Tack för alla fina ord där ute. Det här inlägget skrev jag innan Anette togs bort, ifall nån undrar varför det låter så positivt i tonen. Men jag tänkte att jag måste posta det ändå, nu när jag ändå skrivit det.
Veckan efter midsommar begav sig en bekant iväg på semester
på varmare breddgrader. Jag jobbade
fortfarande, men fick semester från min lägenhet. För jag provade på livet med
villa som husvakt åt min bekant.
Det är spännande att gå från 25 kvm till 200 kvm. Givetvis
uppehöll jag mig inte i sovrum eller barnens rum, men det var ändå väldigt
mycket yta att röra sig på. Samt en uteplats med bekväma möbler.
Den största fördelen för mig var att kunna sitta i soffan
och njuta av en god bok. Jag försöker använda mig av soffan på min uteplats,
men den är i minsta laget och man kan bara halvligga obekvämt i den. Ibland
använder jag sängen som soffa, men då måste jag bädda om den för bäddmadrassen
glider iväg.
Däremot blev jag förvånad över hur mycket saker som fanns i
huset. Jag förstår såklart att fyra personer har mer grejer än en person, men
det var liksom så mycket saker som tydligt inte användes (om jag ska bedöma
dammansamlingen). Inte bara spel och böcker, utan en drös olika sorters
sportredskap och såna där saker man ”måste” ha när man har villa (läs:
bubbelbad som aldrig används).
Kort och gott var det en tuff vecka för mig som minimalist
som bara ville rensa bort allt onödigt… För helt ärligt, när nånsin behöver man
åtta filtar i soffan? Eller för den delen tio kuddar i samma soffa?
Under min vistelse kom städet och röjde upp så gott det
gick. Det är såklart trevligt (och ger bra arbetstillfällen) men jag blev än
mer övertygad om att jag aldrig skulle klara av att ha städhjälp. Dels måste
man plocka undan innan städet kommer (vilket bara skulle ge mig extra
stresspåslag), sen ska nån annan än jag greja runt i mitt boende och slutligen
kommer städet oundvikligen att flytta på saker så de hamnar på fel ställe.
Autist, javisst! Men när jag efter tre dagar i huset vant
mig vid var tvålbehållaren står i badrummet, då blir det konstigt när den
plötsligt står nån annanstans. Nä, städhjälp är inget för mig, helt klart.
Eller, för att vara ärlig, villa är ingenting för mig. För
stort och för mycket arbete. Sen såklart är det alldeles för dyrt också, en
villa som den här går lös på ungefär 3,8 miljoner och om jag hade haft de
pengarna hade jag gjort något roligare för dem. Typ gått i pension tidigare. ;)
Men jag är väldigt tacksam för att jag fick den här
möjligheten. Om inte annat för att jag fick komma bort lite och när jag kom hem
igen uppskattade jag min lägenhet ännu lite mer.
Hur föredrar du att bo?
Jag föredrar hus framför lägenhet. Mest för att jag verkligen ogillar att höra grannar.
SvaraRaderaMen jag har gärna ett så litet hus som möjligt. Tyvärr är just väldigt små hus nästan omöjligt att hitta på platser som är relativt pendlingsvänliga.
Men när det äntligen är dags för FIRE på allvar blir det nog en flytt ut på landet till någon gammal sommarstuga eller liknande.
Jag föredrar definitivt lägenhet mitt i stan framför hus. Jag bor i en mini-tvåa på 43 m2 och det är lagom för mig. Jag skulle säkert klara mig med lite mindre men det är skönt att ha sovrummet separat från resten av lägenheten. Sen att "mitt i stan" för mig = Stockholm betyder ju förstås att lägenheten inte är direkt billig, jag skulle kunna få en villa någon annanstans för de pengarna, men jag vill bo i en större stad, det passar mig. Och jag vill inte bo i villa.
SvaraRaderaJag bor i lägenhet i förort och gillar det verkligen! Nära till skog och sjö, brf:en har gästlägenheter och lokaler att låna, parkering ingår och massor med trevliga grannar att be om hjälp med att låna verktyg / skridskor / extra parkeringsplats för gäster. Jag stör mig inte på ljud i huset utan tycker det är kul att det är liv och rörelse i området.
SvaraRadera