Första månaden med dagspeng

Ja, jag är faktiskt förvånad över hur bra den  här månaden ändå gått. Det har varit några utgifter som jag inte räknat med (bilen, host, host) och några utgifter som jag förträngt skulle dyka upp.

Men jag gick inte back så mycket som jag trodde. -1680 kr blev resultatet och jag känner mig nu taggad för en ny månad. Förvisso vet jag att det kommer lite fler jobbiga utgifter denna månad (bland annat tandläkaren, som kan kosta hur lite eller hur mycket som helst), men jag siktar ändå på att försöka gå ihop mig på 5050 kr. Kanske lyckas jag och om jag inte lyckas, så har jag ändå minskat ned utgifterna mycket mer än om jag inte försökte.

Lärdomar den här månaden då?

Till att börja med har jag åkt mycket mer buss. Både till jobbet och till olika privata tillställningar (ok, vi snackar mest umgås med vänner på fik, ok?). Jag åkte tom ut till Hööks (vilket tog en timme enkel väg) för att lämna tillbaka ett par skor som visat sig vara osköna. Fick ett rätt otrevligt bemötande (trots deras policy om 60 dagar öppet köp). Tydligen var skorna lite dammiga (japp, det var de när jag tog dem från Hööks hylla) och då kunde de inte återlämnas. Efter att ha blivit arg (erbjöd mig att torka av dem på toaletten, men jag fick inte låna toaletten) så slutade det ändå med att de tog tillbaka dem. Lär inte handla där nåt mer framöver...

Vidare hade jag en situation där jag hade jobbat hemma hela dagen, förutom en snabb sväng till hästarna på lunchen (japp, fylla på vatten och se att alla mår bra, kul med djur) och plötsligt drabbades av akut cravings för hämtmat. Efter att ha försökt resonera med mig själv om hur dumt det var, kompromissade jag med att värma en fryspizza i ugn och lyxa till det med lättdryck till. Visst, det blev 35 kr för den måltiden, men hämtmaten hade gått loss på minst 100 kr. Såklart är det inte samma sak med fryspizza som pizza från tex Pizza Hut, men behovet var stillat och jag var nöjd.

Överlag måste jag säga att det är lättare att spara pengar när man inte är nära nån affär. Dvs det gäller att i möjligaste mån idka avhållsamhet. Hålla sig hemma, umgås med hästarna. Då tickar dagarna på och därmed också dagspengen.

Så nu kör jag full fart mot september!

Nä, 2023 blev ett skitår det med - hästrapport

Jag hade hoppats att det skulle bli bättre i stallet, speciellt nu under sommaren när hästarna kunnat gå på bete. Men så blev det inte.

Jag vill inte gå in på detaljer, så nån kan känna igen mig, men läget är nu kritiskt. Jag måste vara ute i stallet varje dag, för ingen annan bryr sig om hästarna. De fåtal dagar jag inte kunnat åka ut (tex hade vi kick off med jobbet för en vecka sedan) har hästarna inte fått nåt vatten och uppenbarligen inte heller någon tillsyn.  

Vid ett tillfälle fick jag av en slump (en medryttare nämnde i förbifarten) veta att stallägaren var bortrest. De var dessutom borta tre veckor, vilket bland annat ledde till att batteriet som gör så hagens staket har ström laddades ur och hästarna rymde (godare gräs på andra sidan staketet och ingen ström som hindrar utbrytaren, sen hänger såklart de andra med). Tilläggas bör att sommarhagen är rätt nära en rejält trafikerad väg, så jag var verkligen livrädd tills vi hade lyckats fånga in alla igen.

Jag mår fruktansvärt dåligt och jag vet att det bara kommer bli värre till vintern, så jag letar desperat efter nån annanstans att ha hästarna. Hittills har det varit svårt att hitta nåt som inte är lika dåligt eller som kräver massor med arbetsinsats av mig (ett ställe ville att jag skulle ut två gånger/dag och sköta om deras hästar, trots hög stallhyra. Vansinnigt!), men jag hoppas verkligen att jag hittar nåt.

Hursom, tänkte bara att jag skulle skriva några rader så ni vet varför jag inte uppdaterar på bloggen. Ork och lust är totalt körda i botten och det enda jag vill är att på nåt sätt hitta en lösning som inte betyder att jag ska fortsätta må såhär. 

Hoppas att ni alla läsare har haft en ljuvlig sommar i alla fall. Lovar iaf att det kommer ett inlägg om första månaden på mitt deep year. 

Verkligheten slår tillbaka

Vill börja med att tacka för all pepp jag fick på förra inlägget. Det gjorde mig så himla glad (och lite övermodig) så jag började genast att göra små justeringar i livet. 

Jag älskar Granny Smith och äter ett äpple om dagen. Men nu testar jag att äta Jonagold ett tag och se om jag överlever. Det blir helt klart sparad krona...

 En annan sak jag börjat med, efter att ha bott i lägenheten i ett drygt halvår har jag börjat gå till affären och handla. Jag har alltså en affär 15 min promenad bort, men har ändå alltid handlat när jag åkt från stallet/kontoret. Fast jag fått krångla då bilen inte är parkerad i närheten av lägenheten, utan jag har åkt till lägenheten, lastat ur bilen, åkt för att parkera bilen och sen promenerat (också 15 min) tillbaka till lägenheten. 

När jag går till affären kan jag såklart inte köpa lika mycket på en och samma gång, men i gengäld kan jag köpa saker precis när behovet uppstått och riskerar inte att färskvaror blir dåliga på samma sätt. Dessutom får jag motion och frisk luft. En så kallad winwinwin. ;-)

I förrgår deklarerade jag högt och tydligt inför världen att jag nu skulle snåla och spara för att få ekonomin ihop. Jag slog på stora trumman och kände mig sådär omåttligt stolt som man gör ibland när man tror att man är nåt. Så givetvis var verkligheten tvungen att ta ned mig från mina höga hästar (läs: Anette).

På väg till stallet körde jag en annan väg än vanligt, då jag varit och hämtat ett paket (mineraler till hästarna, ok? Dvs måste-inköp) på en ovanligt obskyr plats. Jag var då tvungen att göra en riktigt snäv högersväng och då började bilen skramla. Hörde inget mer förrän jag tog en liknande kurva ur en rondell på hemväg. Ringde pappa bilexperten som misstänkte att det var styrleden. Samma styrled som fö byttes i maj i år... Nu kan det såklart vara nåt annat, men vad det än är så blir det pengar ut. 

Tack för tillrättavisningen verkligheten, nu ska jag försöka andas lugnt tills jag kan laga bilen. Förhoppningsvis snart, eftersom jag måste åka ut till stallet minst en gång om dagen just nu. Blä!

Fri2032 lägger upp en plan...

På grund av en kommunikationsmiss mellan mig och en vän blir det tyvärr ingen FIRE-träff för mig i helgen. Jag får vara husvakt istället och det är kanske inte heller så dumt. 

Igår kväll hittade jag "drömgården" och alla tankar spann iväg på de mest galna sätt. Fick för mig att jag nog skulle ha gård igen (fast jag vet att jag inte mår bra av det fysiska slitet och den mentala ångesten, främst allt underhållsarbete det är på en gård men även oron över att en massa saker ska gå sönder eller att jag inte ska få tag på tillräckligt med foder till hästarna) och försökte hitta en massa lösningar på det. 

Det slutade med att jag verkligen satte mig ned och räknade på vad hästarna kostar, vad boendet just nu kostar (kul, kul 7200 kr blir det efter nästa räntehöjning) och på vilket sätt det skulle gå att få ned kostnaderna (egen gård men skuldsätta mig dubbelt så mycket som nu).

Till sist var jag så arg att jag la ut Celine och Daisy på annons. Grät en massa och förbannade mig själv för att jag varit så dum 2021 och inte tagit höjd för att allt skulle bli snordyrt två år senare. Som om jag skulle gjort samma val igen, om jag vetat det. Suck. Alltid lätt att vara efterklok.

Sen lugnade jag mig själv, tog bort annonserna och läste lite i Sparboken. Andades lite djupare och bestämde mig för att lägga upp en plan. 

Först och främst, hästarna måste flytta. Jag vet detta, men jag vill hitta ett ställe där de kan bo i många år. Framförallt mår Anette väldigt dåligt av att flytta, så jag vill att nästa flytt ska vara den sista för henne. Hon har kanske 5 år kvar att leva, jag vill inte att det ska bli stressfyllda år (eller så dör hon imorgon, man vet aldrig vad livet hittar på). 

Sen måste utgifterna ned. Hur jag än räknar på hästarna kan jag inte pressa ned kostnaderna mer (snarare verkar de öka med en flytt, alla stallhyror har chockhöjts), men däremot har jag de senaste åren köpt saker som jag "lagt på hög" och jag har blivit lat med maten. Ofta äter jag ute i brist på idéer om vad jag ska äta och ibland har jag tom ätit hämtmat. Gör om, gör rätt. Tror det började iom återgång till kontoret 2022, då tillät jag mig utemat istället för matlåda, eftersom det ändå "bara" var en gång/vecka. Men sen blev det på nåt konstigt vis så att jag även åt ute på kvällen efter jag varit på kontoret, istället för att handla och laga middag hemma. Sen har det eskalerat, ivrigt påhejat av en kompis som älskar att äta ut (men har tight ekonomi, så jag brukar få bjuda (ja, jag hör själv hur sjukt det låter) och då blir det såklart ännu dyrare). Nä, nu är det dags för lite ny verklighet. Lite uppstramning.

Till att börja med ger jag mig veckopeng. Efter att hästarnas fasta kostnader är betalda och allt rörande lägenhet och bil betalt (ungefärlig uträkning av bensinkostnad) har jag 168 kr att röra mig med varje dag. Det ska räcka till mat, försäkringar, kläder, medicin etc. För er som inte orkar räkna blir det 5050 kr/månad. Det måste gå helt enkelt. 

Vidare kommer jag utropa närmaste tolv månaderna till mitt deep year. Jag har redan smygstartat och frossar just nu i oerhört intressanta böcker på Biblio (bästa appen?). Jag vet att jag har en miljard roliga hudvårds- och sminkgrejer i mitt badrumsskåp som jag ska undersöka och så småningom bestämma vilka saker som får stanna och vilka som jag rensar ut. Likaså har jag sparat ett fantastiskt blogginlägg från Northernlights om billig mat, herregud vad jag blev inspirerad! Har ni missat det inlägget så gå genast och läs, det är bland det bästa jag hittat med massor av konkreta tips. 

Så 1 augusti blev startskottet och jag kommer såklart att rapportera i bloggen varje månad hur det har gått. Välkomna till en ny version av Fri2032 och låt oss hoppas på låga räntor och billig mat framöver. ;-)

Mini-FIRE-träff

 För ett tag sedan fick jag en kort paus från allt strul med hästarna och allt flängande runt Uppland för att kolla nya stall (det finns många dåliga stall kan jag meddela). 

Jag träffade Minna! Det var så himla roligt, vi pratade om allt möjligt och tiden bara flög iväg. Till sist fick jag ursäkta mig och åka hem, då jag tyckte att 2 ½ h var lite väl länge att umgås första gången man träffar en ny person. Det visade sig att jag varit hos henne i 3 ½ h... Oups.

Vi pratade såklart FIRE en stor del av tiden, eller kanske snarare det som är livet när man man vill uppnå FIRE. För det är ständiga avvägningar kring vad man ska prioritera, vad är viktigt för just en själv, när man väl börjar gräva i sina önskemål.

Minna bjöd på hembakat bröd i sann FIRE-anda och jag blev inspirerad att prova att baka själv. Ge mig bara några år till för att förbereda mig. ;-)

Nåt som jag verkligen tar med mig, är hur bra det är att få bolla problem med andra och få en lite annan syn på det hela. Någon som inte är lika färgad av situationen som en själv. Jag har länge brottats med om jag borde sälja nån av hästarna. Inte för att jag vill, utan för att det rent ekonomiskt inte funkar med tre hästar med de priser som är nu. Men Minna sa, på ett så självklart sätt, att de är det viktigaste för mig och då får man faktiskt lägga pengarna där. Så självklart, nästan sagt som i förbifarten och ändå något som verkligen slog an en sträng i mig. Nu är situationen som den är och jag får göra det bästa av den och spara in på annat under tiden.

Jag ser verkligen mer fram emot Camp FI nästa helg nu, efter att ha fått lite nya perspektiv på tillvaron. Vem vet vad vi kommer att lösa för problem där? ;-)

Tack för att du gav av din tid Minna och jag hoppas det blir fler gånger vi träffas. <3

Hur mycket strul står man ut med?

Ja, nu har vi stått i nya stallet några månader. Jag önskar att jag kunde säga att det var bra. Men det är verkligen sådär. Dels känner jag mig inte riktigt välkommen. Jag flyttade in med tre hästar, men har fått plats för mina grejer som om jag flyttade in med en häst. Det finns flera i stallet som har två sadelhängare, medan jag (med fem sadlar) fick en i början. Sen flyttade en annan häst ut och då fick jag på nåder ta över den hästens sadelhängare, men hyllorna med täcken och liknande tog en annan hästägare över. Jag känner mig liksom undanskuffad i ett hörn. 

Varken Anette eller Celine trivs särskilt bra. Anette är rädd för en av hästarna, som är rätt otrevlig mot henne. Celine är rädd för alla hästar, för allihop biter och sparkar henne. Fortfarande, efter så här lång tid. :-( Det skär i mattehjärtat.

Den enda som är nöjd är Daisy, som glatt tagit platsen som minstingen i gänget och därmed får frikort för dumheterna hon gör. Alla har överseende med henne och hon kan vara med överallt. 

Rutinerna är det lite si och så med. Det tog några veckor innan jag fick veta att Celine inte vågade äta med de andra, utan gick undan vid fodring. Jag avhjälpte det med att ta in henne och ge extra varje dag, sen kom betesperioden och då har alla mer än nog med foder. Men jag fasar för hösten... Celine brukar alltid vara aningens för rund, även när jag idogt bantar henne, men nu är hon så smal så revbenen syns. 

En hästägare nämnde bara häromdagen för mig att hen inte brukade väga fodret, utan ge lite på känn. När vi jämförde våra mängder så gav hon ungefär hälften av vad de egentligen ska ha. Jag kan bara hoppas att hon börjar använda hövågen till hösten, men det förklarar ännu mer Celines viktnedgång (och även Anette har smalnat av en del). 

Min transport fick efter lite knot plats på gården, men har stått inparkerad i flera veckor (trots att jag bett om annan plats), så den har jag ingen glädje av. 

Men värst ändå är att det ska ingå tillsyn, men den verkar bestå av att ansvarig kollar så hästarna står upp. Mina hästar har fått massor av nya sår (pga bråk med de andra hästarna och diverse utstickande grejer i ligghallen) som ingen sagt till mig om, utan som jag upptäcker när jag kommer dit. Sår som verkligen syns tydligt på mina ljusa hästar. Daisy hade en dag ett sår på ögonlocket som resulterat i en blodsdroppe (bara en rispa och ögat är ok), men det hade man "missat" vid tre fodringar...

Ja, ni hör ju. Det är inte så bra, men hur jag än letar finns det inget bättre alternativ. Det enda jag hittat hittills som är okej, har förmodligen sämre hö och jag vill inte ha det som i förra stallet, där Celine började hosta när hon åt för höet var så dåligt och Anette blev dålig i magen av det. 

Det finns fler grejer som strular, som jag inte orkar nämna för att jag helt enkelt inte orkar så mycket mer just nu. Humöret är i botten och jag vill bara få lite lugn och ro omkring mig. Men det verkar hopplöst svårt. :-(

Jag hoppas alla har en skön semester och att ni får lite flyt i er tillvaro åtminstone. 

Operation tömma frysen

Nu börjar tomaterna dyka upp i min reko-ring. Av tomater gör jag snålröra, som jag har istället för krossade tomater. I fjol (när jag desperat försökte ha sparår, haha) blev det bara gjort på 4 kg tomater. Det räckte precis till min tonfisksås ett helt år (plockade upp sista förpackningen idag), så målet i år är minst 4 kg tomater. Sen beror det lite på ork och plånbok om det blir mer. Samt utrymme i frysen...

För trots att jag var noga med att tömma frysen inför flytt, så hann jag inte tömma allt och som vanligt smyger det sig på mer mat när det är extrapriser eller jag hälsar på familjen i norr. 

Mest är det röda vinbär, krusbär, blåbär och äppelklyftor i kanel som tar plats. Jag märker att jag inte gör nåt med dem (de äldsta är från 2020), så finns det några idéer där ute på vad som kan göras? Helst något som sedan kan delas i bitar och frysas ned igen...

Jag har även en del köpta grejer som mango, ärtor och broccoli. Här funderar jag på att göra soppa på det sistnämnda, men mango? Vad göra? Säg för guds skull inte smoothie, jag har aldrig fattat grejen med sånt.