Varför jag avskyr att shoppa

 Förra helgen var jag iväg till stan med målet att bränna många tusenlappar på måste-saker som jag dragit mig för länge att köpa. 

Man kan väl säga att det gick sisådär. Visst gick det åt en del pengar, men det stora problemet för mig är att jag inte är en shoppartyp. Jag går in i en affär med en tydlig bild av vad jag vill köpa och finns det jag söker inte där, ja då köper jag inte något annat som kompensation. 

Efter att ha sonderat terrängen lite med en bekant som har shopping lite som hobby, förstår jag att det är ungefär som när jag plockar bär. Hen går omkring i ett shoppingcenter, sådär lite lugnt strosande, ser på allt som bjuds till salu och plockar på sig lite olika saker som tilltalar hen. Ingen egentlig tanke bakom och ofta hamnar sakerna (då inkluderar jag kläder i detta) i en låda eller ett skåp och så glöms de bort. 

I första affären skulle jag ha tre saker, två fanns så de köpte jag, men den tredje var slut. Irriterande! 

I andra affären hittade jag delvis det jag skulle ha, men de sakerna såldes i set om sex stycken, fast jag bara behövde två. Suck...

Sen åkte jag till tre (!) olika affärer för att försöka hitta såna där plastlådor till förvaring, men ingen av dem hade mer än en i lager. Vad sjutton?!

Det slutade med att jag kapitulerade och tröstade mig med lite matshopping på City Gross och till min förvåning hittade jag passande plastlådor där. Köpte fyra stycken och kände mig väldigt nöjd trots flera uteblivna köp (fyra grejer kvar på listan, men de tänker jag köpa online istället). 

Så kom jag hem, ställde de nya sakerna på sina platser och gick ut i stallet för att stoppa in plastlådorna där de skulle vara. Givetvis (!) var det då innermått man hade uppgett på lådorna, så med locket på rymdes de inte på den plats i förrådet jag tänkt mig. Gaaah!

Förstår ni varför jag avskyr att shoppa?