Vad händer 2032?

Jag fick en kommentar på senaste inlägget om jag fortfarande siktade på 2032 (för FIRE alltså). Det är en lite väl komplex fråga att svara på i kommentarsfältet, så det fick bli ett inlägg!

Till att börja med behöver vi gå tillbaka till våren 2019 när jag startade bloggen (och valde mitt namn ). För er som inte orkar klicka på länken och läsa det korta inlägget, så nämner jag att med 2,94 miljoner kan jag sluta jobba och klara mig på 20’ varje månad. Det borde inträffa 2032.

Här behöver vi göra en liten jämförelse mellan 2019 och mitt nuvarande liv. 2019 hyrde jag bostad bredvid ett stall, hyran var på 3500 kr och stallhyran på 4000 kr för två hästar. Standarden på både boende och stall var lågt, men jag stod ut. Snittet på månadskostnader låg på 32724 kr (obs siffror från 2021) men då var 7722 kr av dessa sparande.

Idag har jag en bostadsrätt som med avgift, lån, amortering, och el kostar 6800 kr. Hästarnas stallhyra är 8500 kr. För detta får jag ett boende som inte lutar (!), det springer inte möss på golvet på nätterna och jag väcks inte flera gånger varje morgon av grannarnas oljud. Däremot ingår inte el och parkering, vilket är lite trist. Men diskmaskin, mer arbetsyta i köket och den nybyggda lägenhetens fräschör överväger. Vidare får mina hästar bra foder vilket gör att de inte är dåliga i magen. Områdena runt stallet sköts också (snöskottning…) då de som har stallet också har häst. Jag behöver inte heller ta några fodringspass (även om jag såklart hjälper till om jag ändå är i stallet) eller hantera andras hästar (med fara för mitt liv i tidigare stall). Snittet på månadskostnader 2025 låg på 56667 kr (observera dock att i detta finns ett bilköp för 80’ och hutlösa veterinärkostnader för Anette) och av dessa var 4259 kr sparande.

Notera dock att min glada förhoppning 2019 om att klara mig på 20’ varje månad inte ens funkade 2021… Räknar jag bort sparandet lyckades jag komma under 20’ under två månader 2021, februari och oktober. 2025 var min billigaste månad januari och då var utgifterna på 29’.

Så om vi höjer utgiftsnivån till 30’ (då förutsätter jag tex att jag bara har en häst), hur mycket pengar behöver jag då för att klara mig hyfsat fram till 65 år? 3,5 miljoner säger uträkningen då. Om vi även räknar med att jag har 25’ i utgifter från 65 år och får garantipension från 67 år så behöver jag få ihop 4,2 miljoner. Bägge de här siffrorna är rätt omöjliga att hinna spara ihop till 2032, speciellt om jag bara sparar ett par tusenlappar varje månad och börsen fortsätter gå i sidled.

Men sen finns det ytterligare en försvårande faktor. Jag har nämnt mitt drömboende förut och jag har lite svårt att släppa det. Om jag går in i det försvinner en stor del av mitt sparande och FIRE blir inte möjligt förrän många år senare. Samtidigt som min livskvalitet skulle höjas nåt enormt med det boendet (inte bara för att jag äntligen får en tvåa). Å andra sidan kanske jobbet är kört om ett par år och jag istället hamnar i Skåne med lägre kostnader och vips kan jag visst genomföra FIRE 2032.

Så kontentan för de som orkat plöja igenom all den här texten; jag vet inte alls vad som händer 2032. Vilket känns så spännande! Vet du vad som händer 2032? 

Nåt slags inlägg

Jahapp, då var det nytt år. Jag hoppas verkligen att årets första veckor inte speglar resten av året, för då väntas det (snö)kaos och våldsamheter i hela världen.

Själv har jag varit sjuk över jul och nyår, men jag orkade i alla fall summera året innan det tog slut. 2025 var en sådär år. Det var mycket jobbiga saker som hände privat och såklart tog sorgen efter Anettes död över det mesta. Men Erik är ett litet glädjepiller och Celine har hållit sig relativt frisk, så det har ändå funnits ljuspunkter.

Ekonomiskt har det inte varit någon munter läsning, allt har blivit så mycket dyrare och portföljen lyckades precis ta sig över på plus innan det blev 2026. Men jag har faktiskt sparat över 50’ under året och då räknar jag i vanlig ordning inte in kontot Sålda saker (det redovisas i sedvanlig ordning på bloggens födelsedag).

Skrivarlusten har varit väldigt låg också, 26 inlägg på hela året är verkligen en bottennotering. Inte har jag några smarta idéer på hur jag ska skriva fler inlägg. Jag har till och med funderat på att lägga ner bloggen (alltså inte ta bort den, bara sluta skriva), men sen tänker jag att det ändå är rätt roligt att läsa i efterhand om allt jag tänkte och tyckte. Så den blir kvar men utan nåt krav på litterära mästerverk.

Målen för 2026 blev inte heller särskilt vidlyftiga, jag försöker fokusera på att hålla näsan ovanför vattenytan.

Nä, just nu känns det bara som att min önskan om att vara anonym kväver alla försök till att skriva något. Det är ett problem jag diskuterat tidigare med andra bloggare och ett problem som jag lär få brottas med ett tag. Åtminstone så länge närmaste släkten är i livet.

Usch, det här blev så trist att jag nästan inte vill publicera det. Men vad ska jag då läsa om tre år då jag är nyfiken på vad jag egentligen tänkte i början av 2026? 

Grav ekonomisk ångest

Ibland när det händer saker i min omvärld, så går jag till mina dagböcker (och ibland bloggen!) och läser om hur jag mådde och hanterade just detta för x år sedan.

Vi har en ganska stor omorganisation på jobbet just nu och sist det hände var före pandemin, så jag fick gå ganska långt tillbaka och läsa. Det som slår mig (förutom att jag var orolig över vad som skulle hända med mig och mina arbetsuppgifter. Spoiler, jag fortsatte som vanligt) är vilken oerhörd ekonomisk ångest jag hade. Oro över hur jag skulle ha råd med hästarna framöver, oro över vad som skulle hända om x eller y inträffade (vilket de inte gjorde).

Det som stör mig idag, är att jag är kvar i precis samma känsla. Jag var till tandläkaren igår och hade ett yttepyttehål som vi efter lite dividerande bestämde att laga. Varvid pulsen direkt gick upp och jag tänkte ”herregud, hur ska jag ha råd med alla utgifter?”. Inte hjälper det att Erik träffade en veterinär förra veckan (tandkoll) som jag inte anlitat tidigare och som tog dubbelt (!) betalt jämfört med min vanliga veterinär. Där fick jag för att jag försökte vara ekonomisk och dela på resekostnaden med andra stallkompisar.

Hästarna har dessutom precis haft hovslagaren och så skiftades däcken på bilen. Så det har verkligen forsat ut pengar. Men egentligen spelar det ingen roll, för det går ändå ihop sig och livet rullar vidare.

Jag har börjat förbereda så smått inför årets kick off. Läste vad jag skrev om förra året och där fanns det en enorm glädje över att äntligen kunna börja spara igen. En glädje jag helt tagit förgivet det här året, för jag har sparat på varje månad. Minst 500 kr och som mest blev det 7000 kr när semesterersättningen kom. Jag har liksom glömt bort att jag gick back ekonomiskt både 2023 och 2024. Så den där ekonomiska ångesten ska bort!

Händer det att du har ekonomisk ångest och vad gör du i såna fall då? 

När är det dags att sluta spara?

Det här inlägget har jag klurat på en ganska lång tid. Det är mest för min egen skull, att få lägga ut funderingarna kring om det är värt att spara in i kaklet eller om det är bättre att lyxa till tillvaron redan nu istället.  

Just nu sparar jag ungefär 2 400 kr varje månad i fonder. Börsen i sig har gått rätt knackigt i år, men senaste månaden har min portfölj ändå ökat med 75 000 kr. Mitt månadssparande blir i jämförelse rätt skrattretande.

Så jag bestämde mig för att göra lite beräkningar. Förutsättningarna är ett startkapital på 2,1 miljoner (ungefärlig storlek på min portfölj) och tidshorisonterna 6 år, 10 år och 20 år. Den första är för att då ska jag egentligen gå över till FIRE, men det känns allt mer avlägset. Den andra för att det känns lite mer rimligt och den tredje för att få det längre perspektivet. Jag sätter tillväxten till 7 % per år då det är vad kalkylatorn (se länk till höger) är inställd på och det känns ganska rimligt.

Om jag sparar 4 000 kr (kan öka sparandet nästa år) varje månad så ser de olika scenarierna ut såhär:

6 år – 3 500 000 kr

10 år – 4 800 000 kr

20 år – 10 000 000 kr

Om jag istället inte sparar en krona till, utan lever upp varje liten slant (alternativt sparar i ett buffertsparande), så ser de olika scenarierna ut såhär:

6 år – 3 100 000 kr

10 år – 4 100 000 kr

20 år – 8 100 000 kr

Precis som jag misstänkte blir det ingen större skillnad om man räknar på 6 år. 400 000 kr mer om  jag avvarar knappt 290 000 kr. Det blir något mer på 10 år, 700 000 kr mer om jag avvarar 480 000 kr. Den stora magin är som vanligt tiden, vid 20 år är det 1,9 miljoner mer om jag avvarar 960 000 kr.

Sen behöver man såklart komma ihåg att jag inte riktigt har tiden med mig, om jag väntar 20 år på att börja ta ut pengar är jag nästan pensionär i alla fall och jag vet i tusan vad jag ska göra med så mycket pengar när jag förmodligen bara har ork och en fungerande kropp i ett eller två decennier till. Samtidigt är det nåt lockande i att få ihop så mycket pengar också.

Jag tror ändå att jag landar i att fortsätta spara varje månad. Jag lever ett bra liv redan och lyxet är inte värt att lägga till nu, om det betyder att jag får vänta längre med att sluta jobba. 

Välkommen hem Erik!

Ja, jag blev kär. Det är sånt som händer ibland. Det var kanske dumt att köpa en till häst, men nu är det gjort och jag är lycklig. Erik är en ung spoling som har lovat att vara snäll mot mig och inte bråka en massa som Celine kan göra.

Han har bara haft två ägare innan, så jag kommer att ta det väldigt lugnt med honom i början så han får landa ordentligt i allt det nya. Tyvärr tycker jag ofta att man glömmer vilken stor förändring det är för en häst med en flytt. Ny människa, nya omgivningar, nya hästar, nytt foder, nytt vatten... Garanterat ny slags ridning och ibland även ny utrustning. Så vi myser mest just nu.

Ekonomiskt är det ändå rätt okej, jag kan fortfarande spara några tusenlappar och har övertalat mig själv om att jag mår bättre när jag har en ridhäst. Fördelen med en ung och glad Erik är att Celine kan få ta det lite lugnare istället, vilket hon mår bättre av. Men nu ska jag försöka att inte köpa nåt mer på ett tag. ;)

Hur myser ni när hösten kryper sig på? 

Jag hjärta min nya bil

Jag har inte skrivit nåt om bilen inser jag. Alltså förutom att jag köpte en splitter ny bil. Nu har jag haft den ett tag och det är så galet ljuvligt. Allra ljuvligast blev det häromveckan när jag råkade ut för ett litet missöde som hette körde på en stor trottoarkant. Oups. Punktering och med ny bil finns inget reservdäck. 

Jag har bara haft punktering en gång tidigare i mitt liv, då var det en spik på ett sågverk som ställde till det (på den tiden man hämtade spån på sågverken). Den gången fick jag hjälp av tre stora karlar att byta däcket, de hade så roligt när de höll på och snickesnacka sinsemellan. 

Nu var det bara att ringa assistans. Vilket tog tio sekunder i telefonkö. Sen kom bärgaren efter mindre än en kvart (jag hann knappt prata klart med assistansen) och hämtade bilen. Däcket fixades på några timmar och sen var det bara att hämta bilen igen. Älskar Toyota!

Nåt annat som är underbart med min fina, fina bil är att jag törs köra längre sträckor utan att oroa mig om det skulle bli problem. Just för att assistansen finns där. Jag är lite nykär och kör omkring lite för mycket såhär i början. Men det är så roligt att åka och hälsa på folk som bor långt borta. Sen kanske jag råkar provrida nån häst till salu också. ;)

Hursomhelst. Bilen är underbar och jag är lycklig att jag valde att köpa en ny bil. 

Har du nåt köp du är extra nöjd med?

Livet med en häst

Nu har den mest akuta sorgen efter Anette lagt sig. Just för stunden känner jag mest tacksamhet över alla roliga äventyr vi hann med under vår tid tillsammans. Att hon dessutom gav mig upplevelsen av att få se Daisy födas, det var otroligt. 

Den nya vardagen lunkar på. Celine har just nu en dålig period med sin kropp, så jag rider inte så mycket. Vilket märks på humöret. Jag funderar faktiskt på att köpa en till häst så jag får rida mer, men för stunden löser jag det genom att stötta en i stallet ett par gånger i veckan. 

Ekonomiskt... Ja, det är en stor skillnad. Jag sparar drygt 5000 kr varje månad, ibland mer, och jag har dessutom sålt av en del utrustning som Celine inte kan använda. Men den största skillnaden ekonomiskt är att jag inte går runt och oroar mig för fler dyra veterinärräkningar. Visst, Celine kan såklart också bli sjuk eller skadad, men då är det en häst och inte två som behöver veterinär. Så med det resonemanget kanske jag ska hålla mig till en tills vidare. ;)

Det som har varit största förändringen i allt det här är såklart det dåliga samvetet och oron över hur Anette ska må när jag kommer till stallet. Jag tror inte riktigt man inser hur orolig man är när man är mitt uppe i det, men efteråt är det en stor skillnad. Visst oroar jag mig för Celine, men det är ändå en mindre mängd oro. Det dåliga samvetet, när jag inte riktigt hunnit med allt jag vill med bägge hästarna, är helt borta. Jag är fortfarande i stallet ungefär lika länge som när jag hade två hästar, men nu hinner jag verkligen allt jag vill. Det är trots allt hälften så mycket mockning och foderfixande med en häst. Hälften så mycket omvårdnad och motion. 

Så förnuftet säger en häst och ridsuget säger två. Vi får väl se vad som händer. Just nu har vi dessutom fullt i stallet, så skulle jag hitta en till häst så måste jag åka till två stall. Vilket känns väldigt stressande och själadödande. 

Men så är iaf statusen på hästfronten för stunden.