Mitt jobbliv - en jämförelse

Jag har fascinerat läst om hur Fru EB:s karriär sett ut och insett att jag nånstans ändå är arbetare. I alla fall i jämförelse. Så jag tänkte att jag skulle skriva lite om de jobb jag haft genom åren. Jag började jobba redan som femtonåring, men då det mest handlade om typiska sommarjobb, så tar jag inte med dem här. Inte heller extrajobbet jag hade på gymnasiet. Utan det här är summeringen av de riktiga jobb jag haft, som varit heltid eller parallellt med universitetsstudier.

Mitt allra första jobb var sprunget ur en panik kring vad jag skulle göra när jag inte pluggade (hade paus från studier efter gymnasiet) och givetvis var det inom äldreomsorgen. Det var ett vidrigt jobb på många vis. Dels för att den äldsta av vårdbiträdena (eller om hon kanske var undersköterska) var bitter på alla som var yngre och friskare än henne och därmed lovligt byte för de mest elaka kommentarer. Jag blev tex inskickad till avdelningschefen för att jag visat mig "halvnaken" för de boende. Det jag egentligen gjort var att jag tagit av mig tröjan när jag dammsög i hallen och under hade jag en topp som var kortärmad. Noteras bör att de boende sov middag vid den här tiden, så det fanns ingen förutom bittertanten som såg mig... Trots detta fick jag en rejäl utskällning som gjort att jag aldrig mer vågar ha kortärmat på nåt av de jobb jag haft. Knappt ens vågat ha kortärmat privat. För detta givande jobb fick jag 72 kr/h...

När en mentalt fullt medveten boende blev fysiskt illa behandlad av bittertanten pga att hen inte orkade stå på sina ben så tackade jag för mig. Istället började jag att plugga.

Jobb nummer två hade jag parallellt med att jag pluggade. Eftersom jag försörjde min vidriga sambo så behövde jag få in inkomst även när jag var "ledig" och tack och lov hittade jag ett riktigt trevligt extrajobb som köksa. I början var det tufft för tempot var högt, men bara jag kom in i rutinerna så kan jag inte säga att jag hade nåt att klaga på. Eftersom det var ett extrajobb behövde jag inte heller bry mig i eventuella konflikter som pågick, så därför tror jag att jag bara minns de positiva delarna. 

Mitt tredje jobb började som ett halvtidsvikariat. Men som vanligt är det halvtid några veckor, sen får man frågan om man kan jobba 75 % och vips är det en heltidstjänst efter en månad. Det här var dock en tjänst som jag visste var tillfällig, då jag hoppade in istället för en person som var sjukskriven i ett halvår. Det var första gången jag var beroende av lön sedan mitt första jobb, så jag slog givetvis knut på mig själv för att jag skulle få fortsätta vara kvar. Gjorde en massa extraprojekt som både kunder, anställda och chefer var mycket nöjda med, men som givetvis bara gjorde att jag arbetade en massa gratis och sen fick jag ändå tacka för mig efter ett extremt intensivt halvår. 

Jobb fyra var inom samma bransch som förra jobbet och det var tack vare det jag fick ett vikariat även här. 1 ½ år stannade jag här och även om jag lärde mig en hel del om hur man improviserar ett jobb (och hur mycket arbetsgivaren kan försöka lura på en att jobba om man inte säger ifrån) så handlade den mesta tiden om att springa mot klockan och återigen försöka övertyga arbetsgivaren om att de måste anställa mig. Vilket de givetvis inte gjorde, det viktiga var ju att få ut så mycket av vikarien som möjligt.

Fortsättning följer!