Bruttan rapporterar

När jag blir kallad Bruttan för första gången på trettio år, så får jag väl lyssna på kommentaren och helt enkelt uppdatera lite. ;)

Det händer massor och ingenting här. Massor för att hästarna precis flyttat till nytt ställe, som väl känns lite sådär men det finns verkligen inga bra stall i Uppsala längre. Så jag har kompromissat lite med sånt jag inte vill kompromissa med och är iaf glad att jag kan behålla bägge hästarna fortfarande. Däremot får jag nalla från besparingarna för att ha råd med nya stallhyran, men så får det vara. Jag har ju upplevt det tidigare också och den gången löste det sig också. Så jag försöker ha lite förtröstan helt enkelt.

Med lägenhetsförsäljningen händer det dock ingenting. Mäklaren har gått från hetsig till nån slags seg snigel som inte ens vill ha visningar. Hen förstår inte alls varför ingen vill köpa lägenheten och redan efter några visningar började hen prata om att det var bättre att hyra ut. Jag känner mig mest uppgiven men försöker att tänka att snart dyker rätt köpare upp.

Nya lägenheten är fö ljuvlig. Jag har precis i dagarna flyttat dit alla möbler (mäklaren fick total panik för man kan tydligen inte sälja en tom lägenhet) och sovit första natten. Jag är lycklig, men kan inte riktigt njuta av lägenheten förrän den gamla är såld. Försöker ändå känna tacksamhet över att jag har pengar så jag kan stå med dubbla boenden i sisådär 23 år. Nån gång ska väl en köpare dyka upp…

Innan nån säger att hyra ut är toppen, så vill jag svara att jag gjorde det med huset jag hade förut och den stressen det innebar vill jag aldrig uppleva igen. Bara en sån ”enkel” sak som att om hyresgästen har sönder tvättmaskinen så måste jag köpa en ny. Nä tack, då får den hellre stå tom.

Sådär, då har Bruttan rapporterat lite och kan återgå till att gömma sig i sovrummet.