fredag 20 december 2019

När omständigheterna ändras

Jag vill börja med att tacka alla underbara läsare för era trösterika kommentarer. <3 Jag har inte orkat svara, men jag har läst varenda en (flera gånger) och slås av hur fin gemenskapen är, även i de fall där man inte ens träffats och kanske inte ens haft något eget husdjur. En stor kram till er allihop!

Verkligheten har sjunkit in lite grann och praktiskt lagd som jag är, så har jag räknat på vad det kommer betyda för mig att "endast" ha två hästar. Det är såklart en matematik jag helst inte vill göra, men mitt i alltihopa är det ändå ganska trösterikt.

Björn kostade i runda slänga 40-60' på ett år. Det mindre beloppet är grundnivån, medan det högre varierade beroende på om han behövde veterinärvård (vilket hände lite oftare än jag skulle önska), ny utrustning (vilket också hände ibland) eller träning (vilket såklart var roligt, men också en utgift).

Så plötsligt står jag med minst 40' i lägre utgifter varje år. Det fanns ingen fördel med att ha tre hästar istället för två i form av rabatter och dylikt, utan Anette och Celines kostnader blir desamma även i fortsättningen. Jag kommer dessutom kunna sälja av en del utrustning som ingen av dem kan använda och även om det är småsummor, så har jag lärt mig att många bäckar små verkligen blir en stor å (mitt konto sålda saker uppgår nu till 35' utan att jag saknar en enda sak jag sålt).

När jag räknade började jag med att stoppa in de nya sparpengarna på kontot Drömhästen och när det sedan uppgick till 40' (vilket är lagom nivå enligt mig att köpa häst för) flyttade jag istället de nya inbetalningarna till pengamaskinen och gjorde nya fina beräkningar.

Jag ska erkänna att jag fick lite hicka av svaret... För på grund av förlusten av Björn kommer jag att kunna sluta jobba fem (!) år tidigare än beräknat. Dvs jag har nu åtta år kvar istället för 13 år.

Såklart hade jag mycket hellre haft Björn att krama om i hagen, men om det nu ska komma någonting positivt ur allt det här svarta, så är det åtminstone en trevlig tanke att jag kan sluta jobba 2027. Vilket känns som en blinkning bort.

Det börjar närma sig årsslut och därmed en summering av 2019, en av de frågor jag tar med mig till min kick off (med mig själv) är ifall jag istället för att sluta jobba 2027, kanske kan jobba halvtid redan inom nåt/några år? Jag behöver ta mig tid att räkna på lite olika scenarier och se om jag kan bena ut vad jag allra helst vill.

Till dess vill jag önska alla en God Jul! Så hörs vi säkert av i mellandagarna, för då brukar man ha tid att skriva lite. ;-)

6 kommentarer:

  1. Å men skatt, har helt missat detta! Kramar!

    SvaraRadera
  2. Jag har förlorat några hundar i mitt liv. Skickar några medkännande tankar till dig nu när det blir snöskottning...utan jycke som studsar framför mig och busar i nysnön.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är verkligen i vissa specifika stunder man saknar dem som mest! Björn var ganska pratig av sig, så nu när jag går ut i stallet är det tystare och då kommer saknaden krypande. Tack för dina tankar. <3

      Radera
  3. Jag förstår helt dina känslor och räknandet. Fick för snart 2 år sen ta bort min ena häst (den där särskilda hästen som gnager sig in i hjärtat extra djupt). Sen dess finns det ett hästsparkonto och som nu även till viss del växlat över i en fond. Kontot är till för de där veterinärräkningarna som spårar iväg och inte ryms i äta-nudlar-en-månad-budgeten samt till en framtida häst. Till saken hör bara att den där framtida hästen, hur mycket jag skulle vilja ha två igen som tar det emot ekonomiskt att skaffa en till. Sparandet skulle minska så mycket. Däremot så funderar jag på om inte mitt FIREkapital måste innehålla utrymme för en häst till eller två. Vad ska man annars göra när man drar ner på arbetstiden...
    /Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah! Jag brottas med samma bekymmer! Ska jag utgå ifrån att jag har en eller två hästar om x år när jag bestämt mig för att sluta jobba? Det gör ju ändå ganska stor skillnad utgiftsmässigt, men samtidigt är hästarna en stor anledning till att jag vill sluta jobba. Tänk om man hade ett facit...

      Radera

Det finns en plan...

Jag har inte skrivit om det i bloggen någonting. Men för några månader snubblade jag över mitt drömboende. Där jag vill bo resten av mitt li...