Jag vet inte vad jag vill med det här inlägget riktigt, kanske mest bara skriva av mig lite. Försöka greppa en känsla som finns i mig men som jag inte kan förstå.
Det känns som att jag står och stampar. Som att allt bara tuggar på. Jobbet är bara samma, samma hela tiden. Nya kollegor kommer, ska läras upp och "känna sig välkomna". Jag får en bitter känsla då jag aldrig lärdes upp eller var välkommen. Jag bara placerades i ett rum flera våningar under mina kollegor och fick klara mig själv. Gissa mig till vad som skulle göras.
Min portfölj speglar samma sak. Den står och hoppar fram och tillbaka mellan några tusen plus och några tusen minus. Läser flera bloggar som pratar om ATH. Jag har inte haft ATH sen december. Större delen av året har svajat mellan -4 % och -7 %. Nu är det snart på plus, men rätt vad det är kommer Trumpen med nån ny idiotisk grej och raset återkommer. För min motivations skull hade det varit trevligt att sparandet inte hela tiden åts upp av nedgången. Även om jag vet att det vänder, så är känslan inte så. Det känns som allt bara står och stampar.
Jobbet ska dessutom införa ett nytt system. Som vanligt när det ska införas nya system är det väldigt ogenomtänkt, stressat och framförallt inte en förbättring.
Under sommaren tänkte jag att jag kanske skulle må bra rent mentalt av att inte sluta jobba, utan fortsätta på 50 % som nån slags snuttefilt. Men när sådan här förändringar sker känner jag mest att jag vill sluta redan nu. Men jag kan inte, för pengarna finns inte och allt bara står och stampar.
Jag är utarbetad och längtar efter semester. Men samtidigt fasar jag över när semestern är slut, för då är jag tillbaka på samma ruta igen, bara med lite kallare och tristare väder.
Känner du igen den här känslan?
Ja verkligen! Har noll motivation just nu, börsen är trist och jag orkar inte engagera mig i det, allt jag vill är att chilla och slippa jobba. Har ett bra jobb, men alternativet är ändå bättre, om man bara var säker på ekonomin..
SvaraRaderaDet är så illa att man kan bli trumpen mindre...
SvaraRaderaKänner igen mig i allt. Har som noll engagemang i arbetsuppgifter/arbetsplats. Bra ur stressynpunkt, för omöjligt att stressa upp mig när känslan är meningslöshet. Men lite mer motivation och liksom en gnutta arbetsglädje hade nog inte varit helt dumt heller.
SvaraRaderaHoppade av (tillfälligt) i januari, alldeles för tidigt för en Fire men av olika skäl nödvändigt, sen rasade börsen mm, men det har ändå gått helt ok. Har kommit fram till att jag nog skulle må bra av en 50%-inkomst/sysselsättning framåt. I min bransch är det svårt med deltid så jag letar med ljus och lykta efter något annat.
SvaraRaderaHar känt ungefär likadant till och från de senaste åren. Ibland har man en bra dag, och då känns det bra en stund, men sedan är man tillbaka i att jobbet bara känns oändligt långt och frustrerande.
SvaraRaderaÄven om det är en bit kvar till FIRE kan man ju tänka sig att ett litet jobbhopp kan vara en idé, det kan ju även öka lönen med lite tur.
Jag känner verkligen igen mig på detta. Det är otroligt motigt just nu.
SvaraRadera