onsdag 26 augusti 2020

Definitionen av lagom stort boende

Jag tänker försöka göra så, nu under semestern, att när jag får inspiration att skriva, så sätter jag mig bara ned och skriver. Trots att jag egentligen skulle dammsuga när jag skriver detta. ;-)

För det är på sätt och vis just dammsugning det ska handla om. Jag pratade häromdagen med en kompis om hur ljuvligt det är att jag ÄNTLIGEN efter så många år har ett boende och ett städschema som möjliggör att jag precis när som helst kan få besök. Nu dyker det ändå ytterst sällan upp nån och hälsar på mig i alla fall (jag låtsas att det är avsaknaden av sovplats som är orsaken och inte det faktum att jag knappt har några vänner), men jag kan fortfarande rysa vid minnet från huset i norr, när det faktiskt dök upp personer som ville se hur jag hade det (helt oanmält eller nån timme innan), så jag antingen fick skämmas över hur stökigt det var eller panikstädade med stressen på alarmerande nivå, kastandes in saker i skåp som det sedan tog månader att rensa ut igen (eller bara fortsätta ignorera och köpa nya grejer istället).

Nu följer jag mitt schema (ibland med nån dags fördröjning, men inte ofta) och det blir aldrig rörigt, dammigt eller skitigt. Lycka!

Igår var det dammsugningsdags och medan jag for omkring i alla skrymslen och vrår, så slog det mig. Den perfekta definitionen av ett lagom stort boende. För mig är svaret helt enkelt ett boende där jag aldrig behöver dra ur kontakten från dammsugaren för att kunna dammsuga hela stället.

Såklart fattar jag att man kan "fuska" med att ha väldigt lång sladd, men jag tror ändå ni förstår hur jag menar. Jag slipper dessutom trappor (det här är det första boende jag har utan trappor och det är ljuvligt) och får en naturlig gräns för hur stort jag bor.

Hur definierar ni ett lagom stort boende för just er?

8 kommentarer:

  1. Det man klarar av att betala utan att det gör ont i plånboken :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahahaha, då skulle jag bo på 5 kvm. ;-)

      Radera
  2. Efter att ha bott stort, lagom stort, riktigt trångt så har jag insett vad som är viktigast för mig. En bra och skön säng, ett stort kylskåp och hyfsat stor frys. Eftersom jag alltid haft stort kylskåp och t.o.m flera frysboxar har jag tagit det för självklart. Att ha bott med liten kyl och frys har fått mig att inse värdet i det. Dessutom har jag insett att man klarar sig med betydligt mindre plats än man tror (såvida man inte är en barnfamilj, för när barnen bodde hemma tänkte jag inte tanken att krympa ner boendet)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh! Jag skriver under på allt du säger. Minns pinan i mitt förra boende innan jag köpte en fullstor kyl med frys. Hur i hela friden klarar man sig på en husvagnskyl med frysfack (som alltid frostar igen)?

      Radera
  3. Jag skulle säga att optimal storlek är när man använder all yta man har, och inte önskar sig mer.

    Just nu har jag två rum jag i praktiken inte använder samtidigt som jag skulle vilja ha ett riktigt garage. Ytorna är ganska feldisponerade, nästa boende blir nog lite annorlunda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah, den var intressant. Jag får ju ständigt höra att jag måste sakna ett vardagsrum. Men jag vet inte riktigt vad jag skulle göra i sagda vardagsrum? Det känns ju onödigt att ha ett rum enbart för besökare, speciellt när dessa är maximalt fem personer inom loppet av ett år.

      Ett riktigt garage är verkligen underbart! Saknar mitt jag hade till huset (kanske för att jag byggde det så jag fick som jag ville ha), numera står bilen ute i ur och skur. Det syns på den...

      Radera
  4. Har levt 5 år på 15kvm... duger fin fint :)
    Men tror att jag kommer njuta (vilket är skillnaden mot att duga) när ödehuset är klart att flytta in i. Om inget annat dyker upp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ouf, 15 kvm låter verkligen tufft. Imponerande! Jag hoppas att ödehuset snart är inflyttningsklart så du får njuta av din tapperhet!

      Radera

Börsen gör mig nervös...

Det är konstigt hur hjärnan fungerar. På nåt vis har jag lättare för att ta motgångar än framgångar. Det är som att jag inte riktigt tror på...