-D

Är jag (typ) i mål redan?

Mitt i novemberdeppet pratar jag med mamma, om min ambition att få ihop 3 miljoner så jag kan sluta jobba. Hur jag tycker det känns segt nu, då insättningarna till Avanza minskar eftersom Daisy snart räknas som vuxen häst (enligt stallägaren) och därmed måste jag betala stallhyra för henne också. 

Samtidigt har börsen tuffat upp lite senaste veckan och jag tangerar snart 2 miljoner igen. Så jag säger nåt till mamma om att det ändå inte är jättelångt till 3 miljoner. 

Det är då mamma förvånar mig, genom att svara att jag utan problem har 3 miljoner egentligen. För jag kommer snart få ärva pengar. Jag blir såklart upprörd och vill inte prata om att mina föräldrar är gamla och snart inte finns längre. Men så är det ju, snart har jag inga föräldrar och då kommer arvet att komma.

För många år sen, innan jag var sparsam av mig, så fick jag ett förtida arv, eftersom ett syskon fick överta en fastighet. Då använde jag upp en del av pengarna (alldeles för mycket...) och sparade en del (det som är grundplåten i min nuvarande portfölj). Jag räknade då helt enkelt med att det var mitt arv.

Men precis som mina pengar förräntar sig, så gör också mina föräldrars pengar det. Dessutom verkar det som att ju äldre man blir, desto mindre pengar gör man av med. I alla fall är det så med mina föräldrar, vars hobbies är att kolla vad grannarna gör, plocka bär och titta på tv. 

Så pengarna ökar på hela tiden och hon trodde att jag absolut skulle få en miljon i arv. 

Problemet med att vara i mål (eller vad vi ska kalla det?) är att jag ändå inte är i mål. Dels för att jag har en livsstil just nu (alltså med tre hästar) som är dyrare än vad jag räknat med i framtiden. Dels för att de tre miljonerna är räknade på att jag går i pension runt 2032, inte redan nu. Jag räknar ju inte med 4 % av kapitalet, utan jag räknar att kapitalet ska utgöra först en brygga tills pensionspengarna kommer och sedan en guldkant under pensionsåren. 

Men frågan är om det här åtminstone kan göra att jag kan slappna av lite mer kring att sparandet minskar och sen får jag avvakta och se om jag kanske (så småningom när pengarna ökat ännu mer) kan gå i pension lite tidigare än 2032. Kanske...

Samtidigt kan ju mina föräldrar vara lika tjuriga som sina föräldrar och leva mycket längre än vad de själva tror. De har ju ändå en bit kvar innan de är 100 år liksom. ;-) Jag hoppas såklart på det (självisk som man är vill man väl alltid ha sina föräldrar kvar för evigt?) och tror att det där arvet får bli en bonus nån gång långt in i framtiden, kanske när jag redan är fri från jobb?

Hur långt har du kvar tills ditt mål är uppnått?

Förberedelser inför Black Friday

Det här inlägget hade jag gjort en fin notis om att jag skulle publicera 25 oktober. Sen swishade tiden på som den alltid gör, men jag tänker att jag publicerar den nu istället. 

Det är mindre än en månad kvar till black friday (hädanefter kallad BF för lathets skull). Denna dag då folk går bananas och köper en massa skit de inte behöver. För att det är "billigt" just den dagen. 

Absolut kan det vara billigt i USA, där de är kända för att verkligen rea ut grejer till galna priser. Jag köpte en gång en klänning (som jag älskar och använder så ofta jag får tillfälle, vilket tyvärr är nån gång/år endast) som det var 80 % rabatt på. Så istället för att betala 2000 kr för denna designklänning, så betalade jag 400 kr, vilket jag tyckte var alldeles lagom dyrt. Jag får dessutom alltid komplimanger när jag bär den, för folk minns såklart inte att jag hade samma klänning året innan. ;-)

Men åter till BF. Här i Sverige verkar det mer handla om att (ffa) teknikföretag smyghöjer priserna några veckor innan för att sen "sänka" dem till BF, så folk luras att tro att de gör fynd. 

Jag jobbar istället på ett helt annat sätt. Så fort jag får ett köpbehov, så frågar jag mig om det är akut eller om jag kan vänta till nästa BF? Om jag kan vänta, så skriver jag upp exakt vad jag tänkt köpa, var jag hittat denna vara (kan ju vara på fler ställen) och vilket pris som står angivet. 

Som ett enkelt exempel. Jag gillar att hoppa terräng:

OBS! Inte jag på bilden. 

Det är en väldigt rolig gren inom ridsporten, men också väldigt riskfylld. Man måste (bland mycket annat dyrt) ha en speciell hjälm och en säkerhetsväst. Man måste dessutom byta ut dessa om man ramlat av illa eller om de blivit för gamla. Min säkerhetsväst hade gjort sitt redan 2020, men eftersom jag inte hoppar terräng på Celine utan endast på Anette, så behövde jag inte skaffa nån ny väst medan hon var dräktig och senare gick med Daisy. 

Men till våren är det äntligen dags igen! Alltså, väst måste införskaffas. Jag har därför surfat runt och hittat två olika ställen som säljer den väst jag vill ha och den kostar 3249 kr respektive 3199 kr. Detta har jag noga antecknat och nu är det bara att invänta BF. Den dagen surfar jag in på bägge sidorna och ser om det finns något förmånligt erbjudande. Om det gör det, slår jag till och sparar lite pengar. Om det inte gör det, så väntar jag till jag absolut måste ha västen (typ mars) innan jag beställer. 

Såhär gör jag för alla saker som inte är akuta, så just nu är listan på saker till BF ganska lång. Det betyder dock inte att jag måste köpa allt som är på listan, utan att jag har möjlighet att göra det om priset är extra förmånligt. Det är som alltid allra billigast att inte handla alls. 

Planerar ni att köpa något på BF?

När man är dumsnål

I helgen pratade jag, som jag nämnt tidigare, med en FI(RE)-kompis, tillika hästmänniska. Denna lyckliga människa hade helt missat hästklädesmärket Maya Delorez (ni som är nyfikna får googla, jag kommer ge dem tillräckligt med reklam utan nån länk). 

Jag köper oftast inte hästkläder, utan det brukar bli så att när nåt klädesplagg i min vanliga garderob fått en fläck som inte går bort, så blir det plagget automatiskt ett stallplagg. Sen är det stallplagg tills det är så trasigt att det inte går att använda utan att skämmas lite, då åker det till återvinning. 

Men ridbyxor måste jag ha och Maya Delorez har helt ljuvliga ridbyxor som är mer som tights i passformen men samtidigt mer hållbara. Jag brukar alltid köpa när det är rea, vilket det är ofta, då många tydligen inte kan köpa förra säsongens färg, utan måste ha det senaste...

I somras hade de utförsäljning i Uppsala och jag var där och botaniserade. Hittade deras vinterridbyxor för 100 kr. Helt sjukt billigt (just nu finns de inte till salu, men de kostar minst 800 kr vanligtvis) och jag köpte nöjt ett par. 

Nu har jag börjat använda dessa och de är verkligen ljuvliga. Att inte bli kall om benen är ett lyx för hästfolk (iaf vi lite äldre som inte blev curlade som barn) och även om jag numera har en ridkjol (tänk thermobyxor fast kjol) så är den lite för varm för de trevliga höstdagar vi haft nu. 

Men när jag tar på mig dem tänker jag samma sak varje gång. Varför i hela friden köpte jag inte fler? Jag vet ju att ett par ridbyxor håller max ett år för mig, säg två år då om jag inte använder dem på sommarhalvåret. De kostade för fasiken 100 kr! Varför köpte jag inte bara fem par när jag ändå var igång?

Det här var min kompis helt ense om, varför köper man inte fler av någonting när man vet att denna sak kommer att gå åt/användas upp/gå sönder och man måste köpa igen. Vad är det i ens minimalistiska tänkande som inte kan vara flexibel? Som inte kan tänka "åh, det var billigt och jag kommer behöva minst tre av den här närmaste fem åren, jag köper flera". Nänä, ett par köper man... Suck!

Så nu inför Black Friday (kommer inlägg om det snart, lovar!) har jag tänkt om. Här ska det banne mig handlas!

Är du också dumsnål ibland?

Min helg

I helgen fick jag lite positiv energi. Jag träffade en person som också är intresserad av FI(RE) och vi strosade runt i affärer (minns inte ens när jag gjorde det senast, normalt rusar jag bara in i en affär och grabbar tag i det jag ska ha och rusar ut igen (jaja, jag betalar såklart), att just strosa är verkligen underskattad sysselsättning) några timmar. Det blev inte särskilt mycket köpt (tror jag brände 200 kr typ), men desto mer diskuterat. 

Det fick mig att bli glad över att jag fått så många underbara vänner genom FIRE, visst, vi ses inte så ofta, men det känns ändå som att jag känner flera av er som läser och även de bloggar jag själv läser regelbundet. Jag har inte ens träffat tex Frihetsgrader, men får för mig att vi skulle kunna prata om allt möjligt i flera timmar. De bloggare jag träffat betraktar jag som vänner, även om vi bara träffats nån gång och jag är urusel på att kommentera (men jag läser, jag lovar! med stor behållning). 

Det jag ville säga med det här spretiga inlägget är att jag är så tacksam över att den här gemenskapen finns och att den får se så olika ut för alla, eftersom vi alla är olika och med olika drömmar och mål. 

Jag vill också tacka för alla fina kommentarer jag fick på mitt förra inlägg, det fick mig att skämmas lite över att jag bara gnäller och alla svarar så himla snällt. Så jag ska försöka skriva några inlägg framöver som är positiva, för såklart är allt inte negativt och nattsvart. Jag är till större delen frisk, jag har ett jobb jag älskar, toppenkollegor, världens bästa chef, de finaste, bästaste hästarna man kan ha och så många som vill mig väl, både vänner och FIRE-vänner. 

Nu väntar en lite lugnare arbetsvecka, vilket jag behöver efter senaste veckornas smått galna tempo (vilket såklart också gör att man deppar ihop, när man inte hinner det man tänkt sig), för veckan därpå blir det fullt ös igen. Jag längtar till julledigheten (jag kommer förvisso jobba, men, men). 

68 dagar kvar till julafton! Har ni köpt julklappar ännu???

Ett litet livstecken

Ja, vad ska man säga... Det händer så mycket på flera fronter just nu, så att sitta och skriva i bloggen har verkligen varit sist på listan. Ingen verkar ha saknat mig alltför mycket iaf. ;-)

Jag kommer inte summera mina utgifter i bloggen längre, det känns helt meningslöst nu när inflationen försvårat för sparår, så jag nöjer mig med att nämna att september var 8000 kr billigare än året innan, vilket egentligen inte säker så mycket då fjolårets september var en hysteriskt dyr månad. 

På grund av flera kostnadsökningar i mitt liv kommer jag inte kunna spara mer än nån tusenlapp i månaden framöver, vilket känns väldigt surt. Jag räknar och funderar på vad mer jag kan spara in på, men den krassa sanningen är att det behöver säljas/tas bort en häst för att det ska uppkomma något sparutrymme. Vilket inte känns som något jag vill, men snart kanske jag är tvungen.

Det är inte så mycket mer jag kan skriva utan att bli för privat, men det är tungt på familjefronten just nu och jag mår inte så bra själv heller. Känns mest som att jag sover, äter, jobbar och roddar i trista grejer. Så inget särskilt upplyftande att dela med mig av. 

Daisy växer och frodas, det är åtminstone positivt. Hon ser ut att bli väldigt lik sin mamma, vilket gör mig glad. 

Ja, det var en kort liten summering, ta hand om er där ute så kanske vi hörs snart igen.