måndag 23 november 2020

Berätta för vänner om FIRE

 Jag har ett stort problem, som jag inte vet om jag nånsin kommer att kunna lösa. Jag har ett väldigt litet antal nära vänner (1) och även ett litet antal goda vänner (3-4). Ingen av dessa vet om hur mycket jag suktar efter FIRE. En av dem vet att jag sparar pengar för att kunna gå i pension innan 65-68 (eller säger man 70 redan nu för att pensionsåldern kommer att krypa dit upp?), men hen tror att det handlar om pension vid 60 typ. Inte 45-50.

Jag vet inte hur jag ska berätta för mina vänner. Framförallt inte för min allra närmaste vän (som jag berättar allt för!) som ständigt har brist på pengar. Egentligen vill jag bara sticka huvudet i sanden, men en dag kommer jag ju stå där och ha slutat jobba. Frågan kommer att komma, förr eller senare. "Jaha, du jobbar inte nu? Men hur har du råd med det?"

Avundsjukan kommer garanterat att sticka upp sitt fula tryne och frågan är om jag ens har kvar nån av vännerna efter att jag har berättat. 

Den enda som vet om min sparresa är min mamma, men hon tror å andra sidan inte att jag ska klara av det. Hon ler lite sådär roat (som äldre ofta gör när "barnet" berättar nåt helt uppåt väggarna) och säger saker i stil med "Jaja, men då är jag död, så då slipper jag oroa mig för hur du ska få pengarna att gå ihop" eller "Fast du kan ju inte sluta jobba, vad skulle du göra då?" (fö från kvinnan som själv gick i pension när hon var 62 år och alltid har späckat schema med vattengympa och symöten). 

Hur gör ni med era vänner?

17 kommentarer:

  1. Intressant. Funderar mycket på samma sak. Även på vad jag ska säga på jobbet när de oundvikligen frågar vad jag ska göra. Fast för funderar jag på en liten nödlögn, har ingen lust att börja förklara där. Det blir nog något som är jag tänkte vara ledig Loire, kanske iväg på någon långresa, för att fundera över vad jag vill jobba med sen.

    SvaraRadera
  2. Inte Loire, "ett tag" ska det vara.

    SvaraRadera
  3. Vi är faktiskt ganska öppna. Inte med kronor och ören utan med ambitionen. Fungerar ganska bra - speciellt när vi inte tänker vara helt pensionerade utan snarare nedväxlade.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det där är intressant. Jag tror inte nån i min omgivning skulle bry sig särskilt mycket om jag gick ned till 60 % i arbetstid. Då skulle jag få kommentarer som "Men så skönt, då har du ju mer tid till hästarna också" eller "Åh! Så härligt, det skulle jag också vilja göra". Men så fort det blir fri på heltid, då är det plötsligt något fult.

      Radera
  4. När jag slutade på jobbet sa jag något i stil med att jag skulle ta ett sabbatsår eller kanske flera, och "hålla på med aktier". Till äldre släktingar sa jag att jag vantrivts på jobbet och nu skulle testa att vara "hemmafru" ett tag. Jag var inte mer konkret än så och ingen frågade egentligen efter mer detaljer.

    SvaraRadera
  5. Jag tänker såhär att du får hitta ett sätt att prata med dina vänner, ju längre tid det går desto konstigare blir det om man inte kan vara helt öppen, särskilt inte med sin närmsta vän! Samt att den dagen du drar ur pluggen och inte sagt något innan, skum situation.
    Kanske tänka på att avdramatisera detta och inte göra en stor grej av det typ ”det är en viktig grej jag måste berätta!”. Jag tänker såhär, när ni umgås prata med dina vänner och fråga om hur de tänker om framtiden, jobb och frihet osv och skoja lite ”man mår ju så bra när man är ledig och har semester!” så blir det säkert en intressant diskussion om vad man skulle göra om man hade mer tid ledigt och då säger du att du har faktiskt räknat endel på det och börjat spara pengar för att kanske kunna ha möjligheten att välja att gå ner i tid eller sluta jobba tidigare än normal pensionsålder… Tror du initialt skall undvika ord som financially independent – retire early, för dessa ord kan spä på avundsjukan och skapa en motreaktion. Smyg in det mer och var ödmjuk och lyhörd, då kanske till och med din vän blir nyfiken över tid och undrar hur du gör och vänskapen utvecklar sig.
    Sedan att säga vad man skall göra när man inte jobbar, så kan man ju hitta på vad som helst: ta sabbatsår, resa, studera, hitta meningen med livet osv. Fast det mest underbara och vinnande i längden är genuina människor som bottnar i sig själva, så fundera på vad du verkligen vill göra med tiden och då är det du skall säga.
    mvh Spar-F*n

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kloka tips! Jag ska försöka börja smyga in sparande i konversationen, hen vet ju redan att jag sålt en massa grejer (men kanske inte att det genererat 80' hittills) och att jag numera alltid handlar på Willys. Kanske har jag fått för mig att det här är en större grej än det är...

      Radera
  6. Du kan ju alltid nämna att "nu har jag bytt teleoperatör som är till halva priset" för att någon månad senare fylla på med "nu har jag upptäckt svinn-priserna på willys, halva priset", månaden efter det kanske "när jag lagade den här maträtten blev den mycket godare än den som jag fick på restaurang"
    osv osv. Då har du ju sagt vad och hur du gör, sedan om mottagarna är tillräckligt lyhörda och lyckas snappa upp den underliggande informationen blir väl intressant för dig att se. Det tar många månader naturligtvis, eller något år eller så.
    Så du berättar om färden, inte om målet.
    Kan någon bli avundsjuk för att du bytt teleoperatör som är 50% billigare, det kan väl vem som helst göra, speciellt då du har berättat om det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väldigt intressant tanke med att berätta om färden, inte målet. Det tar jag med mig! :-)

      Radera
  7. För min egen del har jag kommit undan lindrigt när jag nämnt att jag har som mål att pensionera mig senast vid 55 års ålder eftersom jag är egenföretagare. Dom tror nog att jag tjänar ohemuligt mycket pengar och då är det ok. Alltså, dom tror inte jag "offrar" nåt på utgiftssidan, utan bara öser in på intäktssidan. Det har jag märkt är socialt ok, även om dom kanske blir lite avundsjuka vid tanken på att jag skulle lyckas. Men jag tror att det skulle ifrågasättas mer om jag upplevdes som "snål". Det är inte ok i min övre-medelklass värld.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, du har nog rätt där... Jag har ju två (tidigare 3-4) hästar, så jag har märkt att min omgivning automatiskt utgår ifrån att jag är fattig, då alla pengar "måste" gå till hästarna. Men jag bor extremt billigt och har "billiga" hästar, så det gäller att lyckas kommunicera det på nåt vis.

      Jag är väl den där klassiska personen som, när jag dör, kommer få folk att lyfta på ögonbrynen för ingen trodde att jag hade miljoner sparade. Jag som inte ens har märkesjeans. :-P

      Radera
  8. Vilken intressant fråga, och intressanta inspel! Jag tror som någon skrev ovan på att försöka avdramatisera det samtidigt som du visar med exempel på saker du gör så har du åtminstone givit dem chansen att vara med på samma tåg?

    Om du inte känner dig alls bekväm med att dra hela sanningen för någon (även om jag förstår att du längtar efter att kunna dela med dig om din stora Livsplan för din närmsta vän med vilken du delar "allt") kan du alltid komma undan med de exempel som nämns ovan, d.v.s. du tar sabbatsår, jobbar lite eget etc.

    Men det känns ju inte heller helt friskt, jag menar: Vi pratar inte om att du har någon pervers böjelse här (?) utan om att du är en sparnörd! Som gillar frihet! En testballong hade kanske varit att skicka en länk till något inspirerande FIRE-inlägg, typ någon av Frugalwoods tidiga alt. "The shockingly simple match behind early retirement" från MMM och liksom "Kolla vad jag hittade!" och se hur responsen blir. Då kan du ju avläsa hur vidsynta de är. Vem vet - du kanske öppnar pandoras box här?

    Jag är öppen med alla mina nära vänner och sluten som en mussla inför övriga. Men de flesta av mina vänner har det ganska gott ställt, det kanske är skillnad om man outar det för någon som din bästis som gnetar...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att det är rätt stor skillnad om man umgås med personer med sämre ekonomi eller rikare personer som enkelt faktiskt kan spara en hel del. Jag tjänar inte så bra så det kanske inte är lika frustrerande för andra att veta vad jag håller på med, eftersom de flesta som känner till mina ambitioner tjänar bättre än jag och vet om det. Alltså de kan inte komma med: "Lätt för dig att säga som tjänar sämre än snittet och har två barn! Då är det ju skitlätt att spara halva lönen!"

      Eller så har jag helt fel. Det kanske är mer provocerande att någon som tjänar 30 000 kr i månaden kan spara 12 000 än att någon som tjänar 60 000 kan spara 25 000.

      Radera
    2. Ja, jag tror vännens inkomst påverkar mycket. Vill inte berätta för mycket, men tex gick vännens bil sönder, så hen fick låna 50' av sin pappa för att kunna köpa en ny bil. Alternativet buss fanns, men var "förstås" för jobbigt för att använda sig av. Personen är liksom frugal av nöd samtidigt som hen kan impulsköpa böcker för 500 kr fast pengarna inte finns. Så svårt att berätta om min ekonomi och samtidigt inte trampa på några ömma tår!

      Jag minns en gång, när jag gnällde över en oväntad räkning jag fått, då fick jag en arg fräsning om att jag ju kunde låna från mitt sparande (hen visste då att jag hade ca 100' för det hade jag nämnt tidigare. Fast jag egentligen hade närmare miljonen redan då.). Det är såna saker som gör att jag drar mig för att prata ekonomi öht.

      Radera
  9. Jag tänker att det beror lite på hur väl dina vänner känner dig. Min bästa kompis blev inte på något sätt förvånad för det har alltid varit jag som föreslagit mer ekonomiska lösningar på hennes problem och hon vet dessutom att jag är väldigt enkel, alltså att jag inte gillar att konsumera och att jag ofta tycker man lika gärna kan baka själv, gå istället för att ta bussen och dricker vatten till maten istället för ett glas rött.

    Om din vän känner dig som den där slösaktiga personen som är så pretto att hon handlar allt hon kan på REKO, så kanske hen känner sig jätteförvånad och då är det nog ett svårare samtal. Om du i så fall vill göra det lättare för dig själv så skulle jag satsa på att göra som någon föreslog tidigare och successivt informera om sparhacks och berätta att du börjat tvivla lite på heltidsnormen. Kanske till och med säga att Corona fått dig att känna att du vill bli fri innan du dör. Det beror dock på hur uppriktig du önskar vara så klart. Jag vill vara genomärlig med mina närmaste, men i och med att jag känner så har de ju fått ta del av min resa från början. Typ från: "Jag tror inte jag vill jobba så mycket när Mini är liten" till: "Jag hatar mitt jobb och jag vill gå i pension NU!"

    SvaraRadera
  10. Har i många år berätta för alla som orkar lyssna om drömmen hur skönt det skulle vara att spendera vintern i ett varmare land. Började med 1-2 veckor som blev 5, 7 och 9 veckor. Slutade att äta 95 sek bufféluncher till förmån för sopplunch för 60 sek. Fick med andra att göra samma sak samt tipsa om att stoppa i mellanskillnaden på börsen. Bytte soppa mot frysta matlådor för 30 sek. Insåg att en matlåda oftast var så fylld att den räckte två gånger och 15 sek per lunch. Pratade på lunchen nedsatta priser på mataffären, prisjämförelse på nätet etc. Publicerade och skickade runt länken då filmen "Playing with FIRE" var gratis. https://vimeo.com/330212532

    Gjorde reklam för https://www.ingenjoren.se/2020/02/27/ingenjoren-som-hoppade-av-ekorrhjulet/

    Gjorde reklam för böckerna om Mi30, FFF och Åsa Axelsson samt att de fanns att låna på biblioteket.

    Gjorde sista arbetsdagen strax innan coronapandemin var ett faktum. Kanske bidrog detta till att frågor uteblev. Numer är det inget konstigt att vara hemma på dagarna då en del har gått ner i tid eller jobbar hemifrån 50-100%./frivilligpensionär

    SvaraRadera

Börsen gör mig nervös...

Det är konstigt hur hjärnan fungerar. På nåt vis har jag lättare för att ta motgångar än framgångar. Det är som att jag inte riktigt tror på...