Byta lägenhet mot villa

Tack för alla fina ord där ute. Det här inlägget skrev jag innan Anette togs bort, ifall nån undrar varför det låter så positivt i tonen. Men jag tänkte att jag måste posta det ändå, nu när jag ändå skrivit det. 

Veckan efter midsommar begav sig en bekant iväg på semester på varmare breddgrader. Jag  jobbade fortfarande, men fick semester från min lägenhet. För jag provade på livet med villa som husvakt åt min bekant.

Det är spännande att gå från 25 kvm till 200 kvm. Givetvis uppehöll jag mig inte i sovrum eller barnens rum, men det var ändå väldigt mycket yta att röra sig på. Samt en uteplats med bekväma möbler.

Den största fördelen för mig var att kunna sitta i soffan och njuta av en god bok. Jag försöker använda mig av soffan på min uteplats, men den är i minsta laget och man kan bara halvligga obekvämt i den. Ibland använder jag sängen som soffa, men då måste jag bädda om den för bäddmadrassen glider iväg.

Däremot blev jag förvånad över hur mycket saker som fanns i huset. Jag förstår såklart att fyra personer har mer grejer än en person, men det var liksom så mycket saker som tydligt inte användes (om jag ska bedöma dammansamlingen). Inte bara spel och böcker, utan en drös olika sorters sportredskap och såna där saker man ”måste” ha när man har villa (läs: bubbelbad som aldrig används).

Kort och gott var det en tuff vecka för mig som minimalist som bara ville rensa bort allt onödigt… För helt ärligt, när nånsin behöver man åtta filtar i soffan? Eller för den delen tio kuddar i samma soffa?

Under min vistelse kom städet och röjde upp så gott det gick. Det är såklart trevligt (och ger bra arbetstillfällen) men jag blev än mer övertygad om att jag aldrig skulle klara av att ha städhjälp. Dels måste man plocka undan innan städet kommer (vilket bara skulle ge mig extra stresspåslag), sen ska nån annan än jag greja runt i mitt boende och slutligen kommer städet oundvikligen att flytta på saker så de hamnar på fel ställe.

Autist, javisst! Men när jag efter tre dagar i huset vant mig vid var tvålbehållaren står i badrummet, då blir det konstigt när den plötsligt står nån annanstans. Nä, städhjälp är inget för mig, helt klart.

Eller, för att vara ärlig, villa är ingenting för mig. För stort och för mycket arbete. Sen såklart är det alldeles för dyrt också, en villa som den här går lös på ungefär 3,8 miljoner och om jag hade haft de pengarna hade jag gjort något roligare för dem. Typ gått i pension tidigare. ;)

Men jag är väldigt tacksam för att jag fick den här möjligheten. Om inte annat för att jag fick komma bort lite och när jag kom hem igen uppskattade jag min lägenhet ännu lite mer.

Hur föredrar du att bo? 

Anette finns inte längre

Tårarna rinner nerför mina kinder. De som läst mina inlägg senaste året har kanske snappat upp att Anette inte varit riktigt kry. Det har blivit en del veterinärbesök, men varje gång har det känts hoppfullt. Ett tag till, vi kämpar på, det här fixar vi.

Tills jag en dag står där och ser sorgen i veterinärens ögon. De hemska orden ”Det är nog dags nu”.

Jag har ju vetat att hon levt på övertid, jag har vetat att hon verkligen är gammal. Krämpor har det funnits, men inte värre än att vi tuffat på. Men till slut blev det för mycket.

Så nu står jag här och försöker navigera i den nya verkligheten. På ett drygt år har jag gått från tre hästar till en häst. Celine och jag sörjer tillsammans genom att göra det Anette tyckte var roligast; springa fort, fort, fort.

Ta hand om er där ute. 

Jag har gått med i a-kassan

Vafalls? Vad är det som hänt? Är det tredje världskriget? Eller det stora börsfallet? Eller påbörjad demens?

Nädå, det som hänt är att det är lite turbulent på jobbet. Inte så nån har blivit varslad, men det pratas om nedskärningar, prioriteringar i projekt och färre konsulter. Tillräckligt för att jag ska börja med mina katastroftankar om att bli ställd på bar backe. Ja, ni vet hur det är.

Skulle jag just precis nu bli helt utan inkomst och inte göra nån ändring i mitt liv för att dra ner på utgifterna, så skulle jag klara mig på mitt sparkapital i sex år. Medan jag med a-kasseersättningen skulle klara mig i nio år (ungefär, orkar inte räkna på när ersättningsnivåerna minskar).

Så det som det egentligen handlar om är att jag tecknar en försäkring på 90 kr/månad för att skydda min förmögenhet. Det känns ändå okej och skulle det lugna sig på jobbet så kommer jag att gå ur a-kassan igen.

Är du med i a-kassan?

Tips till oss med receptbelagd medicin!

För er konstiga typer som inte läser Northern light investments blogg. Skärp er! Det finns risk att man missar massor med små guldkorn från Norrland och det vill man ju inte. 

Nu senast kom ett högaktuellt inlägg om receptbelagd medicin. Visste ni att om man startar en ny period innan 1 juli så gäller inte höjningen på 900 kr för den perioden? Visste ni inte? In och läs, NLI förklarar det väldigt pedagogiskt med staplar och allt. 

IN OCH LÄS BARA!

Jag är väldigt tacksam över att mitt jobb betalar tillbaka kostnaden för receptbelagd medicin, men det är alltid skönt om man kan spara nån krona ändå. 

Hamstern och minimalisten

I många tecknade serier sitter det en liten djävul på ena axeln och en ängel på den andra. Sen försöker de påverka personen i serien att fatta ett beslut. Jag tror vi alla kan känna igen oss ibland, speciellt om det är beslut vi helst inte vill ta.

Men på mina axlar sitter det en hamster och en minimalist. Hamstern hejar ivrigt på när jag köper ett storpack toapapper ”för säkerhets skull” och ger mig en varm känsla i magen när jag ställer in två förpackningar med rågrut i skafferiet. Hamstern får mig att må bra när jag hamstrar helt enkelt.

Sen har vi minimalisten som hejar på när jag rensar ut nåt. När jag bestämmer mig för att nä, det här solskyddet för ansiktet gör mig bara svettig så jag torkar bort det och bränner mig istället. Bort, bort. En varm känsla i magen. Eller kanske när jag ser på kaoset i mina föräldrars hus och tänker att de skulle verkligen aldrig klara av att leva på 25 kvm. De har liksom trettio gafflar fast de sällan är mer än två som äter. Jag har fyra gafflar och klarar mig utmärkt. Minimalisten myser på min axel.

Det jobbiga är när de hamnar i krig med varandra. När hamstern hävdar att vi VISST måste passa på och köpa den där klänningen, för modellen passar oss så himla bra och vi får så många komplimanger när vi bär den. Samtidigt som minimalisten argt fräser tillbaka att vi har flera fina klänningar och även om modellen är bra är färgen bara fel, fel, fel.

Ofta hamnar jag i nån slags kompromiss där ingen är nöjd. Men jag får åtminstone slut på kriget.

Är det nån där ute som känner igen sig? Eller hamstrar ni lyckligt på i all evighet alternativt har bara två uppsättningar av allt? 

Ekonomisk ångest

Jaha, då var det dags för den där tiden på året då alla snart ska gå på semester och det enda som pratas om är hur man ska bränna en massa pengar (flyga till Grekland, bygga en altan, renovera lantstället etc).

Själv ser jag fram emot ännu en sommar då jag inte ska åka nånstans eller göra nånting. Helt enkelt för att det fortfarande är rätt knapert med ekonomin. Jag hade några idéer på sånt jag ville göra, men de pengar jag tänkt använda har gått till Anettes veterinärkostnader. Kul med djur hörni!

Sen har jag räknat och räknat igen kring mitt drömboende och bollat lite med vänner. Hur gärna jag än vill att siffrorna ska gå ihop, så hamnar jag i ett läge där jag precis går runt varje månad, kan inte spara nånting och lägger in nästan alla mina besparingar i boendet. Så jag backade faktiskt ur alltihop idag.

Det som slutligen avgjorde var insikten om att jag hellre blir FIRE i min nuvarande lägenhet, än jobbar fram till pensionering i drömboendet. Jag har i perioder haft det riktigt knapert ekonomiskt och jag vill verkligen inte tillbaka till det. Jag vill kunna lägga pengar på mina hästar samtidigt som jag kan spara pengar och äta gott. Jag vill inte behöva välja.

Så nu är beslutet taget och lite av min ekonomiska ångest lättade. Det skulle dock vara ännu bättre om börsen kunde gå uppåt snart. Men jag får försöka putta in mer pengar kommande månader helt enkelt.

Har du ekonomisk ångest över nåt? 

Så var maj och "utmaningen" över

Jaja, en liten uppdatering kring FOG-utmaningen får det väl bli. Jag har ju parallellt med den fortsatt att inte äta annat än mat. Förutom när jag blivit bjuden. Intressant att notera är att jag lyckats bli bjuden 17 dagar den här månaden. Hur? Jag begriper inte… Att jämföra med april när jag blev bjuden 9 dagar…

Själva FOG-utmaningen blev som jag nämnt tidigare inte alls nån utmaning. Enda jag egentligen behöver tänka på är att den dag jag äter min gula tonfisksås till lunch även äta min tomatsoppa till middag. Samt äta ett äpple eller en banan varje dag. Då kommer jag lätt upp i mer än 500 g per dag.

Men trots denna enkla utmaning och trots allt fikande (för det har varit främst fika de där 17 dagarna) har jag minskat fem centimeter runt midjan. Say what?! Jag fattar såklart att en del är eftersläpningar från april, men det är ändå så häftigt att en så pass liten justering gjort sån skillnad.

Ekonomiskt är dock matkostnaderna i princip konstant. Men jag får nog inse att de hade varit högre om jag fortsatt köpt annat än mat. Den här månaden har jag dessutom varit på resande fot en del, så mycket utemat ryms i kostnaden. Nu inleds dessutom den ljuvliga (men ganska dyra) jordgubbssäsongen… Jag äter lätt 400 g jordgubbar om dagen. Snart kommer dessutom reko att explodera med goda grönsaker och frukter.

Hur har det gått för er andra?