Det stora inlägget om nagellack

Jag misstänker att jag förlorar några läsare enbart på rubriken, men det får vara så. 

En del i mitt deep year är att välja och välja bort. Använda det jag har och verkligen uppskatta det. Något jag har massor av är nagellack. Främst för att jag köpte en nagellackskalender i fjol (jag vet, det är helt sjukt vad mycket konstigt man kan köpa nuförtiden), för att få testa många olika sorter. Jag har sedan dess valt ut några som jag tycker extra mycket om och i det här inlägget ska jag välja ut de allra, allra bästa.

Jag tänker att jag vill ha ett rött nagellack, ett rosa, några färgglada (som det turkosa, alltså det är solsemester för mig!) och kanske nåt som markerar att helgen är här (lite som Fru EB beskriver här). Dessa är de nagellack som är under lupp:

Jag kommer att ta på ett nytt nagellack på mig varje vecka (för att se hur länge de håller) och sedan rapportera med bild och kommentar nedan. Dvs när ni läser det här inlägget, så har jag hållit på i fjorton veckor med att sålla. För mig blir det också lättare när jag ska jämföra vissa nagellack som ser nästan likadana ut, hur ser de egentligen ut på mina naglar?

Normalt har jag detta nagellack på mig när jag ska till kontoret. Färgen heter Merino cool 76.

Finns det tid är det redan på måndagar det åker på. Med Essies Gel Couture top coat sitter det oftast hela veckan för mig. Längre ifall jag inte är så mycket i stallet, kortare ifall jag är och grejar med hästarna varje dag.

Såhär ser det ut på mina naglar (som en referens inför kommande bilder). 

Då kör vi!

Första veckan blev det Essies Imported Bubbly 861. Det såg lite halvtrist ut i flaskan och jag var nästan säker på att jag inte skulle ha kvar det.

Men på naglarna blev det så fint skimrande med lite pärlemorkänsla, så först var jag inne på att det skulle få stanna. Men allt eftersom veckan gick kände jag hur vansinnigt tråkiga mina naglar kändes. Vill jag ha den där "seriösa" känslan som man kanske ska ha på kontoret, då kan jag lika gärna använda mitt vanliga nagellack. Så det här åker ut!

Andra veckan blev det Essies Mademoiselle 13. En söt rosa, men en av många rosa jag har. Jag hade redan innan bestämt mig att det här skulle väck, men eftersom det fanns med på bilden ovan, så provade jag det ändå en vecka.

Ni andra kanske är superduktiga på att se skillnader på nyanser, men jag ser iaf knappt nån skillnad på detta nagellack och det jag provade veckan innan. Så hejdå det här nagellacket med.

Tredje veckan börjar det äntligen bli intressant. Det blev Essies Not just a pretty face 11. Dvs fortfarande rosa, men lite mer färg än tidigare nagellack. 

Jag måste dock erkänna att även om det är lite mer laxrosa än tidigare nagellack, så känns det vansinnigt tråkigt på naglarna. Vill jag ens ha ett rosa nagellack? Räcker det inte med vardagslacket bara? Sparar lacket tills vidare och klurar. Jag har ju ett rosa kvar att testa också.

Fjärde veckan är det så dags för det sista rosa nagellacket (tack och lov!), Makeup Mekkas Pink Dream.

Direkt jag tog på det visste jag att det kommer rensas bort. Har blivit bortskämd med Essie som har en bra borste och lättapplicerat nagellack. Vet inte hur bra det syns på bilden, men det blev fult och randigt och blä. Det är nog illa att det tar en halvtimme att applicera nagellack (underlack, nagellack och överlack med 10 min torktid emellan), jag vägrar behöva applicera två lager nagellack för att det ska bli snyggt. Så den här åker ut.

Femte veckan börjar det bli lite roligare. Essies Watermelon 27, som är typ fuchia i färgen. Ljuvlig i flaskan! 

Faktiskt även ljuvlig på naglarna, men jag insåg ganska snabbt att jag har noll användning för den här färgen. Den är lite för rosa för att funka som julnagellack och den känns inte sådär speciell att den är värd att spara vid nåt annat tillfälle. Så bort med den med!

Sjätte veckan och nu kommer de röda nagellacken. Vi börjar med Essies really red 60 som på namnet lovar gott. Rött nagellack behöver jag till jul, så pass traditionell är jag. Från första advent och fram till annandag jul tycker jag att det ska vara rött. Så nåt av de fyra röda ska stanna.

Det var ett trevlig nagellack, men jag kände ändå att det blev lite, lite för mycket rosa. Så det lutar åt att detta inte blir kvar, utan nåt av de andra röda nagellacken får stanna.

Sjunde veckan är det Nails.Incs Be Your som jag provar. Det är ett nytt märke för mig och som vanligt är det spännande att se hur penseln är och hur länge nagellacket håller. 

Det var ett bra nagellack att applicera och färgen var helt okej, även om jag lutar åt att jag vill ha lite mörkare rött under julen. Nagellacket höll väldigt bra, det såg nästan nytt ut efter en vecka. Men det var helt hopplöst att få av. Essies nagellack brukar behöva 1 bomullspadd med nagellacksborttagning, nån gång 2. Här använde jag 3 stycken och ändå fick jag ge upp och acceptera att lite färg var kvar och naglarna lätt missfärgade (trots baslack). Så det kommer jag såklart inte behålla.

Åttonde veckan är det dags för ett lite mörkare rött nagellack, som jag tror mycket på. Essies maki me happy 427. Kan det vara mitt julnagellack? Annars blir det really red 60 som får stanna.

Nu vet jag ju att Essie har bra nagellack som håller, så redan när jag tog på mig nagellacket bestämde jag mig för att det här får stanna. Perfekt röd färg utan att dra åt rosa eller vinrött. Yey! Jag vet att det ser mörkare ut på bilden, men eftersom jag tar alla bilder på samma ställe, så blir det ändå rätt tänker jag. 

Nionde veckan och man kunde tänka sig att det var slutspurt. Men nejdå, efter Technics nr 12 är det ytterligare fem nagellack kvar. Men iaf bara ett rött till. Jag ser iaf ljuset i tunneln. ;-)

Det var en fin färg på det här nagellacket. Men precis som nåt tidigare lack som inte är Essie så är penseln värdelös, färgen alldeles för tunn och den håller uruselt. Skriver detta på tisdagen, dvs dagen efter applicering och det har redan börjat försvinna nagellack längst fram på nageln. Att jämföra med förra veckans lack som satt som berget hela veckan. Så även om det var fint, så åker detta lack ut. Jag känner mig mer och mer nöjd med den här rensningen. 

Tionde veckan och det lack jag varit allra mest nyfiken på att testa. Det känns som en perfekt helgfärg, sådär mörkt och lyxigt. Det heter Bordeaux 50 från Essie.

Tyvärr visade det sig vara väldigt svårapplicerat. Tog jag ett tunt lager såg det nästan rosa ut och tog jag lite mer på penseln blev det klumpigt och ojämnt. Suck. Så den går också fetbort tyvärr. Det ska vara lättsamt annars får det vara. Tyckte inte det blev så mörkt som jag trodde heller, så synd. 

Elfte veckan och nu går vi över till de mer galna färgerna. Blått nagellack, kan man verkligen ha det? Jag älskar ju blått, så givetvis måste jag iaf prova det en vecka. Lacket heter Aruba blue 92 och är från Essie. 

Blev lite besviken då jag tog på det, då det inte alls var så mörkt på naglarna (känns igenom från förra veckan, just mörka lack verkar vara svåra att få till). Det gjorde att jag tog lite för tjockt lager och lyckades skrapa bort lite lack redan efter nån timme. Suck. Men det är en rolig färg att ha i skåpet vid behov, så den får stanna ändå. 

Tolfte veckan är det dags för ett lite osäkert kort. Ljuslila, lite annorlunda ändå. Det är Essies Sk8 with destiny 430 som är snabbtorkande. Jag behandlade det dock likadant som de andra lacken, tio minuters torktid. 

Kanske var det pga torktiden som det kändes lite tunt i konsistensen och lämnade både ränder och lite fläckar. Kan vara värt att lägga två lager med detta, för jag blev så förtjust i färgen att det blir kvar. Kan nog bli mitt helgnagellack ändå?

Så med uppdraget egentligen slutfört är det nu två färger kvar. Trettonde veckan tar jag därför på mig nagellacket som jag redan vet att jag älskar, för jag förknippar det med mina solsemestrar. Det här tar jag alltid på mig när jag ska åka till Kanarieöarna. Det är Essies In the cab-ana 253.

Jag blev glad och förväntansfull så fort det åkte på. Synd att jag kommer tillbringa hela veckan i nån slags semesterkänsla fast jag bara ska göra alla vardagliga saker. Men det här stannar givetvis kvar i skåpet, för snart ska jag faktiskt iväg till värmen!

Sådär! Då är vi framme vid sista nagellacket och fjortonde veckan i rad med nagellack. Det här är ett lite knepigt lack, det är liksom grönmetallic på nåt vis. Essies For the twill of it 272 och frågan är om det är för konstigt för att ha kvar?

Det såg ganska fint ut på naglarna, men jag väldigt svårt att se ett sammanhang där jag kan ha färgen, så även det här nagellacket får lämna samlingen. Upplevde även att det höll sämre än de andra färgerna, kanske för att det var lite metallic?

Så då var vi klara! Efter fjorton veckors provande så blev slutresultatet följande nagellack:

Nu ska mina stackars naglar få vila lite från lack och jag ska klura på nästa område att rensa. Blir det böcker, kläder eller kanske smink? Vad vill ni läsare se?

Vad gör jag med all tid?

Hästarna trivs i stallet (som jag nämnt tidigare) och jag med. Jag är dock inte där varje dag längre, då det blir lite väl långt (dvs dyrt) att åka. 

Så då hamnar jag i nåt slags konstigt läge. När jag jobbat klart för dagen och inte ska åka till stallet, vad ska jag göra då? Vad gör jag med all tid?

I början behövde jag vila ikapp mig, det fanns uppbyggd stress i kroppen och dålig sömn att ta igen. Men nu känner jag mig mer än nog utvilad och försöker klura ut vad jag ska göra med all tid. Visst, jag går fortfarande till affären och handlar, men inte varje gång jag är stalledig. Likaså försöker jag träffa kompisar, men trots införskaffandet av ytterligare ett gäng kan de inte träffas lika ofta som jag kan. 

Så nu är jag rastlös. Har snart kollat klart på allt på Netflix (gratis för mamma betalar, haha) och även om jag håller på och läser om alla mina böcker, så kommer samma rastlöshet att återvända efter det.

Jag börjar bli nojig över att jag inte är gjord för att vara pensionär. Eller gäller det bara att flytta den kvarvarande hästen (ja, okej då, 2032 har jag kanske två hästar kvar) närmare mig så jag kan hänga i stallet konstant hela dagarna?

Är det dags att gå någon kurs? Eller lära mig ett nytt språk? Eller utbilda mig till [insert nåt jag inte vet vad det är]? Eller bara chilla och inse att det snart kommer dyka upp nåt oväntat som gör att jag inte har en massa extra tid längre?

Hur tänker ni kring "för mycket" tid?

Die with zero

Jag fick, för ett bra tag sedan, ett boktips från Frihetsmamman. Det är boken Die with zero av en amerikansk författare (Bill Perkins) som förutom att ha alldeles för mycket pengar för sitt eget bästa, som de flesta amerikaner älskar att ha långa titlar på sina böcker (denna har undertiteln Getting all you can from your money and your life) och upprepa samma budskap lite lätt omskruvat i alldeles för många kapitel.

Sammanfattningsvis (om du inte orkar låna boken och läsa den) handlar det om den heliga treenigheten tid, pengar och hälsa. När du har tid och hälsa har du sällan pengar (20-30 år). När du har pengar och hälsa har du sällan tid (30-60 år) och när du har tid och pengar har du sällan hälsa (60-90 år).

Det bokens författare vill är helt enkelt att vi ska spendera mer pengar när vi har möjlighet att uppskatta dem på fler sätt. Tex kanske man älskar utförsåkning, men när man väl har pengar och tid att göra det hela säsongen så har man kanske för dåliga knän för att åka längre eller så vågar man inte riskera att bryta ett ben.

Budskapet som hamras in genom hela boken är att ju äldre vi blir desto sjukare blir vi. Jag har nog aldrig känt mig så gammal och sjuk som när jag läste boken, för tydligen är jag som passerat 40 år redan halvvägs nedför stupet. ;-) Såklart hjälpte det inte att jag medan jag läste trixade med en ny medicin som gav mig flera trista biverkningar (och sen inte ens hade nån effekt på det som det var tänkt).

Trots detta gav boken mig verkligen en tankeställare. Vad är det jag offrar nu som jag aldrig kommer kunna göra i framtiden? Vad är det jag borde göra nu, istället för att skjuta på det till sen? Kanske är det nu jag ska passa på att göra alla de där resorna, för vips kanske jag blivit sjuk och inte orkar resa mer än via Netflix (som är hur jag reser för stunden).

Främst försöker jag, efter att ha läst boken, se min nuvarande situation med lite andra glasögon. Det får kanske gå åt lite mer pengar för stunden, om värdet jag får för de pengarna får mig att må bättre. Eller för att tala klartext, när mina hästar mår bra, mår jag bra. 

Jag har även bokat en resa som jag suktat efter länge, till ett resmål som jag inte kommer åka till fler gånger. Istället för att prata om att "en dag ska jag" så har jag nu tagit första steget. Nästa år ska jag. Nästa år händer det. Det känns bra. 

Dessutom har jag bokat en resa till varmare väder i vinter, så jag får lite mer energi en stund. Slutligen har jag faktiskt börjat fundera på om jag kanske är värd en större lägenhet. Även om jag trivs på 25 kvm skulle det vara skönt med ett sovrum med dörr, ett vardagsrum och en parkeringsplats. Den som lever får se...

Drömmen om FIRE har kanske fått sig en liten törn ändå. Eller så är det bara en omtolkning av RE-delen det handlar om. 

Har du läst boken eller har några tankar kring nu eller sen?

Fru EB:s kokbok - recept 1

För er som missat det så har Fru EB gett ut en kokbok. Eftersom jag vill försöka äta mer vegetariskt, så lånade jag den på biblioteket och har noga gått igenom alla recepten. Det är sju dagars middag i sex veckor, dvs 42 recept + lite för- och efterrätter. 

Av dessa är det nio maträtter som föll mig i smaken, vilket säger en del om min matproblematik. Men sånt är livet, jag har iaf blivit bättre på att faktiskt äta, så det får ses som ett framsteg. 

Tänkte att jag skulle prova alla nio recepten och recensera här i bloggen allt eftersom. Det lär ta många veckor, då jag inte har utrymme i frysen (eller för den delen matlådor) för att prova en ny maträtt varje vecka. 

Så idag kommer första maträtten; palak paneer med halloumi. 

Först och främst blev det vansinnigt mycket disk efter den här maträtten. För en person som diskar för hand blir det onödigt med tre olika kastruller/stekpannor på spisen. För att inte tala om att jag bara har en stekspade (som användes i grytan) och jag därför fick ha min smörkniv till att steka halloumin. 

Man behöver inte börja med riset förrän punkt 4, om man som mig har induktionshäll. Då blir riset klart (jag kokar 13 min) lagom till att grytan puttrat färdigt. 

Salta och peppra efter att du tillsatt halloumin, då osten i sig själv är ganska salt. 

Tidsmässigt tog det mig 75 min att tillaga, men då gjorde jag många saker samtidigt som det tillagades på spisen, så jag skulle räkna med upp till 90 min för den som inte är så van i köket. 

Jag var snål och tog den billigaste frysta spenaten, vilket visade sig vara hackad. Kanske att det förstörde en del av effekten av spenaten, nu blev det små löv av grönt bara. 

Den var helt okej att äta, men smakade inte jättemycket. Med fem portioner blev det fyra i frysen till kommande veckor och jag kommer inte laga den här rätten igen. 

Den får tre av fem tallrikar

Lugn och harmoni

Inser att det verkligen är på tiden med en uppdatering kring hästarna igen. Vi har nu stått i nya stallet i några veckor och vi stormtrivs verkligen!  

Hästarna får det foder de ska ha, det är ordning och reda, alla är trevliga, anläggningen är bra skött och det finns bra med ridvägar. Lite sämre med träningsmöjligheter för hoppning, men det får duga just nu helt enkelt.

Då stallet ligger lite längre bort åker jag inte ut lika ofta, men jag känner mig lugn då hästarna är så nöjda. De trivs superbra med flocken de går i och alla är mycket lugnare och mer harmoniska ihop. 

Hade nyligen en kompis på besök som inte träffat dem sen de flyttade från förra stallet och hon blev förvånad över hur annorlunda de var. Anette stressade inte runt när man gjorde i ordning henne, utan stod och sov. <3 

Nu väntar den trista perioden med häst, med mörker och kyla. Men jag känner mig ändå pepp, för nu mår vi bra allihopa och vi behöver inte träna en massa utan bara ta lite mysturer och upptäcka fler ridvägar i området. 

Ja, förhoppningsvis blir det här sista uppdateringen kring hästarna på ett bra tag. Nu vill jag stanna här i många år. 

För den nyfikne kostar de nu runt 11500 kr varje månad. Plus hovslagare (som är dyrare men bättre än min förra). Det är så roligt med djur... ;-)

Hjulen på bussen de går runt, runt, runt

Ja, jag har medvetet låtit bli att rapportera utgifterna för september. Det blev alldeles för mycket minus iom flytten. Men jag kämpar på åtminstone. Den här månaden ska jag till tandläkaren och göra om två lagningar, dessutom finns misstanke om att den ena lagningen döljer ett litet hål på tanden bredvid. Kul, kul... Visste ni förresten att den genomsnittliga lagningen håller i två år? Mina har förvisso hållit längre, men se för bövelen till att borsta tänderna och använd tandtråd (tandtråd innan borstning, ok?) så ni sparar in några kronor där också. 

Nåja, nu var det inte tänder jag skulle skriva om, utan buss. För som ett led i mitt deep year åker jag en massa buss numera. Bilen måste parkeras en bra bit bort från där jag bor och enda sättet att ta sig dit (förutom att gå sisådär 45 min) är att åka buss. Efter att ha räknat lite på det (behöver använda bilen i snitt 4 gånger/vecka) blev det billigast att lösa månadskort. Vilket gör att jag har obegränsat med resor på bussen inom Uppland. 

Så det har lett till att så fort jag ska nånstans dit det går en buss, så tar jag bussen före bilen. Jag har senaste månaderna åkt buss till biblioteket, för att hälsa på Minna (hej!), för att träffa min grupp med anonyma asociala autister (även känt som mitt kompisgäng), för att träffa läkaren (äntligen verkar medicinen fungera!), för att träffa tandläkaren (dyrt blir det ändå) och givetvis för att åka till mitt jobb. Som många av er vet jobbar jag hemifrån en stor del av min tid, men ibland måste jag in till kontoret och det fungerar utmärkt med bussen. 

Ja, det tar mycket längre tid än om jag skulle använda bilen. Men samtidigt måste jag erkänna för mig själv att det mesta jag gör när jag är hemma är saker på min mobil. Youtube är en stor favorit, likaså att läsa i biblio-appen. Det kan jag precis lika gärna göra på bussen, så jag vet faktiskt inte om jag "förlorar" särskilt mycket tid egentligen. 

Nu är nästa steg att spara in pengar genom att säga upp parkeringsplatsen och ställa bilen på jobbet istället, men det tar emot då bussen närmast jobbet inte går så ofta på kväller och helger. Bekvämlighet eller sparad krona... Den som lever får se. 

Åker du buss eller bil?

Min kollega Jonas

Inspirerad av Frihetsmammans inlägg om att orka jobba så gjorde jag en liten studie på en av mina kollegor (detta är dock applicerbart på många fler). 

På mitt kontor finns det många spännande individer och Jonas är en av dem. Ja, hen heter såklart nåt annat, men jag tycker Jonas är ett bra namn då ingen av alla hundratals kollegor jag har kontakt med heter just Jonas. 

Jonas har gissningsvis minst 20' mer i månadslön än mig (före skatt), då hen är utbildad ingenjör (har många gånger funderat på om titeln syftar till att ingen gör nåt, men men, jag har aldrig vågat fråga) och därmed en VÄLDIGT VIKTIG person. 

Jonas har jobbat på företaget i många år, om än på lite olika avdelningar och med lite olika saker. Alla känner dock Jonas och vet att det är en bra person som gör det hen ska. Även om det inte alltid går fort, så har Jonas sagt att hen ska göra något, så blir det också alltid gjort (nån gång).

Jonas kommer in runt kvart över åtta på morgonen, slår igång datorn och kollar vad som står på agendan för dagen (ok, här gissar jag, men Jonas kommer iaf in på sitt rum den tiden). 

Halv nio strosar Jonas iväg till fikahörnan för att ta sig en kaffe en stund. Allt eftersom fylls det på med folk i fikahörnan och eftersom man inte kan vara oartig (antar jag?) och lämna de "intressanta" diskussionerna (för tydligen är det på fikat man får veta allt viktigt som händer i företaget) så sitter Jonas kvar till sista personen reser sig för att hen ska iväg på möte. Klockan är då minst halv tio, ofta tio. 

Då går Jonas in på sitt rum och jag antar att hen jobbar. Ibland kan jag höra (har jag nämnt att jag har fruktansvärt bra hörsel?) att hen pratar i telefon med nån. Förhoppningsvis är det om nåt jobb.

Tjugo över elva går Jonas ut från sitt rum för att leta reda på fler som ska gå på lunch. Eftersom vår avdelning inte sitter i en klunga, så tar det en stund att samla ihop hela gänget som ska med, alla måste tillfrågas och få fundera på ifall de ska äta lunch ute eller om de ska äta den där matlådan de plikttroget tog med sig. 

Här skulle man givetvis kunna effektivisera det hela genom att bestämma att alla som vill med och äta lunch halv tolv träffas vid cykelställen eller liknande, men då faller en viktig del i Jonas arbetsuppgifter, som är att kolla upp vilka som är på plats, så man senare kan påpeka högljutt vilka som "aldrig" är på kontoret. Noteras bör att vi har flera arbetsplatser både i Uppsala och på mindre orter i närheten, så för att man inte är på kontoret precis innan lunch så behöver det inte betyda att man inte jobbar. Men man kan iaf inte försvara sig när Jonas drar igång. 

Runt halv ett, kvart i ett droppar lunchgänget in igen (det är också här jag brukar passa på att äta, för att slippa folket) i munter ton då det avhandlats nåt roligt på lunchen som alla andra behöver få veta (alltså inte vad som sagts utan att de hade roligt). 

Jonas går in på sitt rum och vid två sticker hen ut huvudet igen, för nu är det dags för eftermiddagskaffet. Det liknar det på förmiddagen och håller alltid på till tre och ibland halv fyra. Givetvis måste man prata om de som inte var på kontoret vid lunchtid och även om att kaffet är så himla dåligt på vårt jobb. Kanske även om att det snart äntligen är dags för semester/sportlov/påsklov/jullov. Kan tillägga att Jonas alltid tar minst sex veckor sammanhängande semester på sommaren, förutom de andra veckorna med ledighet. 

Vid fyra packar Jonas ihop och säger hejdå till de som är kvar på kontoret. Då har hen jobbat effektivt (återigen förhoppningsvis) i ungefär fyra timmar. 

Så till alla som försöker få vardagen att gå ihop. Var lite mer som Jonas, ok? ;-)