Nu är hon här!

Ja, hon kom för några dagar sedan. Men livet som nybliven mormor (eller vad jag nu blir?) har varit ganska hektiskt, så jag har inte haft tid att uppdatera. Jag hinner knappt gå på toa eller äta just nu utan lever på konstiga saker som färdiggjorda mackor och nyponsoppa. Men det är det värt!

Lilla Daisy är den sötaste, spralligaste, mest långbenta busunge som jag träffat på. Jag har inte jättemycket erfarenhet av föl, men Daisy är helt klart den bästa av de bästa. ;-)

Så om jag inte skriver här på ett tag, så vet ni varför. Jag lever i en lite rosa bebisbubbla just nu och bara njuter och njuter. Snart måste jag börja jobba igen och jag vill inte ens tänka tanken. Usch och fy, lämna Daisy ensam, nä det vill jag inte! Men det får lösa sig på nåt vis.

Anette är en helt fantastisk, om än lite överbeskyddande, mamma. Alla får titta på Daisy, men ingen får komma nära. Vilket är klokt, men lite jobbigt när jag också vill vara överbeskyddande och ha koll på allt. ;-)

Hoppas ni alla haft en härlig maj och nu tar vi snart steget in i sommaren. Jag ska försöka summera utgifterna för maj om några dagar, men jag antar att jag kan få vara lite ursäktad om jag skulle missa månadsskiftet. ;-)

Eftersom jag vet att alla vill se en bild, så har jag helt enkelt lånat en bild på en fölunge som är lik henne, så ingen känner igen Daisy. Som såklart heter något annat utanför denna blogg.

April 2022 vs april 2021

Oj, oj, oj. Den här månaden har det hänt så mycket och jag har inte haft så mycket tid över för att blogga (eh, ingen tid alls). 

Kostnadsmässigt tycker jag att det har skenat iväg lite, bland annat för att jag handlat en massa inför fölningen. 

Totalt uppgår utgifterna till 40 748 kr, att jämföra med fjolårets 39 666 kr. Sparandet ligger på 16 083 kr och ifol var det 14 291 kr. Vilket betyder att det faktiskt går åt rätt håll! Fast stallhyran har höjts ytterligare en gång och jag har fått åka in till akuttandläkaren på en lördag (svindyrt). 

Att sparandet är så högt i april beror på att det är då vår bonus betalas ut från jobbet, så jag flyttar oftast en större del av bonusen till Avanza. 

Nu ska jag ut och stirra på stor mage en stund igen. ;-)

Njut av våren allihopa, snart kanske det tom blir lite varmare...

Lyx är att vara ledig

Nu har jag varit ledig i en vecka. Det har varit riktigt, riktigt skönt. Anette hävdar att det inte är dags att få föl än, men jag vågar inte riktigt lita på hennes åsikt, utan stirrar på henne lite nu och då. 

Jag har gjort klart de sista förberedelserna inför fölningen och jag har börjat nalla på mitt hamstrade förråd. Vissa saker har jag helt klart missat att jag använder mycket av (rågrut, pålägg), men som tur är har jag kunnat lämna Anette korta stunder för att handla mer mat. 

I övrigt försöker jag njuta av våren (kallt!) och ignorera att jag redan börjar bli trött av att inte sova tillräckligt. Jag hoppas att det kommer en fölunge snart, så jag har en del av semestern kvar att njuta av (nåja, jag har ändå fem veckor kvar). 

Om man bortser från oron kring själva fölningen och det faktum att jag inte kan rida Anette just nu, så är det helt underbart att vara ledig. Önskar verkligen att jag kunde vara det hela tiden redan nu. Men kanske blir det verklighet om några år...

Med hopp om att nästa inlägg blir ett fölinlägg! :-D Eller ja, först ska jag såklart redovisa utgifterna för april. 

Skatteverket tog mina pengar

Ja, så var det dags att deklarera. I år deklarerar jag för den skog som avverkades i fjol. Det var en milt sagt jobbig upplevelse, då jag först hamnade fel när jag ringde skatteverket, så jag fick vänta 40 minuter i onödan och sen blev jag kopplad till rätt ställe (företag istället för privat) och vänta ytterligare 20 minuter innan samtalet plötsligt bröts. 

Suck...

Gav upp för dagen och ringde igen morgonen därpå. Hamnade återigen på "fel" ställe, fast jag sagt företag till den där dumma roboten, så jag fick vänta i nästan en timme innan en person äntligen kunde hjälpa mig med momsdeklarationen. Det gick smidigt, men sen stötte jag på patrull, för den personen kunde givetvis inte hjälpa mig med skattedelen, utan då var det omkoppling igen och mer väntan. 

Men till sist, efter närmare tre timmars väntande totalt, så fick jag hjälp med de sista detaljerna i deklarationen och kunde skicka in den.

Vad blev då resultatet? Jag fick lite mer än 100' från skogsbolaget i fjol. Av dessa fick jag behålla drygt 40' för mig själv, resten tog skatteverket i moms (22') och skatt (45'). För mig är det helt absurt att mer än hälften av pengarna försvann i skatt. Jag menar, momsen hade jag redan räknat bort, men inte trodde jag att jag skulle ha kvar enbart 40' när allt var klart. 

Så för min del har hela avverkningen mest skapat en sur känsla i munnen. Jag har bestämt mig för att sälja skogen, för jag ser inte att den kommer ge mig annat än huvudvärk och oro. Däremot har jag inte riktigt bestämt mig för hur jag ska gå tillväga. Kanske kontaktar jag bara skogsbolaget?

Ja, förhoppningsvis blir det här mitt näst sista inlägg om skogen (sista blir såklart när jag svär över hur jag ska deklarera försäljningen, tyvärr fick jag skogen i gåva, så det kommer att försvinna ännu mer i skatt vid försäljningen. Surt sa räven!). 

Men nu är åtminstone årets deklaration klar och jag kan andas lugnt igen. 

Var går smärtgränsen?

Det börjar onekligen bli väldigt dyrt att ha häst. Jag har känt mig trygg i att jag sparar över 5000 kr varje månad till Avanza. Men med senaste stallhyrehöjningen kommer jag endast kunna spara drygt 4000 kr. Sen kommer jag snart till den punkt då fölet också räknas som inackorderad och då snackar vi ett sparande på ungefär 1200 kr. 

Samtidigt har min hyresvärd varnat för att eftersom elen var så dyr i vintras, så kommer min hyra på boendet att höjas. Jag vet inte hur mycket, men nåt säger mig att det kan bli upp till en tusenlapp. 

Plötsligt är sparutrymmet i princip borta och då börjar det gnaga i mig. Var går smärtgränsen för det liv jag lever just nu? Hur många tusenlappar har jag råd att lägga på tre hästar? Är det dags att tänka den förbjudna tanken; skulle de egentligen vara två?

Mars 2022 vs mars 2021

 Ja, allt fortsätter att kosta pengar... Men äntligen ser det ut att gå lite åt rätt håll åtminstone. Jag tycker att mars har varit en vansinnigt dyr månad. Men...

I fjol var de totala utgifterna 37 799 kr varav 6 800 kr var sparande. I år landade jag på 27 035 kr varav 6 650 kr var sparande. 

Ser jag till varje kategori så är det mat som sticker ut i fjol, eller egentligen reko. Jag handlade för nästan 1 400 kr på reko i mars i fjol, medan det i år blev bara 530 kr (dessutom första gången i år jag köper på reko, det blev älgkött, ägg och bär). Bilen var också oerhört dyr i mars i fjol, där hade jag nästan samma kostnad i år, men placerad i februari istället. Hästarna var några tusenlappar dyrare i fjol också, både i måste-kostnader och onödiga.

Mars är tredje månaden i rad som jag har 0 kr för kläder, vilket känns bra såklart, men nu har jag tyvärr bara ett par jeans kvar i garderoben och de kommer snart att gå sönder, så i april måste jag spräcka nollan och handla några par jeans. Det är dock fascinerande hur mycket mindre jag sliter på mina kläder nu, jag använder ju jeansen max två gånger/vecka...

Hoppas nu att det snart märks på sparande att jag har sparår...

Sämsta bloggaren - stiltje och lite hamstring

Dagarna bara går och varje dag tänker jag att jag ska skriva nåt. Men tröskeln är hög och verkligheten är att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om. 

För just nu är det verkligen stiltje i mitt liv. Det händer ingenting, mer än att jag lägger väldigt mycket pengar på att köpa mat. Jag hamstrar. För fullt. Det är inte för att det är krig i Ukraina (vilket är hemskt, men känns inte som att det (än?) påverkar mig personligen), utan för att jag snart ska börja vaka på Anette och helt enkelt inte vet om jag kommer kunna ta mig till affär eller är fast i hennes hage stirrandes på henne för att inte missa fölningen. 

Något jag har märkt när jag pratat hamstring med andra, är att det verkar handlas saker som ska hålla länge. Ibland tänker folk också på att det ska vara lätt att tillaga, tex i sin egen förpackning (Bullens pilsnerkorv!). Men det är sällan jag hör att folk köper sånt de tycker är gott i första hand. 

Nu hamstrar ju jag utifrån att jag inte kan lämna hemmet, men att jag har vatten i kranen och el till spis, ugn, kyl och frys. Det gör såklart att jag kan välja att köpa saker som tillagas om några veckor eller kanske nån månad tom. Men ändå, jag köper såklart hem sånt jag tycker är gott och brukar vilja äta. Jag som älskar Bullens pilsnerkorv ser såklart till att köpa några sådana burkar (jag brukar alltid ha 3-4 burkar hemma oavsett), men om man inte tycker att det är gott, köp inte hem sånt!

Jag kan inte tänka mig nåt hemskare än att sitta i ett kallt och mörkt hus, där ljus och värme enbart kommer från värmeljus, ätandes ärtsoppa på burk. Om jag nu inte ens har tillgång till el, låt mig åtminstone äta nåt gott!

En kompis tipsade om att Nutella rekommenderades att finnas i krislådan, då det är näringtätt, smakligt och inte kräver någon uppvärmning. En jättebra tanke, men jag har då aldrig lyckats hålla mig från att äta upp burken jag köpt hem inom några veckor. Nån som har tips om hur jag gör?

I övrigt fortsätter utgifterna att hopa sig. Jag har precis betalat sista stallhyran på gamla nivån, nästa månad är det dags för en rejäl höjning (nästan 1000 kr för mina hästar). Inte skoj, men jag får vara tacksam för att stallet inte stängt (vilket en kompis stall gjort, alla fick flytta...) utan vi får stå kvar här med en hyreshöjning enbart. 

Men visst finns det ljus i tunneln också! Snart går jag på semester och börjar vaka på Anette. Snart är det bonusutbetalning från jobbet, alltid trevligt. Snart är det dessutom lönehöjning på gång, 2,3 % fick jag i höjning. Tack och bock. 

Ja, det var en liten rapport från mig, lovar inte ny rapport på ett bra tag, men förr eller senare!