Varde ljus

Våren har så sakteliga börjat komma, även om det är lite dans fram och tillbaka mellan några plusgrader och några minusgrader. Ett par dagar har solen tittat fram och det gör förstås underverk för humöret.

I nån slags blandning av oro för utgifter och solidaritet mot andra som behöver mer el, har jag snålat med att ha lampor tända. Jag har suttit i en mörk lägenhet med endast skrivbordslampan tänd när jag jobbar. Har jag behövt laga mat, så har jag tänt belysningen ovanför diskbänken (men då har jag givetvis släckt skrivbordslampan). Likaså har jag endast tänt lampan över handfatet när jag går på toa, taklampan har fått vara.

När senaste elräkningen kom och jag skulle betala futtiga 90 kr för elen, så insåg jag att det jag höll på med var lite löjligt. Inte så att jag tänder alla lampor i lägenheten samtidigt, men jag har börjat att ha hallampan tänd medan jag jobbar (arbetsplatsen är i hallen) och tända i taket i badrummet när jag är där.

Plötsligt känns livet mer positivt. Inte så jag vaknar på morgonen och skrattar högt innan jag studsar upp ur sängen. Men det känns som att livet ändå är rätt okej. 

Kanske snålade jag lite väl länge med ljuset i början av min tid i lägenheten? Jag kommer fortsätta med att bara ha tänt i det rum jag befinner mig i, men lovar att bli lite bättre på att ge mig själv bra belysning när jag behöver det. 

Dumsnålt? Eller solidariskt? Ja, det får ni läsare avgöra. Sol på er!