Mitt jobbliv del 3

Jaha, då var det då dags för flytt av både hästar (för det hade hunnit bli fler sista året) och mig ganska många tiotals mil norrut. Jag flyttade in i huset från helvetet (som jag nämnt tidigare i bloggen) och hyrde plats för hästarna på en gård i närheten. Förutom att tiden i huset bara bestod av ständiga renoveringar och hästarnas vistelse på gården var extremt tungarbetat, så hade jag en utmattningssjukdom under fortsatt uppbyggnad efter åren i Stockholm. Så kanske är jag lite ojuste mot mitt nya jobb som säljare/kundtjänst. Men fy vad jag började hata människor under de år jag hade det jobbet. :-(

Vi hade sån verksamhet att vi tog emot kunder på ett kontor, samtidigt som vi skulle sköta telefonkontakt med andra kunder. Givetvis var det öppet landskap även här (det hade vi i Stockholm också) och det gjorde att kunder kunde komma fram till mitt skrivbord och kräva att jag fixade alla deras problem, samtidigt som jag febrilt försökte teckna att jag redan pratade med en annan kund i telefon. 

Det var efter ett år på det här stället, med väldigt passivaggressiva kollegor som gärna stack kniven i ryggen på en vid sämsta möjliga tillfälle, som jag rasade ihop totalt och blev sjukskriven. Då blev tonen på jobbet ännu värre, eftersom jag "svek" alla kollegor och var en lat jävel. Av och till försökte jag jobba mer timmar de sista åren här, men minnet är dåligt från den här tiden. Jag vet att det pratades om att jag var besvärlig och den diskussion med Försäkringskassan om anpassningar av mitt arbete skrattades bort av chefen. Inte kunde jag få sitta i ett eget rum, med dörren stängd heller! Jag måste klara av att vara i hetluften hela tiden, le medan kunder skällde ut mig och kallade mig äcklig hora. Det ingick i arbetet och klarade jag inte det så var jag välkommen att säga upp mig. Tusentals ville ha mitt jobb tydligen... Jag hade fö sänkt min lön med några tusenlappar sen i Stockholm för att få det här jobbet, har för mig att jag fick 22000 kr i månaden. 

Ett tragikomisk minne är från min sista kick off (vi hade alltid dessa på kontoret) där ledningen förklarade att vi skulle klara ett mål som var totalt ouppnåeligt, för de produkter vi sålde skulle vara fler än det kundunderlag som fanns i länet. Tänk er att försöka pracka på alla i området två dammsugare istället för en, för att ledningen bestämt att så skulle det vara. ;-)

Jag insåg redan efter ett par år att det inte funkade med hus, inhyrda hästar på skitanläggning och värdelöst jobb, men det tog tid innan jag orkade lyfta huvudet och inse att jag ville tillbaka till Uppsala. Det var även nånstans här som jag upptäckte FIRE och började tänka om med mitt liv. 

Jag hade tur, ledningen var less på mig, så jag blev faktiskt utköpt precis innan jag hade tänkt att säga upp mig. Tackar, tackar. Så flytten bar söderut igen och jag kunde äntligen andas lite och klura på vad jag ville göra.