Att gilla läget

Sedan jag flyttade hemifrån har jag aldrig bott längre än fem år i samma boende. Oftast har jag flyttat efter 1-3 år. Nuvarande boende har jag bott i drygt tre år, dvs jag börjar känna hur det skaver lite i mig. Jag vill inte flytta, men en del av mig får för mig att det skulle vara bättre nån annanstans. Jag drömmer helt enkelt om att mina bekymmer inte ska följa med mig om jag flyttar. 

Jag har faktiskt gått så långt så jag har kollat upp några andra lösningar. I och med att jag bor i närheten av där jag har hästarna, så vill jag helst ha en liknande lösning. Men det är sjukt hur dyrt det är med boende och/eller stallplats nu. Ofta får jag någon fördel jag inte har nu (tex större boende eller ridhus) men i gengäld finns det nackdelar som inte finns här (tex längre från Uppsala eller fri tillgång på foder för hästarna (vilket ger tokfeta hästar)). 

Det är här det blir att träna mig själv mentalt. Det skaviga jag känner handlar mer om att jag vill ha "nåt nytt", "omväxling" eller "att det ska hända nåt" snarare än att jag de facto vill flytta. Lite som att man vill resa för att se nya ställen och uppleva något annat än vardagen. Fast vardagen kan vara nog så trevlig.

Jag tycker det är intressant att det är så svårt att gilla läget. Jag vet ju att det här inte är det sista stället jag kommer bo på (nån gång ska jag väl ta mig till Skåne?), men det betyder ju inte att jag måste flytta just nu. Jag försöker ignorera skavet och istället tänka att det här är det bästa just nu. Att de flesta av mina önskemål är uppfyllda och att det kanske aldrig går att få alla önskemål uppfyllda.

Hur tänker ni när det börjar skava inombords? Har ni kanske hittat er plats på jorden?

Juni 2022 vs juni 2021

Den här månaden har jag verkligen ingen lust att summera. Det har varit lite mer trassel med bilen, vilket såklart kostar extra. Likaså har jag haft en oväntad utgift för hästarna som jag gärna skippat. Som tidigare nämnt är livet inte så muntert just nu och då blir det extra surt att summera en svindyr månad. 

Totalt blev det 36 016 kr i utgifter denna månad, varav sparande 6 083 kr. Jämfört med i fjol, 33 967 kr och 6 350 kr sparat. 

Så nu går jag och gräver ned mig en stund. 

En fördel med sparår - inga beslut

Jag är nu halvvägs på mitt sparår och det går helt okej. Tycker att jag sparar mer, även om börsen är sur och jag inte ser nån riktig effekt av sparandet just nu. Sen är det såklart lite stressande när jag vet att Daisy snart kommer att kosta så pass mycket att mitt månadssparande minskar, men det får vara så. 

Faktum är att jag, trots sparår, blivit snällare mot mig själv kring att ändå leva i nuet, inte bara i framtiden. Visst vill jag sluta jobba tidigare, men inte på bekostnad av det liv jag lever nu. Hästarna är det viktigaste för mig och då får de kosta lite. 

Nåja, nu var det ju inte det jag skulle skriva om. Utan om det här med att prioritera. Jag avskyr verkligen att prioritera och när det kommer till att göra val. Därför är det så skönt med sparår, för det blir så lätt. Jag säger nej till allt som kostar pengar helt enkelt. 

Men med bara ett halvår kvar, så börjar det bli dags att planera in vart jag ska resa nästa år (när jag inte har sparår och covid-19 förhoppningsvis lugnat sig när det gäller restriktioner). 

Och här blir det så uppenbart hur jobbigt det är med val. För jag vill ju resa överallt! Jag vill resa så mycket att jag fick hejda mig själv och fråga mig hur jag dels skulle ha råd med detta (jag har ett specifikt sparande till resor, men det är ju inte 100' på det kontot precis) och dels varifrån jag ska få semesterdagar? För att inte tala om vem som ska vara så snäll och ta hand om mina hästar medan jag är borta sisådär 4-5 veckor och 3-4 helger utspritt under året... 

Så nu måste jag sätta mig ned någon dag och verkligen rangordna resorna. Vilka resor är viktigast för mig och vilka får jag skjuta på till 2024 eller 2025 eller kanske ännu längre. Det är ett beslut jag tycker är så jobbigt att ta, men samtidigt ett oerhört lyxigt beslut, alla har ju inte råd att resa. 

Är du intresserad av resor och hur skulle du prioritera i såna fall?

Deppigt jävla gnäll

Just nu är jag lite deppig. Det känns som att jag går back varenda månad. Det känns som att jag kämpar i motvind kring mitt sparande, speciellt som det går nedåt på börsen varje gång jag gör mina inköp. Det har varit massor på jobbet inför alla andras semestrar och jag dras med i hetsen. 

Som om inte det är nog med allt sånt, så har vi fått sjukdom i familjen. En sjukdom som det inte finns någon bot på, utan där det bara handlar om att lindra och stötta. Jag kan inte göra så mycket, för jag är för långt bort. Vilket såklart också tär på mig. 

Att jag skriver av mig idag var för att Fru EB skrivit ett inlägg om årets Camp FI. Vilket jag med största sannolikhet inte kan åka till. Det finns inga pengar och det finns ingen ork. Det finns som ingenting kvar förutom en massa gnäll, vilket jag hatar. 

Jag försöker att vara glad och tacksam över att hästarna är friska, över att Daisy växer och älskar att leka med vattenkaret i hagen. Men det är svårt just nu. 

Föl tar tid...

Jag skäms lite när jag skriver här, för bloggen har verkligen blivit bortglömd. Livet med föl är ljuvligt, men det tar mycket mer tid än jag tänkt mig. Det är liksom inte bara att ta in hästen och rida, som jag gjort förut, utan det ska fixas och trixas med den lilla.

Daisy växer som hon ska och är en glad och busig fölunge, så allt rullar på som det ska nu. 

Ja, ett litet livstecken från mig, det lär tyvärr dröja innan jag kommer på nåt skoj att skriva om när det kommer till ekonomi igen, tills vidare är det bara att bita ihop och fortsätta spara trots att börsen bara går ned och ned och ned...

Hoppas alla får en härlig midsommar!

Så var man tillbaka på jobbet...

Det finns väl egentligen inte så mycket mer att säga. Det känns så fel att jobba när allt jag vill är att njuta av lilla Daisy dygnet runt. 

Jag förstår ärligt talat inte hur småbarnsföräldrar klarar av att lämna sina barn på dagis. Jag hade blivit galen av oro, för att inte tala om känslan av FOMO, att missa alla de framsteg ens barn gör. 

Enda fördelen med att jobba igen (jaja, jag har ett bra jobb också) är att jag får lite mer rutiner igen. Jag måste liksom vara vaken dagtid och jag måste äta lunch när andra gör det. Det leder förhoppningsvis även till att jag kan göra lite ärenden när jag ändå åker in på kontoret, just nu är jag hopplöst efter på en del fronter. Har en del saker att skicka som jag sålt tex. 

Ja, det var en tråkig rapport från livet framför datorn. Jag längtar ihjäl mig efter att pensionera mig, men tills vidare får jag nöja mig med att pumpa in pengar i mina fonder. Nån gång ska de väl öka igen. ;-)

Önskar alla en trevlig sommar, jag har tyvärr ingen semester kvar, men jag tänker njuta på kvällar och helger av att vara ledig åtminstone. 

Maj 2022 vs maj 2021

Det har varit en ganska dyr månad. Men mest har jag faktiskt sparat. Eftersom jag gått ur svenska kyrkan är det i maj jag puttar in de pengar jag sparat på detta. Vilket såklart märks i sparandet. 

Totalt blev det 35 167 kr ut denna månad, att jämföra med fjolårets 29 118 kr. Visst låter det hiskeligt. Men sen har vi ju sparandet... Ifjol låg det på 8 950 kr och nu landade det på 11 283 kr. 

Mest stolt är jag över fyra 0-poster denna månad; reko, onödigt häst, nöje och kläder. Yay! Iofs kanske inte så konstigt då jag nästan inte lämnat gården. ;-)

Snart kommer sparkvoten att sänkas, så jag njuter så länge det går.