Dra åt svångremmen

Jag har redan börjat klura en del på saker som jag kommer att gå igenom under min kick off (som jag inleder idag, men förmodligen inte blir klar med förrän imorgon) och en sak var nåt jag satte upp för 2019, som jag faktiskt tyckte att jag lyckades ganska bra med.

Målet var att äta ute endast två gånger/månad (givetvis fick jag spara tillfällen till kommande månader också), en lunch och en middag. Det här beslutet tog jag då jag upplevde att jag ofta åt ute "bara för att", där det mest var lathet som låg bakom och inte en del av en trevlig kväll med vänner tex.

Dessutom hade vi haft en ganska intensiv AW-period med jobbet hösten 2018, inklusive en kollega som alldeles för ofta tvingade med mig på utelunch fast jag hade matlåda med mig. Med hjälp av mitt beslut om färre tillfällen att äta ute, kunde jag sätta ned foten på ett annat sätt och verkligen stå fast vid mitt lunchlådebeslut.

2020 tänker jag ta ännu ett steg. Inte genom att sluta äta ut, men genom att verkligen välja mina tillfällen och endast äta ute med nån som gör mig glad (vilket i mitt fall är två personer i min närhet, eller ja, egentligen tre men hen jag inte räknar med äter aldrig ute) och endast äta på ställen där jag vet att maten är god. När man tänker efter är det helt vansinnigt hur många gånger, även under 2019, som jag betalat och ätit mat ute som inte varit särskilt god. Skärpning på den fronten!

Jag har dessutom bestämt mig för att låta 2020 bli ett riktigt snålår, för att se hur mycket jag kan spara. Jag upplever att jag redan nu sparar så mycket jag bara kan, att de utgifter jag har är "måsten" och att det inte går att strama åt mer. Men såklart har jag fel, bara en sån sak som att jag fortfarande handlar ibland från REKO, säger ju att det finns pengar kvar att hålla hårt i.

Jag har några områden som jag tror kommer göra enorm skillnad på min ekonomi och som jag ser det kommer följande fem saker att vara viktigast;

1. Handla mat enbart på Lidl.
2. Endast köpa onyttigheter en gång/vecka och då för 20 kr.
3. Totalt köpstopp, med undantag för akuta grejer såklart (vi snackar sista byxorna går sönder).
4. Ingen REKO öht.
5. Äta ut max 24 gånger/år, men valfritt om det är lunch/middag.

Även om jag vet att det ibland kan vara vettigare att betala mer för maten (tex genom REKO), så kommer jag 2020 testa att verkligen bara fokusera på det billigaste. Mest för att skala ned mängden val för mig själv, så det slipper bli beslutsångest när jag handlar. Jag kommer dock inte rucka på att mjölkprodukter och kött ska vara svenskt, den principen känns viktigare än priset.

Har ni haft/tänker ha kick off snart?

Eftersläpningar

Det som jag tyckt varit jobbigast med min strävan mot FIRE, det har inte varit uppoffringarna och de tuffa besluten kring min ekonomi. Utan det har varit de här förbaskade eftersläpningarna (som hänger ihop med att jag har lite dåligt tålamod ibland).

Nu tex, när Björn inte finns längre, så borde såklart utgifterna gå ned rejält. Vilket de såklart kommer att göra. Men innan dess, så är det veterinärvårdsräkningar som kommer i efterhand via kreditkorten som nu ska betalas. Även om jag har en bra försäkring (som även betalade för avlivning), så är det en del kostnader jag får stå för.

Jag upplevde samma sak när jag började handla på Willys istället för ICA. Tyckte att jag var supernoga med att köpa billig mat och jag var ännu petigare med att alltid ha matlåda. Ändå hände det ingenting med ekonomin. För det var över en månads eftersläpning på kreditkorten.

Så istället blir det så, att när man sitter och tycker synd om sig själv för att man snålar och snålar, men det inte märks, så får man plötsligt en vansinnigt mycket mindre kreditkortsräkning en månad och så tänker man att det inte alls kan stämma. Men då är man helt enkelt ikapp igen.

Med Björn kommer jag dessutom få betala en stallhyra till, då vi har två månaders uppsägningstid på stallplatsen. Inget konstigt med det, men ändå pengar som jag gärna sluppit betala redan denna månad.

Är det fler som känner av det här fenomenet med eftersläpningar?

Världens mest bortskämda häst

Jag hoppas att mina läsare hade en mysig julafton! Själv firade jag den med mina närmaste, precis som det ska vara. <3

Min prinsessan-på-ärten-häst Celine fick ett nytt täcke häromdagen. Hade det varit förr om åren hade jag helt sonika svängt in på Hööks (hästvärldens motsvarighet till Ikea) och köpt ett täcke för 399 kr.

Men numera ser tillvägagångssättet lite annorlunda ut.

Först och främst. Behöver hästkräket ett till täcke? Hon har ju redan en större garderob än mig? Jo, faktum var att jag hade sålt hennes fleecetäcke för några månader sedan, då det var på tok för stort för henne (ärvt täcke hehe). Sedan dess har hon inte behövt nåt fleecetäcke, utan varit nöjd med livet ändå. Men så uppkom en situation där fröken fisförnäm hade blivit blöt (för den hopplösa slaven aka matte hade missat att det skulle regna) och därmed vansinnigt upprörd.

Då det går fortare att torka med fleecetäcke hade helt enkelt vissa upprörda känslor lugnat sig snabbare. Eftersom nåt sånt täcke inte fanns att tillgå i garderoben fick fröken fisförnäm stå ut med att ha ett tjockt och tungt stalltäcke på sig istället. Ack och ve såna hemskheter hon utsätts för!

Alltså gick jag ut på nätet för att kolla utbud av fleecetäcke. Hittade via refunder att Horze hade ett för 389 kr. Alltså 10 kr billigare än Hööks. Men eftersom jag köper via refunder får jag tillbaka 8,62 kr på köpet. Dessutom betalar jag med mitt Preem-kort, så jag får ytterligare 2 kr i bonus.

Nu kan såklart det här upplevas som småpengar, men det handlar om ett ändrat tankesätt och många bäckar små. Samtidigt med att jag beställde fleecetäcket köpte jag tex dammsugarpåsar för 99 kr och fick direkt tillbaka 20 kr. Hepp!

Vill du börja använda Refunder och aldrig gjort det tidigare, så får du gärna använda denna länk.
Det ger oss bägge två 50 kr om du handlar för 100 kr via refunder. Du måste dock göra det inom 45 dagar, så klura ut nåt du vill köpa först. ;-)

När omständigheterna ändras

Jag vill börja med att tacka alla underbara läsare för era trösterika kommentarer. <3 Jag har inte orkat svara, men jag har läst varenda en (flera gånger) och slås av hur fin gemenskapen är, även i de fall där man inte ens träffats och kanske inte ens haft något eget husdjur. En stor kram till er allihop!

Verkligheten har sjunkit in lite grann och praktiskt lagd som jag är, så har jag räknat på vad det kommer betyda för mig att "endast" ha två hästar. Det är såklart en matematik jag helst inte vill göra, men mitt i alltihopa är det ändå ganska trösterikt.

Björn kostade i runda slänga 40-60' på ett år. Det mindre beloppet är grundnivån, medan det högre varierade beroende på om han behövde veterinärvård (vilket hände lite oftare än jag skulle önska), ny utrustning (vilket också hände ibland) eller träning (vilket såklart var roligt, men också en utgift).

Så plötsligt står jag med minst 40' i lägre utgifter varje år. Det fanns ingen fördel med att ha tre hästar istället för två i form av rabatter och dylikt, utan Anette och Celines kostnader blir desamma även i fortsättningen. Jag kommer dessutom kunna sälja av en del utrustning som ingen av dem kan använda och även om det är småsummor, så har jag lärt mig att många bäckar små verkligen blir en stor å (mitt konto sålda saker uppgår nu till 35' utan att jag saknar en enda sak jag sålt).

När jag räknade började jag med att stoppa in de nya sparpengarna på kontot Drömhästen och när det sedan uppgick till 40' (vilket är lagom nivå enligt mig att köpa häst för) flyttade jag istället de nya inbetalningarna till pengamaskinen och gjorde nya fina beräkningar.

Jag ska erkänna att jag fick lite hicka av svaret... För på grund av förlusten av Björn kommer jag att kunna sluta jobba fem (!) år tidigare än beräknat. Dvs jag har nu åtta år kvar istället för 13 år.

Såklart hade jag mycket hellre haft Björn att krama om i hagen, men om det nu ska komma någonting positivt ur allt det här svarta, så är det åtminstone en trevlig tanke att jag kan sluta jobba 2027. Vilket känns som en blinkning bort.

Det börjar närma sig årsslut och därmed en summering av 2019, en av de frågor jag tar med mig till min kick off (med mig själv) är ifall jag istället för att sluta jobba 2027, kanske kan jobba halvtid redan inom nåt/några år? Jag behöver ta mig tid att räkna på lite olika scenarier och se om jag kan bena ut vad jag allra helst vill.

Till dess vill jag önska alla en God Jul! Så hörs vi säkert av i mellandagarna, för då brukar man ha tid att skriva lite. ;-)

Så var de bara två

Mitt hjärta har brustit och Björn finns inte längre i min familj. Jag vet att många inte förstår den sorg man kan uppleva när man förlorar ett husdjur, men för mig är sorgen lika stor som när det är en familjemedlem. Kanske ännu mer, eftersom jag är bödeln som bestämmer att det är slutbehandlat.

Jag tar kanske en bloggpaus eller så skriver jag snart igen, jag vet inte. Men mitt i sorgen känns det ganska ointressant att tänka på pengar. Även om jag, nånstans i bakhuvudet, vet att mitt sparande kommer att öka på rejält. Jag tar den matematiken sen när sorgen lagt sig något. Sen, när minnet av Björn är just ett minne.

Ta hand om er alla där ute! <3

Playing with FIRE - helgtittande

Vill bara flika in ett inlägg om att det på den här länken kan man se dokumentären Playing with FIRE gratis fram till 11 december.

Lösenordet för att se är FIRE.

Jag håller på att se filmen nu och även om jag är djupt inne i hela FIRE-tänket, så har jag ändå fått flera aha-upplevelser och nya idéer på hur jag ska kunna nå FIRE snabbare.

Om inte annat, så är det roligt att få se alla dessa "kändisar" prata om det som ligger dem varmast om hjärtat. Alltid tar man med sig nån liten ny infallsvinkel eller så får man en sjävförtroendeboost att man är på rätt väg.

Filmen handlar om en familj som bestämmer sig för att försöka nå FIRE, där vi får följa dem under ett års strävan med alla möjliga umbäranden. Samt förstås en massa intressanta intervjuer.

Se den helt enkelt!

Trevlig helg till alla. <3

Ps. Tack till Flow Fi som tipsade!

Black Week

Till skillnad från många andra har Black Week verkligen varit en svart vecka för mig. En av mina hästar har insjuknat och är fortfarande illa däran. Det är Björn som i detta nu står på Ultuna och kostar monumentala mängder pengar. Jag är tacksam att jag har försäkring, så jag inte behöver stå för hela notan själv, men jag är samtidigt livrädd för att det enda som ska bli kvar är just en räkning och ett krossat hjärta. Prognosen har varierat lite, han var halvdålig i onsdags (då det började) och piggade sen på sig lagom till helgen, för att (som alltid när det gäller djur) bli sämre igen lördag morgon.

Så från i lördags har han stått på Ultuna och de tror att det kommer gå vägen. Just nu handlar det mest om att vätska upp honom, men eventuellt blir det en sk buköppning och de är dyra. För att inte tala om hur mycket extra pyssel han kommer att kräva när han kommer hem. Men bara han kommer hem är jag tacksam.

Det här blogginlägget är mest för att uppdatera mina härliga, trogna läsare om varför jag varit tyst. Håll gärna en tumme för Björn, så blir han glad.

Det här är typ hur Björn ser ut. Kanske lite större ögon. 

Lönedags igen

Så var det lön idag igen. Till min lättnad går det ihop sig bättre den här månaden, så jag slipper nalla ifrån bufferten. Dessutom fick jag lite grejer sålda i helgen (äldre saker) så ISK:n fylls på lite mer. Härligt!

Idag flyttar jag för första gången över pengar från lönen till sparkontot på avanza, med målet att ha lite torrt krut ifall det kommer ett ras och annars ha en del av kommande friårs inkomst redan förberedd. Rätt vad det är vaknar jag och så är det 2022. ;-)

I förra veckan hamnade jag i en ganska intressant diskussion till eftermiddagsfikat. Vi gled in på ekonomi (då en kollega läst nån artikel om FIRE) och hur mycket/lite man faktiskt kan spara när man är heltidsarbetande med eller utan barn.

Jag satt tyst som en mus, men lyssnade fascinerat på diskussionerna. Eftersom jag nästan aldrig pratar ekonomi med mina vänner och den enda egentliga input jag får är ifrån bloggar om FIRE, så var det oerhört nyttigt att lyssna på "verkligheten".

Skulle jag gissa så skulle jag säga att personerna har omkring 30' in varje månad, vissa har dessutom sambo/fru/man som bidrar med minst lika mycket. Några har barn, men ingen har fler än två barn. De flesta bor ganska centralt i Uppsala med omnejd, säg en radie på 3 mil kanske? Som jag nämnt tidigare finns det en kollega som är renoveringsbesatt, medan flera andra har dyra hobbies istället. Många tar med matlåda till jobbet, vissa köpematlåda och vissa hemlagade. Men ganska många går också ut och äter varje lunch.

Jag kan bli lite besvärad ibland över att jag bara sparar 3600 kr varje månad, dessutom är 950 kr av dessa kortsiktigt sparande (nästa häst och resor). Men i det här gänget är jag plötsligt storsparare! Den som fick mest beundran och hejarop var den kollega som sparade 1000 kr varje månad. "Vi gillar att resa" avslöjade dock att de där 1000 kr inte var särskilt långsiktiga.

En enda pensionssparade (tydligen kommer tjänstepensionen rädda alla), hela 300 kr i månaden. Heja! Det blir ju faktiskt 53 000 kr om tio år när personen går i pension (japp, hen började spara förra månaden), i alla fall om pengarna är i en bra indexfond.

Det är kanske såhär verkligheten ser ut? Medelinkomsttagare som "sparar" till nästa resa och inte förstår vart alla pengar tar vägen när de ska renovera boendet hela tiden eller betala hyra för tre garage till veteranbilarna.

Hur ser sparandet ut i din närhet? Har du personer som inspirerar eller avskräcker?

Diskrepans i ekonomin

Häromdagen slogs jag av vad som är skevt med min ekonomi. Jag separerar vardagsekonomin och mina konton på avanza fullt ut. Har någonting väl hamnat på avanza, så flyttas det inte därifrån. Undantaget utdelningar som jag i framtiden kommer spara undan till kommande skatt (det var när jag skulle betala skatt i år som jag började ana denna diskrepans).

Om vi säger att jag har lite tight med pengar en månad. Jag vet att utgift x kommer att dyka upp om ett par veckor. Då tar jag pengar från bufferten, använder till utgift x och betalar tillbaka till bufferten så snart jag kan.

Men säg att jag tex köper ett träns för 800 kr. Pengarna för tränset tas från min vardagsekonomi. Sen visar det sig att tränset inte passar eller var inte lika bra som jag tänkt mig. Så jag säljer det för 700 kr eftersom jag knappt använt det. Då går de pengarna in på kontot "Sålda saker" och kommande månad får jag en räkning på 800 kr från kreditkortet (för jag vill ju samla återbäring!) och så svär jag över att jag aldrig har några pengar...

Likadant var det när skatten skulle betalas. Min portfölj tuffar på bra och jag får skatta ungefär 5000 kr för den. Pengar som borde tas från portföljen, men inte gjorde det i år. Såklart det är tufft med en kostnad på 5000 kr helt plötsligt.

Jag klurar på en lösning på detta, men steg 1 blir iaf att de senaste två sakerna jag sålt (som är av sorten felköp) faktiskt inte flyttas över till avanza, utan istället får gå till att betala sig själva när kreditkortsräkningen kommer nästa gång. Tur i oturen lyckades jag sälja dessa två grejer för mer än jag köpte dem för, det är fördelen när man köper begagnade grejer. :-)

Hur brukar ni lösa liknande problem i er ekonomi?

Ps. Kinnevik är nu sålt och istället fick det bli Xact högutdelande. Spännande!

Hälsan tiger still

För ett par veckor sedan var jag på hälsokontroll. Det är första gången i mitt liv som anställd (vi snackar alltså 12 år som heltidsanställd) det kostas på nåt sånt. Jag har förstått att kontrollerna kan se lite olika ut, tex kollades varken syn eller hörsel, så jag fick inte briljera med det.

Men det kollades blodvärden och de var ypperliga. Konditionen var bra men blodtrycket var lite högt. Så det ska jag ta tag i att kolla upp under mer ordnade former.

Vi har en del otrevliga sjukdomar i släkten och det är alltid trevligt att få veta att man är i bra form. Det är så lätt att bara tuffa på och glömma bort att när man väl är sjuk, då vill man inget annat än att vara frisk.

Fast både blodsocker och kolesterol var på låga nivåer, så blev jag peppad att ta ett steg till med min hälsa. Eftersom jag är lite av en godisråtta så klurar jag på lite strategier för att minska på intaget av godis. Jag ska testa att bara äta mörk (70 %) choklad den här veckan, så får vi se vad kroppen säger om det. Tyvärr är jag en sån som kan äta hur mycket mörk choklad som helst, så det gäller att även begränsa mängden. Men jag testar och så lovar jag att återkomma. :-)

Har du nånting i din livsstil som du skulle vilja snäppa upp för att må bättre?

Sälja investmentbolagen?

Min vana trogen har jag noll koll på vad som händer i affärsvärlden och därmed i mina portföljer på Avanza. Sedan jag gick över till den taktiken har jag mått så mycket bättre, samtidigt som mina innehav tuffat på så snällt utan nån översyn.

Förutom mina fonder har jag några investmentbolag samt intervacc kvar. Nu läste jag (av en slump) på KTM:s blogg (tyckte rubriken om nedgång lät spännande) att Kinnevik ska dela ut Millicom och att ordinarie utdelningar slopas.

Jag fick en matt känsla i kroppen. Jaha. Då måste jag alltså ta ett nytt beslut, behålla eller sälja Millicom? Orka liksom... Däremot hade jag öht inte märkt av nedgången, eftersom jag inte varit inne på Avanza sen senaste lönen kom.

Så nu börjar jag klura på om det är lika bra att sälja av alla investmentbolagen och köpa Xact högutdelaren istället. Den finns inte i min portfölj idag och jag gillar ändå tanken med utdelningar, om inte annat för att ta en del av utdelningen och spara undan till kommande skatteinbetalning (glömde helt bort i fjol att det blir ca 5000 kr i skatt som ska tas nånstans ifrån).

Eller så fortsätter jag missa nyheter om investmentbolagen och lullar på som vanligt.

Har du Kinnevik? Hur tänker du göra i såna fall med Millicom?

Idétorka mat

Jag är lite osäker på om jag nämnt det i bloggen, men jag har försökt hålla mig till ett veckoschema med maten en längre period nu. Det funkar hjälpligt, men nu är jag less på att göra min vegetariska lasagne (för den är tyvärr inte god, hur mycket jag än kryddar) och jag tröttnade på ett par av recepten från min favoritkokbok (Studentmat).

Så jag har ett glapp i veckoschemat och det är ett ständigt pusslande för att få ihop det hela. Därför tänkte jag fråga här efter lite tips!

Det ska helst vara ett recept med få ingredienser som går fort att sno ihop. Tänk tex mina favoritrecept på tonfisk som jag helt klart kan äta (och äter) varje vecka.

Vidare ska det vara något som inte innehåller böner eller linser eller liknande baljväxter. Sen måste det gå att frysa in och serveras mikrat, jag vet att det inte blir lika gott, men det måste bli ok smak iaf.

Slutligen får det gärna generera lite disk. I exemplen ovan är det typ kniv, skärbräda, stekspade, stekpanna och ev ett par mått som behövs. Väldigt skönt när man har begränsat med köksutrymme.

Har ni några recepttips?

Giltiga skäl

Lite nu och då kommer det upp diskussionen kring hur man bor och kanske framförallt hur mycket man "måste" renovera hela tiden. Jag har bland annat en kollega som verkar vara besatt av att renovera. När hen väl renoverat klart ett hus eller en lägenhet, så stället är exakt som hen "tänkte sig vid köpet", så är det dags att flytta till nåt större/mer centralt/mysigare. Väl flyttad börjar renoveringscirkusen igen...

Jag har inte mycket att komma med i diskussionerna, speciellt som jag avskyr att renovera och numera dessutom hyr mitt boende, så jag kan inte börja måla om mitt i natten om jag känner för det (men hyresvärden är juste, så jag skulle säkert få om jag frågade). Oftast brukar dock diskussionen ta en annorlunda vändning när nån, som inte visste om det innan, får veta att jag bor på 27 kvm. Det är en sådan chock för gemene man att nån kan VÄLJA att bo så litet.

Men det är fascinerande, för så fort jag säger "jag bor inhyrd på gården där hästarna står, så jag har bara några meter till stallet" så slappnar man av. För det betyder att jag inte är galen (eftersom jag frivilligt bor på 27 kvm), utan att jag har ett GILTIGT SKÄL.

Tydligen är det så att om man har en hobby, som mer är en livsstil, då är allt tillåtet. Det skulle vara precis samma reaktion om jag sagt att jag bodde i en fjällstuga på 27 kvm för att få nära till bra träningsmöjligheter som skidåkare. Då har jag också ett giltigt skäl och alla kan andas ut. Jag bor som jag bor för att jag har vissa specialintressen och ett "inre driv" som en kollega sa. Jag hoppas innerligt att alla människor har ett inre driv, för annars skulle det inte bli mycket gjort. Å andra sidan blir det inte så mycket gjort på den här arbetsplatsen, förutom att fika såklart.

Men jag är helt övertygad om, att hade jag sagt att jag bor på 27 kvm för att jag inte behöver större lägenhet och för att jag vill spara pengar så jag kan sluta jobba vid 45 år eller 50 år eller 55 år, då hade jag inte kommit lika lindrigt undan. För det verkar inte vara ett giltigt skäl. På den här arbetsplatsen ska man äääääälska jobbet (särskilt fikarasterna) och gärna jobba tills man är 70 år. Vi har en kollega som nyss fyllde 72 år och lär dö på jobbet.

Jag förstår inte riktigt vad det är som är så läskigt med att välja en annan väg än vad som är brukligt. Det är ju inte så att jag är kriminell bara för att jag vill spara mina egna pengar? Men ändå är det sånt enormt tabu att jag tror fler än jag sparar i smyg och pratar om annat på fikarasten.

Hur är det på dina fikaraster? Kan du prata FIRE?

Nöjd

Det är kanske inte så intressant att vara nöjd, nuförtiden ska man vara missnöjd hela tiden och sträva efter något bättre.

Men faktum är att jag är nöjd. Det slog mig häromdagen att den där ovana känslan var just nöjdhet. Givetvis, överanalyserare som jag är, var jag tvungen att bena ut varför jag var nöjd.

Till att börja med hade jag sovit tillräckligt natten innan. Jag hade vaknat av mig själv, eftersom jag jobbade hemifrån och jag hade en stund innan känslan uppkom varit ute i dagsljuset och ridit på en av mina hästar.

Sen hade jag ätit en riktigt god lunch (stroganoff med halloumi) innan jag hamnade framför jobbdatorn och insåg att jag var nöjd.

Dvs alla mina basala behov (japp, dit räknas ridningen) var uppfyllda och jag var nöjd. Känslan har dessutom hållit i sig ytterligare en dag. Jag går omkring och känner mig fånigt nöjd med livet, trots att jag faktiskt jobbar heltid fortfarande.

Kanske är det tom så att redan tanken på att få vara ledig ett år (om det blir av 2022) smittar av sig på min nuvarande sinnesstämning.

Eller så är det min chefs löfte om att jag ska få jobba hemifrån två dagar/vecka i fortsättningen, eftersom jag mår så mycket bättre av att rida på lunchen.

Vem vet varför, men jag njuter av att vara nöjd och hoppas att ni också är det. Trevlig fredag på er och glöm inte att njuta av livet!

Ps. En läsare tyckte att jag skulle kosta på mig att umgås med vänner trots höga utgifter, så imorgon ska jag faktiskt träffa en vän och bubbla lite i varmt vatten inne i centrala Uppsala. Det blir mys på hög nivå!

Flytta eller inte flytta?

Ursprungligen var planen att så småningom i livet flytta till Skåne. Efter att ha varit i Malmö kändes det riktigt härligt, men en sak som en kollega sa i förbifarten har fått mig att fundera.

Kollegan hade varit på en föreläsning om klimatförändringar och om femtio år skulle tex Spanien inte gå att bo i längre. Likaså skulle snöiga vintrar redan inom en snar framtid vara ovanliga i Mälardalen. Hen frågade lite roat varför jag skulle flytta till Skåne om det bara var snön jag ville undvika?

Så jag började klura på varför jag vill flytta. Mycket är förstås för att få en längre vår och en längre höst, men kanske handlar det mest om att drömma om nåt som inte är nuvarande verklighet (läs: gräset är alltid grönare på andra sidan staketet). Det jag ofta pratat om med Skåne är att det är ljusare längre på vintern, men på årets kortaste dag är det en timme mer det handlar om, jämfört med där jag bor nu. Är det värt allt bök och stök för en ynka timme?

Svaret på detta kommer jag kanske att få när jag har mitt sabbatsår. För frågan är ju egentligen, om jag lever ett fritt liv där jag kan välja när jag ska vara inne och ute även mitt i vintern, kommer jag vara lika besatt av att jaga ljuset som nu? Eller kommer jag att vara fullt nöjd med mina sex timmars dagsljus i slutet på december?

Jag fick för ett tag sedan tips om ett liknande boende som jag har nu, men i Skåne. Största skillnaden mot för nuvarande boende var att hästarna inte gick i lösdrift (vilket jag föredrar), men att in- och utsläpp samt mockning ingick i stallhyran. Lägenheten var dessutom några kvm större, men däremot fanns det ingen egen tvättmaskin. Men mina utgifter för mig och hästarna skulle dubbleras och där nånstans gick luften ur mig fullständigt. För det skulle betyda att om jag endast hade en häst uppstallad där (plus bodde där), så skulle det bli samma kostnader som jag har nu för mig själv och tre hästar.

Såklart finns det andra boenden och stall i Skåne, som är både billigare och bättre. Men det fick mig att fundera. Har jag det egentligen så bra som det kan bli redan, förutom att jag jobbar heltid? Är lösningen kanske inte en (dyr) Skåneflytt, utan att få tiden att njuta av nuet?

Många frågor, men jag hoppas att sabbatsåret ska svara på en del av dessa. :-)

Har ni som läser några kloka inputs?

Ta ett sabbatsår!

Jag fortsätter att klura på mitt sabbatsår. För att gardera mig tänker jag att jag behöver 20' varje månad dvs jag måste ta 240' från portföljen. Det svider kan jag lova. Speciellt som den just nu är på all time high med 1,3 miljoner (lite komiskt att jag känner mig totalt pank efter att ha betat av senaste räkningshögen, men ändå är jag rikare än någonsin). Jag klurar lite på om mitt månatliga sparande kanske ska slussas till sparkontot på Avanza istället för in på ISK:t? Om jag nu ändå ska ta ett sabbatsår om ett par år, är det väl dumt att binda upp de pengarna i fonder också?

Vilket förstås osökt för oss till frågan. När ska jag ta ett sabbatsår?

Jag tror att jag har landat i att ansöka om sabbatsår av "personliga skäl" (för jag vill inte starta företag eller plugga det här året, jag vill bara vila, vara med hästarna och njuta av att äntligen bli kreativ igen. Sen kanske det i förlängningen gör att jag startar företag eller pluggar, men jag vill inte ha det tvånget innan), där jag tänkte att jag ska hitta på en resa jag och en kompis ska göra under ett år. Enda kruxet är väl att jag inte kommer göra nån resa, utan bara vara hemma. Får man ljuga? För säger jag sanningen lär jag få avslag direkt...

Sabbatsåret bör inledas i maj. Inte för att nåt särskilt brukar hända i maj, utan för att jag tänker ett steg längre, när skulle det kännas ok att återvända till jobbet? På nåt vis känns det mycket tyngre att jobba under vintermånaderna, så jag tänker att maj = allt är ljust och varmt, sommaren hägrar, då bör jag klara av att börja jobba igen.

Så... Sabbatsår från maj 2022 till maj 2023. En fantastiskt härlig tanke. Enda frågan som kvarstår (förutom ifall jag ska styra om mina sparpengar) är; när ansöker jag om ledigt? Hur pass tidigt/sent är rimligt?

Tanken på att vara ledig ett helt år känns alldeles svindlande. Jag hoppas att ledigheten ska ge svar på en av de mest brännande frågorna för mig. Se mer i morgondagens blogginlägg. ;-)

Gryningslampa

Man ska uppskatta de små sakerna i livet och det brukar jag vara bra på. Till exempel är jag tacksam varje morgon som jag vaknar av min gryningslampa.

Tanken med en gryningslampa är att den ska successivt lysa upp rummet mer och mer, så att man nästan är vaken när larmet går. Att kroppen, tack vare ljuset, närmar sig medvetandenivå, så man inte är i djupsömn när det larmar (för det vet nog alla hur död man känner sig då).

Jag använder dock lampan annorlunda. Ljuset kan ställas på olika nivåer från 1-10. Jag är noga varje kväll att ställa in ljuset på 10, för då vaknar jag av själva ljuset och slipper höra alarmet.

För mig är det oerhört viktigt att få vakna mjukt och sedan ha gott om tid på mig på morgonen. Det är en av anledningarna till att jag tycker om mitt nuvarande jobb, vi har flextid, så man behöver inte komma in före 9 (en vanlig dag är jag på jobbet nån gång mellan sju och halv nio, varför tvingas välja?) och jag behöver inte passa tider och stressa redan på morgonen.

Jag har köpt en lampa som hjälper mig, men givetvis går det att fixa en budgetvariant (det hade jag under den fruktansvärda period då jag pendlade till Stockholm varje dag), då tar man helt enkelt tre olika små lampor med olika watt (jag har för mig att jag hade 15, 20 och 30), som man kopplar till tre olika timer. Sen ställer man in att de ska tändas med en kvarts mellanrum och den sista en kvart innan det är dags för larmet att gå igång. Väldigt enkelt! Det underlättar dock om man kliver upp samma tid varje dag (vilket jag inte gjorde), för annars blir det väldigt meckigt med att ställa om timers hela tiden.

Har du någon viktig rutin som inte får ändras på?

Skenande kostnader

När lönen kom för några dagar sedan, så var den nästan 30 % lägre än vanligt. Jag får skylla mig själv, eftersom jag tagit ut några semesterdagar jag inte hade, dvs obetalt semester. Jag glömmer så lätt bort att obetald betyder att jag inte får lön de dagarna. ;-)

Nu går väl världen inte under för att jag får lägre lön, men det kombinerades med två väldigt saftiga räkningar från kreditkortsbolagen. Jag vet att det varit några större utgifter som skulle komma tillbaka och bita mig i baken (eller, som en av de roliga deltagarna av Robinson en gång sa "Den tå du trampar på idag, kan ha förbindelse med den röv du måste slicka imorgon". Hehe.), men jag trodde att jag hade kontroll.

Icke så...

Nästan hela bufferten gick åt (ok, jag har inte så stor buffert, så säg 8' då) för att betala kreditkorten. Så nu är jag lite darrig i knäna och ledsen i ögat. Inte hjälpte det heller att dagen efter att jag upptäckte det här, gick mina gummistövlar sönder. Man kan tycka att stövlar för 600 kr ska hålla längre än några månader. Jag ska försöka reklamera dem, men vi får se hur det slutar.

Så nu ska jag dra åt svångremmen ordentligt. Eftersom jag känner mig själv, så gäller det att vara proaktiv. Jag har därför avbokat ett spa-besök (inkl dyr middag) med en kompis (hen blev besviken och tyckte att jag kunde väl "sälja några fonder". Yeah right... Det kommer inte hända närmaste årtiondet.) och sen avbokade jag min mysiga bortahelg vid årsskiftet.

Det sista sved lite i hjärtat. Jag hade tänkt ha en riktigt härlig helg medan jag går igenom året som gått och sätter upp nya mål. Verkligen tar mig tid för reflektion. Men 2000 kr för ett dygn är för mycket pengar. Så istället ska jag försöka mysa på ett fik i Uppsala och hålla kostnaden runt hundralappen.

Vidare kommer jag inte köpa något från REKO på obestämd tid, jag har tagit bort så jag inte får upp nåt i flödet på fb, för att inte fresta mig själv. Billigast möjligt blir regeln för resten av året och jag har totalt köpstopp för allt som inte är akut att köpa (tur för mig att jag precis köpt nya ridbyxor...).

Jag hoppas att de här åtgärderna ska hjälpa mig att minska kostnaderna igen, för det är mycket roligare att fylla på bufferten än att plocka ut pengar därifrån.

Har du nåt sånt där självklart panik-spara-pengar-tips som du tror kan hjälpa mig?

Malta?

Jag är tokig i att planera och jag har redan börjat klura på om jag ska åka iväg nånstans nästa semester. Alltså nästa höst. Närmare bestämt en vecka som jag tänkt vara ledig i oktober (av diverse taktiska skäl).

Jag vet att det här är lite off topic för bloggen (men det är min blogg, så det är ni stackare som får stå ut med att jag hamnar i sidospår), men jag klurar lite på om Malta kan vara ett trevligt ställe att åka till.

Jag tänker att det ligger lite lagom långt söderut, för att förhoppningsvis ha bra med värme i oktober, samtidigt som det bara tar fyra timmar att flyga till. Dessutom pratar de engelska där och en kompis sa en gång att Malta skulle tilltala mitt historieintresse.

Så finns det kanske nån läsare, som inte har nåt annat för sig den här helgen, som kan berätta lite om Malta? Alltså ifall du varit där, du behöver inte lägga en helg på att skriva en uppsats om Malta och dess historia. ;-)

Utan internet...

Med en drös tidsinställda inlägg såg jag verkligen fram emot att diskutera saker med mina läsare.

Tji fick jag! Senaste veckan har det varit enormt strul med internet på jobbet och det är bara att inse, jag tänker inte ens på att jag har en blogg när jag är hemma. Så mina stackars, underbara läsare, som kommenterar och kommenterar, de får ingen som helst respons...

Igår eftermiddag åtgärdades äntligen felet, så nu har jag kämpat med att kommentera ikapp mig. ;-) Jag vill bara säga att jag tyvärr kan bli lite tyst ibland i bloggen och att jag uppskattar precis varenda en som tar sig tid att läsa (och kanske även kommentera), även om jag själv är på tok för frånvarande ibland.

Idag är det lönedag för många, mig inkluderad. Tyvärr har jag pga vissa mer eh slösaktiga tendenser i min personlighet inte ett öre kvar på kontot efter några timmar. Puff så försvann allt till räkningar (men ok, däri finns även sparandet och just idag tippar mitt innehav på avanza över från 1,2 till 1,3 miljoner. Heja heja!) och kontot gapar tomt. Snyft. Det kommer ett eget inlägg (så småningom) om hur jag måste ta tag i min ekonomi igen (kanske göra resultaträkningar, hua!).

Jag hoppas att alla läsare har en riktigt härlig helg. På grund av mitt försök att vara anonym kan jag inte avslöja mina helgplaner, men jag ska hälsa på goda vänner och ha det riktigt mysigt.

Vad ska du göra (eller kanske inte göra) i helgen?

Underbara Reko

Jag har bestämt mig för att sluta köpa från Reko. Det blir på tok för dyrt och jag kan inte motivera närodlat när jag kan köpa helt okej varor på Willys.

Så jag beställer en sista gång, lite morötter och paprika från en odlare. Det är första gången jag testar paprikan. Jag tycker mycket om paprika, speciellt grön, fast den är lite bitter i smaken.

När jag äter av den gröna paprikan slås jag av att den inte är bitter. Den är inte lika söt som den röda (eller ens den gula), men den är absolut inte bitter. Va?

Bitterheten kommer med största sannolikhet ifrån nån typ av besprutning, jag är lite känslig för såna grejer har jag märkt (alltså inte bara smakmässigt, jag får ofta hudutslag efter att ha ätit besprutade grönsaker och frukter), men den här paprikan är odlad utan sånt (typ krav men ändå inte tror jag) och smaken blir därefter.

Så då kommer tvivlet tillbaka. Ska jag se till vad som både är godare och bättre för min kropp (inte bara pga besprutning, utan även för att jag faktiskt äter mera grönsaker och mer varierat när jag köpt från Reko), så borde jag fortsätta med Reko.

Ska jag se till plånboken ska jag hålla mig därifrån.

Svårt beslut, men jag tror ändå jag landar i att köpa från Reko, men begränsa inköpen till endast frukt och grönt. Även om det är supergott med tex Kombucha och äppelmust, så är det inte precis nåt min kropp behöver (för att inte tala om pralinerna, oups), men däremot funkar rotfrukter och grönsaker efter säsong alldeles utmärkt att köpa.

Hur brukar du tänka kring billigt vs bra för kroppen?

Luriga Viaplay och Klarna

Jag har haft Viaplay gratis en månad och glömt bort att avsluta abonnemanget. Lite småklantigt, men nu är det gjort. Däremot slog det mig att jag inte sett nån dragning på mitt bankkonto. Så jag loggade in för att kolla läget och hittar så småningom en utgiftspost på 109 kr, märkt med K*. När jag sedan söker på bankgironumret, så visar det sig att det är Klarna som ligger bakom.

Nu visste jag ju att det skulle finnas en dragning på mitt konto, men hur lätt är det att avsluta prenumerationer av saker, när det inte ens framgår varifrån dragningen av pengarna kommer? Tror jag det att man kan ha autogiron som tickar pengar i all evighet utan att bli av med dem...

Nåja, nu är i alla fall Viaplay uppsagt och så får jag se till att kolla så mycket jag kan närmaste månaden.

Har du haft något okänt autogiro som tickar pengar i hemlighet?

One more year syndrome

En annan sak som kom upp i diskussionerna på Camp FIRE süd var att gå ned i tid alternativt ta ett sabbatsår (eller som en klok person sa till mig, "du kan ju först ta ett sabbatsår och sen gå ned i tid när du kommer tillbaka", ah vilken dröm!), som en variation på total FIRE.

Jag kom med diverse lama protester kring detta, som att jag inte ville plugga (yeah right, klart jag vill, men kanske inte första året jag är fri) eller starta företag (jodå, det vill jag också, men jag är en feg stackare som inte vågar).

När jag sedan satt på tåget hem och tankarna vandrade, insåg jag att det som får mig att tveka är det klassiska One more year syndrome, fast ur ett lite annat perspektiv. Jag tvekar att gå ned i tid eller ta sabbatsår pga att jag äntligen har ett bra jobb. Jag är helt enkelt rädd att jag ska vara borta ett år och komma tillbaka till ett jobb som blivit så pass mycket ändrat under min frånvaro, att det inte är samma lättsamma jobb längre.

Likaså att gå ned i tid, denna oro att jag egentligen kommer behöva göra samma jobb men under färre dagar (spoiler: jag skriver ju det här inlägget på arbetstid, det vore trist att inte kunna fortsätta med sånt).

Det går såklart inte att säga om min oro är befogad eller inte, men precis som allt annat i livet måste man våga prova. Så vid min årliga kick off ska jag ta och kika på när det skulle vara dags för ett sabbatsår. Kanske det år jag fyller 40?

För den som inte stött på One more year syndrome tidigare, så handlar det alltså om att man intalar sig själv att man ska jobba "bara ett år till" istället för att bli fri, för att säkra upp att det är ekonomiskt hållbart när man väl slutar. Hittills har jag inte stött på en enda som blivit fri som tyckt att den skulle ha jobbat kvar ett år till. ;-)

Vad tycker du är lösningen på min oro?

Budget eller balansräkning

Vid ett tillfälle på Camp FIRE süd kom jag i samspråk med ett par personer som ville prata budget, ett ämne som jag gärna undviker (vilket jag också sa, en lyx att kunna säga vad man vill i gruppdiskussioner), då jag inte fattar vitsen med budget.

Det visade sig dock att personerna menade att man skulle göra en balansräkning varje månad. Vilket såklart är en helt annan sak än budget (men nåt jag också gärna undviker). Låt mig förklara lite närmare hur jag tänker.

Jag förstår att en budget kan vara bra i ett större företag, där man behöver ta investeringsbeslut på längre sikt och även ha koll på om man kan ta ett eller ett par förlustår för att utveckla något mer vinstgivande inom företaget.

Men jag begriper inte varför jag ska ha en budget att förhålla mig till i mitt eget sparande. Jag har aldrig stött på en budget som faktiskt stämt med den senare balansräkningen, så även om budgeten ger ett hum om hur kostnaderna kan tänkas fördela sig, så är det inga garantier för detta.

För att förtydliga. En budget är alltså en ram för hur mycket pengar man tänkt att man ska spendera inom olika områden. Tex kan man ha bestämt att hästarna får kosta 8700 kr/månad utifrån den här uträkningen. Men det är sällan saker blir som man tänkt sig och vips händer någonting så snittkostnaden ökar med 350 kr/månad vilket blir 4200 kr på ett år och såklart gör det skillnad om budgeten är beräknad att gå ihop sig med 8700 kr/månad för hästarna.

Att man istället har en balansräkning (där man alltså summerar alla utgifter och inkomster efter varje månadsskifte) kan jag förstå att vissa vill ha. Mest för att få en översyn och kanske klura på hur man ska kunna minska kostnaden för ett visst område på sikt.

Men själv mår jag inte bra av att se kostnader sammanställda. Det får mig att gå in i nån slags försvarsställning, där jag plötsligt försöker kapa alla kostnader, även sådana som måste ingå i ett vanligt liv. Jag börjar tex klura på hur jag kan göra för att leva utan att äta (och för någon med anorexi-problematik lurandes i bakgrunden är det inte särskilt bra) eller hur jag ska mentalt klara av att sälja ett par hästar (som om det skulle få mig att må bättre).

För mig är det bättre att hela tiden sträva emot att ha mer kvar på kontot efter att allt är betalt, genom att successivt hitta saker att skala bort och målet framåt är att inte köpa någonting förrän jag har pengarna på kontot. Ibland glömmer jag bort att saker ska betalas (oftast när jag köper tex nåt till hästarna på kreditkortet eller bokar en resa *host*), även om de inte betalas i detta nu. Tex behöver Celine en ny sadel, och jag är nästan i mål med det sparandet (satsar på runt 10' på kontot) och då först kan jag börja klura på vilken sorts sadel jag vill ha.

Har du budget? Eller gör du en balansräkning varje månad? Hur resonerar du kring detta?

Var dag nog

När jag var på biblioteket senast, råkade jag av en slump få syn på en bok på hyllan där personalen rekommenderar böcker. Den hette Var dag nog - En inbjudan till oss som längtar efter att hinna leva. Författare är Shauna Niequist.

Även om boken inte riktigt tar upp hur man ska hinna leva, dvs hur man ska ha råd att kliva av ekorrhjulet, så gav den mig många stunder av igenkänning. Den innehåller dock en del religiösa bitar, så antingen behöver man vara troende kristen eller kunna navigera förbi dessa bitar utan att bli upprörd.

En intressant övning som nämns, är att tänka att man har en helt tom kalender och obegränsat med pengar. Vad skulle man göra då?

Min första tanke, innan jag hinner fundera något djupare, var "Säga upp mig från jobbet". Ett lätt och snabbt beslut att ta. Men sen då?

Först tänkte jag att jag skulle börja fylla kalendern med diverse roliga saker (typ resor, träningar med hästarna, umgås med vänner etc), men så slog det mig att det behövs inte. Roliga saker kommer dyka upp i alla fall, min stora utmaning med FIRE är att skapa luft i kalendern, att inte använda de där pengarna till att skapa ett nytt ekorrhjul, men ett ekorrhjul där jag "måste" göra vissa saker så dagarna blir totalt uppbokade igen.

Så när jag slutat jobba, så ska jag verkligen försöka att inte göra så himla många saker hela tiden. Låta det finnas tid för reflektion, tid för spontana stunder med vänner, tid för att bara mysa med hästarna med solen i ryggen.

Resan hem från Malmö tillbringade jag med att betrakta landskapet vi passerade och låta tankarna vandra fritt. Jag hade med mig en bok jag sett fram emot att läsa och det fanns även flera avsnitt av the West Wing att titta på. Men ingenting av det blev av. Istället bara njöt jag av nuet i flera timmar och kände mig så rofylld när jag klev av i Stockholm. Flera såna stunder behövs i mitt liv!

Vad skulle du göra om du hade en tom kalender och obegränsat med pengar?

Camp FIRE Süd

Jag lämnade Camp FIRE süd med ungefär samma känslor som när jag gick iväg ifrån Djurgården. Det är så oerhört uppfriskande att träffa människor med liknande tänk som en själv. Som direkt förstår när man pratar om att sluta jobba eller ta ett sabbatsår eller gå ned i arbetstid eller kanske starta ett eget företag.

Fyra timmar gick vansinnigt fort och även om jag pratade med många, så hann jag inte prata med alla. Dessutom glömde jag bort att kolla namnskyltarna, så jag är inte ens säker på vilka jag pratade med... Jag tror att Vänligen, Hanna var en av personerna jag pratade mest med. Men jag är inte säker. Kanske såg jag henne enbart i vimlet (som jag gjorde med Horsewood9) och noterade att jag kände igen namnet.

När Fru EB höll sitt föredrag kom det upp massor med intressanta tips och idéer. Det som jag tyckte var allra bäst, var att allas idéer togs emot lika välvilligt, även sådana idéer som att skaffa städhjälp (istället för att avskaffa städhjälp), ifall det frigör mer energi och tid för personen. Dvs man måste hela tiden utgå ifrån vad man själv har behov av och vad som är viktigt för en själv. Där är vi alla olika och det respekterades på ett helt annat sätt än jag upplevt i andra sammanhang med människor som är desperata att passa in i gruppen.

För den som (på nåt konstigt vis) missat Fru EB:s inlägg om träffen, så kommer här en länk eftersom det finns massor av bra länkar i inlägget, tex tips om hur man kan semestra lite billigare eller få tag på möbler under kortare perioder (dock endast i Lund). Själv är jag lite sugen på att vakta hus nästa semester...

Jag hann prata lite grann med IGMR och med Ansi, men hade gärna pratat mer. Fyra timmar var för lite... Dessutom hann jag bara byta nån mening med Utdelningsbagaren då han lassade upp de supergoda bullar han bakat till oss allihop. Jag klurar på ett nytt koncept, liknande det vårt bibliotek har ("låna en uppsalabo"), där man helt sonika lånar en annan FIRE-intresserad person under några timmar och så sitter man och pratar om allt möjligt. Kruxet är väl att jag måste ta mig till Stockholm, för den enda personen jag träffat på från Uppsala har flyttat (snyft, snyft).

För visst gör det skillnad för motivationen att träffas och diskutera? Jag har i alla fall fått flera nya insikter och idéer på hur jag ska ta nästa steg i mitt sparande.

Tack alla som kom och gjorde träffen till en så härlig dag! Ett extra tack till Fru EB för det proffsiga föredraget, det var första gången nånsin det kändes spännande att vänta på nästa bild och vad den skulle leda till för tankar.

Vem känner sig sugen på att dra ihop en ny FIRE-träff?

Döende

Det var fantastiskt roligt med Camp FI i Malmö och jag lovar att det kommer ett inlägg om lite tankar kring träffen. Men inte just nu, för just nu är jag så mycket man som jag någonsin kan bli.

För er stackare som tvingades lyssna på mig i lördags, så vet ni att jag var raspig på rösten och hävdade att jag höll på att återhämta mig från en förkylning. Ack så fel jag hade.

Jag var själv förvånad över hur lättsam förkylningen varit, lite småöm i halsen, lite hostande ibland och så rösten som påminde lite om Rod Stewart. Men naturligtvis hade jag missbedömt och det jag upplevde i helgen var endast upptakten på årets värsta mansförkylning.

Jag tog mig hem och kände mig ovanligt matt och trött söndag kväll, men inte värre än att jag förberedde för att jobba på måndagen. Men hela natten hade jag feberfrossa (ni vet sådär så man varannan minut fryser ihjäl och varannan minut svettas floder?) och hostade konstant.

Det var bara att sjukskriva sig och tacka min lyckliga stjärna för att jag har pengar så jag inte behöver bekymra mig såna här gånger. Sedan dess har jag i princip inte lämnat sängen, för så länge jag ligger stilla och undviker att andas eller svälja, så mår jag riktigt bra.

Som om det inte vore nog, så har jag nåt knepigt tjall med magen, så oavsett vad jag stoppar i mig (eller för den del låter bli att stoppa i mig) så har jag ont. Kan man lyckas få influensa samtidigt som man får magsjuka? Suck liksom...

Jaja, så är läget här hemma och det är sådana här gånger jag påminns om hur viktigt det är att man njuter av att vara frisk, för vips blir man sjuk...

Det har fö regnat varenda dag i två veckor i Uppsala...

Så, nu har jag gnällt färdigt för idag. Har du som läser nåt du vill passa på att gnälla om?

Jag vågade ta steget

Häromdagen läste jag att Sparo skulle på begravning. I början av inlägget länkade han till detta inlägg om att gå ur Svenska kyrkan. Jag är döpt, konfirmerad och har därmed alltid tillhört den Svenska kyrkan. Till skillnad från många andra har jag också varit noga med att rösta i kyrkovalet.

Men inlägget fick mig att fundera lite och på nåt vis tror jag faktiskt att det var mitt beslut att gå ur facket och ffa lämna a-kassan som fick mig att våga även detta steg.

Jag är numera rätt så övertygad om att jag inte kommer att gifta mig och skulle jag på nåt konstigt vis träffa en likasinnad och känna att vi bara måste gifta oss i en kyrka, ja då tar jag väl och blir medlem igen.

I övrigt hittar jag ingen anledning till att vara med i Svenska kyrkan, för trots att jag ser mig som troende, så ser jag ingen vits med att vara med i en "förening" som jag inte får nåt mervärde ifrån. Jag och Gud har våra egna konversationer och det räcker utmärkt för mig. Jag kan inte ens längre motivera att kyrkorna hålls i bra skick, så vansinnigt förtjust är jag inte i arkitektur. Jag försöker dra mig till minnes senaste gången jag var i en kyrka och jag tror att det var när yngsta brorsbarnet döptes 2016...

Nä, det fick bli ett utträde och i och med att jag gjorde det innan 1 november slipper jag betala skatten nästa år. Skönt, skönt! Det handlar om nästan 4000 kr/år för min del och det blir såklart en slant om jag lever tills jag är 95 år eller liknande. Faktiskt över 270 000 kr för den nyfikne. ;-)

Är du med i Svenska kyrkan?

Mot Malmö!

Tänk så det kan bli... Ett blogginlägg om att jag vill resa och fyra månader senare är det dags att sätta sig på tåget. Det ryktas om att Fru EB kommer åka första klass, jag nöjer mig med andra klass och tar med en drös med böcker, både att läsa och att skriva i. Kanske kommer jag på nåt roligt att skriva till bloggen?

För er som missat det är det alltså FIRE-träff i Malmö imorgon. Mer info finns här och vi är dessutom några stycken som kommer äta middag ihop efteråt också. Det vanskas hembakade bullar på träffen, som om jag inte innan var i ett tillstånd av total eufori inför att träffa alla. Lokalen är för 40 personer, blir det fullt???

Jag ser enormt mycket fram emot att träffa alla, men jag ser också oerhört mycket fram emot att susa fram genom det svenska landskapet i en tyst kupé i flera timmar. Bara njuta av nuet och låta tankarna vandra. Som jag har längtat efter detta!

Ses imorgon! Det är jag som ser ut som en boll med fluffigt hår. ;-)

Tajma marknaden

I samband med husförsäljningen fick jag en liten slant som tack för besväret. Det var en liten tröst (hade det varit i avanza hade det stått ungefär - 200 % med röda siffror...) men likväl så var det pengar.

De placerades i en nyöppnad ISK med det fina namnet Träningar, eftersom jag tänkt att utdelningen från dessa investmentbolag ska gå till träningar med hästarna. Så jag får göra nåt roligt nån gång (...) ibland.

Eftersom jag var så ivrig att sätta pengarna i arbete så shoppade jag upp dem så fort de hade landat på kontot, det enda jag brydde mig om var att försöka fördela pengarna lika mellan de fyra bolag jag bestämt mig för (Industrivärden, Investor, Kinnevik och Latour), jag har helt enkelt inget tålamod med aktier längre.

Detta resulterade i att aktierna (som vanligt när det gäller mig) sjunkit i värde sen jag köpte dem. Jag är verkligen totalt hopplös på att tajma marknaden. Men det gör ingenting, de här pengarna ska ligga och mysa i många år framåt och förmodligen kommer de att öka så sakteliga snart igen. Om inte annat kommer jag i alla fall att få utdelning i november redan.

Brukar du försöka tajma marknaden eller är du lika otålig som jag?

Jobbångest

Jag tog några dagar ledigt i samband med att huset skulle tömmas. När jag ändå var igång, så blev det även några dagar ledigt för att bara vara ledig.

Det var underbart. Vakna när jag kände för det, göra det jag hade lust med. Men baksmällan som kommer när jag återgår till jobbet är helt vidrig. Alltså... Jag har ett jobb som jag tycker är roligt, även om det är lite mycket möten ibland. Jag har helt okej kollegor och en helt okej chef. Jag har till och med lyxen av ett eget rum där jag kan stänga dörren om jag behöver koncentrera mig OCH möjlighet att jobba hemifrån varje vecka (dvs rida på lunchen!).

Men jag känner mig ändå som en straffånge som släpas in till jobbet de här första dagarna. Så småningom kommer jag in i lunken igen och det enda som märks är en längtan i rösten när jag pratar om julledigheten (54 arbetsdagar kvar) som kommer vara 17 dagar lång för min del.

Sedan har jag resan i februari att längta till, påsken i april, kristi himmelsfärd i maj och slutligen semestern som nästa år kommer vara hela fem veckor (har aldrig hänt mig förr).

Ändå känner jag hopplösheten i att jag ska hålla på så här i ytterligare 13 år. Hur i hela friden ska jag stå ut???

Har precis tackat av ännu en kollega som går i pension. Det är många på mitt jobb som fortsätter även efter 65 års ålder att jobba på och jag förstår inte hur man kan. När friheten hägrar, hur kan man fortsätta jobba? Men jag tänker att de måste känna för jobbet som jag känner för min frihet. För det andra alternativet, att man inte riktigt har råd att gå i pension ännu, det känns bara ännu hemskare att tänka på.

13 år kvar. Men snart är det nyårsafton och då är det bara 12 år kvar... Tålamod...

Får du också jobbångest när du varit ledig?

Frihet.... från hus!

För några dagar sedan blev det oktober. Det innebär att det mörknar tidigare på kvällen, löven skiftar färg och luften blir krispigt kall (eller regnblöt och grå).

För mig betydde det att jag äntligen är fri från huset i norr. Denna kvarnsten som hängt mig om halsen ända sedan jag insåg att hus betyder massor av arbete och så småningom även insikten att jag inte ville bo uppe i norr längre.

Drygt två år har jag varit ifrån  huset och det har varit skönt, men ännu skönare är det nu. Nu är det sålt och jag behöver inte oroa mig mer för att brunnen ska sina eller pumphuset börja krångla. För att inte tala om den gigantiska, misskötta trädgården (grannen påpekar ofta hur fint tidigare ägare hade det, bara för att vrida om kniven lite extra). Jag kan äntligen släppa alla tankar på vad jag borde göra när jag egentligen bara vill vila och njuta av hösten.

Jag gick med enorm ekonomisk förlust vid försäljningen, men för mig var det viktigare att bli av med huset och slippa krångla med mäklare, visningar, flyttstäd och liknande. Det enda jag behövde göra var att rensa bort en del skräp som jag inte slängt tidigare och ta med mig några kartonger med saker jag vill behålla.

Enda kruxet nu är att min lilla etta svämmar över med kartonger och jag vet inte om jag kommer få plats med allt. Förmodligen blir det en rejäl rensning även hemma, men först behöver jag landa i det beslutet.

Frihet är en ljuvlig känsla! Hoppas ni alla har en lika skön och fri oktober som jag kommer att ha. :-)

Camp FIRE Süd 12 oktober

Ibland Gör Man Rätts barn har gjort den här söta postern, som jag helt missat att publicera. Som det begåvade barn hen är, så har hen vänt på några bokstäver och siffror, för att ge oss en riktig utmaning!

Hoppas vi blir många som kan ta oss till Norra skolgatan 10B i Malmö. <3

Jodå, jag lever

Fy så elak jag är... Först startar jag en blogg och skriver varje dag. Får en trogen skara som läser och kommenterar.

Sen minskar jag ned alla sociala medier och minskar tiden framför datorn. Och så vips slutar jag helt skriva på bloggen. Fy på mig!

Kruxet är bara att jag mår så himla mycket bättre av att inte sitta framför datorn vareviga minut. Så jag klurar lite på hur jag kan få in lite bloggande utan att det blir ett måste. Kommer förhoppningsvis på nån smart lösning snart.

En liten bekännelse måste jag också komma med. Jag har, trots mina goda intentioner, bokat en resa till varmare breddgrader i februari. Mitt försök att hindra min reslust genom att åka till Malmö i oktober visade sig alltså vara förgäves. Tydligen har jag en liten djävel som sitter på min högra axel och säger åt mig att jag måste ha sol i februari. Måste känna sand mellan tårna. Måste skämma bort mig med restaurangmat.

Jaja, även solen har sina fläckar. Nu ska jag lämna datorn en stund och gå ut och njuta av höstsolen ihop med mina underbara hästar, men jag lovar att återkomma snart med lite nya inlägg. <3

En vanlig dag hemma

Ah, ljuva jobba-hemma-dag! Jag vaknar runt halv åtta, masar mig upp och låter datorn vakna medan jag tar en sväng till badrummet.

Kollar mailen och diverse annat roligt varvat med jobb, dessutom äter jag frukost medan jag tittar på nån instruktionsfilm om nåt som vi verkligen behöver lära oss.

Stänger av jobbdatorn vid halv elva. Möter upp en kompis i stallet, vi hämtar våra hästar, gör i ordning och rider en riktigt härlig tur i skogen. Träffar på ett flock rådjur, men varken rådjuren eller hästarna bryr sig. Luften är frisk och klar och jag är lycklig. Hästen är lite höstsprallig, men jag skrattar bara när den skuttar till i galoppen. Fartvinden gör att mina ögon tåras och jag vill aldrig, aldrig vända hemåt. Men till sist måste vi.

Hemma igen sköter jag om svettig häst och svettig utrustning, innan jag själv får duscha hemma. Slår mig ned framför jobbdatorn och startar upp den igen, strax innan halv två.

Äter en kraftigt försenad lunch vid datorn, medan jag skummar igenom några viktiga mail om verksamhetens förändring kommande veckor. Varvar sedan återigen jobb med lite annat trevligt innan jag stänger igen datorn halv sex.

Går ut i stallet igen, tar häst nummer två och rider lite på ridbanan. Njuter av att (äntligen) ha bra underlag att rida på, oavsett väder. Fy så bra jag har det nu! Sköter om häst och utrustning och går sedan in och gör middag.

Efter middagen städar jag min avsatta städkvart, sedan pratar jag en timme i telefon med en god vän, ser ett avsnitt av min älskade tv-serie och så var det visst dags att sova igen.

Lägger huvudet på kudden strax efter tio och tänker att det vore underbart om alla arbetsdagar var såhär...

Nu börjar det närma sig FIRE-träff!

Nä ok, det kanske råkar vara fem veckor kvar, men av nån outgrundlig anledning går hösten så vansinnigt fort (vad hände med augusti liksom?) så nästa gång jag tar ett djupt andetag är det säkert oktober.

Nu är tid och plats bestämt, det blir den 12 oktober kl 14-18 vi ses och platsen jag ska försöka hitta till (hehe) är Ungdomens hus på Norra Skolgatan 10B. Är det månne för att alla andra är så unga fortfarande som vi samlas där?

Hur som helst. Kom och säg hej! Prata lite sparande, kanske lite minimalism eller varför inte hur man minskar sitt internetberoende (jag börjar känna mig hög på allvar nu!).

Vill ni kan jag hålla en spontan föreläsning om precis vad som helst (ingen garanti gällande kvalité dock), då det ryktas om att det finns en whiteboardtavla! Risken är dock att det kommer bli nåt om foderlära eller det korrekta sättet att genomföra persedelvård. Hehe.

Eller så sitter vi och umgås precis som i somras, men med fördelen att man kan klä sig precis hur man vill oavsett väderlek. Jag rekommenderar dock att man har några slags klädesplagg på sig, om inte annat för att jag är lite pryd. ;-)

En vanlig dag

Bloggen enkel boning skrev häromdagen om att ha struktur även när man är fri. Jag blev lite inspirerad att skriva om hur en vanlig dag ser ut för mig, för att sedan jämföra med min dröm om hur en fri dag skulle kunna se ut (och sedan så småningom gå tillbaka när jag är fri och jämföra med hur det faktiskt blev).

Så, först ut blir en vanlig vardag, sedan i nästa inlägg en vanlig vardag när jag jobbar hemma och slutligen en vanlig ledig dag.

Måndag morgon. Klockan ringer inte, eftersom jag fick en gryningslampa för några år sen som räddat mig på många vis (jag hade faktiskt en hemmagjord "gryningslampa tidigare, men den var lite meckig att använda om man inte klev upp samma tid varje dag), men den blir ljusare och ljusare tills jag inte kan ignorera den längre. Lyckas kravla mig ur sängen ungefär kvart i sju. Drar upp rullgardiner och mörkläggningsgardiner så hela stugan blir ljus, för att inte riskera att återvända till sängen.

Tillbringar en stund i badrummet innan jag äter frukost och klär på mig. Packar ryggsäcken med min bujo, plånbok, mobil och matlåda. Går ut till bilen strax efter halv åtta.

Kör till jobbet i total tystnad. Jag har märkt att radioprat bara stör mig, så jag låter tankarna vandra de tjugo minuter det tog denna dag. Försöker att inte reta mig på trafikljus som inte är synkade eller medtrafikanter som verkar ha somnat bakom ratten.

Parkerar bilen, går in på kontoret och slår på datorn. Lämnar matlådan i kylen. Jobbar varvat med lite annat skoj (läsa bloggar, kolla fb, skriva det här inlägget etc) fram till halv fem. Givetvis har det varit några fikapauser och en lunch inbakad i dagen. Tack och lov inga möten idag.

Svänger förbi Willys på hemvägen, så jag kommer hem ungefär tjugo över fem. Packar in varorna jag köpt i kylen/frysen och sen lägger jag mig och vilar en stund.

Kvart i sex lagar jag mat, äter och diskar. Halv sju är jag redo att gå ut i stallet.

Möter upp en kompis, vi hämtar våra hästar, gör i ordning dem och rider en lite kortare runda eftersom det börjar mörkna. Sköter om hästen och utrustningen efteråt, pratar lite om att rida ihop till helgen igen. Trött går jag in till mig, klockan är nu halv nio.

Rensar i några högar med saker, tar fram matlåda ur frysen till dagen därpå. Gör sötpotatis i ugn som komplement till köttgrytan. Kollar ett avsnitt av serien medan sötpotatisen blir klar.

Lägger mig i sängen halv tio, läser en bra bok (just nu Digital minimalism) en stund innan jag släcker lampan för denna dag.

Undrar som vanligt vart den här dagen tagit vägen...

Att sluta tävla

Jag jobbar fortfarande med att hitta vad som ger mig glädje och lycka varje dag. Mina hästar är såklart en stor del i det, men även att jag bor så nära naturen som jag gör.

I varje beslut jag tar, så försöker jag hitta en orsak till varför jag ska göra si eller så, på vilket sätt det beslutet är bra för mig. Då och då omvärderar jag beslut, eftersom jag märker att det inte ger mig nåt längre.

Ett sådant beslut är beslutet att inte tävla längre. Att bara ha hästarna för att jag trivs i deras sällskap och vill utvecklas tillsammans med dem. Utan att mäta mig med andra. Jag har helt enkelt insett att jag inte hittar någon glädje i att tävla, så varför ska jag då tävla? Till sist åkte jag på tävlingar bara för att "man ska" eller för att "jag har alltid gjort det". Men jag såg inte fram emot tävlingarna och kontrasten till när jag åker iväg på träningar blev väldigt tydlig.

Den senaste (sista förmodligen) tävlingsstarten kändes verkligen som en dag på jobbet med en massa möten. Tråkig väntan som ledde till några minuter där vi gjorde vår uppgift och sen var det bara att packa ihop och åka hem. Blä liksom. Skönt att det är över.

Ja, ni hör ju. Jag ska inte tävla. Alltså slutar jag med det.

Vilket, när jag börjar räkna på det, sparar enormt mycket pengar. För enkelhetens skull skippar jag vad varje enskild tävling kostar (vi snackar anmälningsavgifter, speciella kläder, bensin, mat, veterinäravgift, hyra av box etc) och istället bara listar vad jag lägger ut varje årsskifte:

Medlemsskap i ryttarförening: 300 kr.
Licens för mig: 810 kr.
Licens för hästarna: 640 kr.

Summa: 1750 kr som jag kan träna för istället!

En annan fördel med att sluta tävla är att jag inte längre är medlem i en ridklubb, dvs jag slipper få förbundets medlemstidning som jag slänger i soporna, jag slipper sälja en massa onödigt strunt för att få in pengar till föreningen, jag slipper lägga tid på att vara funktionär på tävlingar klubben anordningar och jag slipper (!!!) vara med i facebookgruppen där de mest ointressanta saker ska diskuteras i all oändlighet (och så blir man taggad i nån kommentar mitt i alltihopa så man måste läsa vad som sagts innan).

Jag försöker hitta en enda nackdel med att sluta tävla, men jag hittar ingen. Jag är tillräckligt trygg i mig själv och min ridning numera, så jag behöver ingen yttre bekräftelse på hur "bra" jag är eller bevis i form av tävlingsstarter för att visa att jag är ryttare.

Allt jag behöver är det där ögonblicket, då min tanke och hästens tanke förenas mot samma mål. När vi blir ett och det är så magiskt att jag bara ryser när jag tänker tillbaka. Mer sånt!

Har du slutat med nåt som du gjort av ren slentrian?

Sparat 1200 kr/år på några klick

Ett av de vanligaste tipsen på hur man kan spara pengar, är att se över sina fasta utgifter. Ofta tas elen upp som exempel. Eftersom el ingår i min hyra, så kan jag inte göra nåt åt den. Men däremot betalar jag en hel del varje månad till Halebop för att kunna surfa.

Läste senaste inlägget från MI30 och insåg att jag inte kollat upp hur mycket surf jag faktiskt gör av med. När jag flyttade så fanns det inga alternativ förutom mobilsurf, så jag fläskade på med 30 GB surf och det har fungerat alldeles utmärkt.

Men nu kunde jag konstatera att med några dagar kvar till påfyllnad av surf, har jag använt upp drygt 4 GB. Då har jag ändå kollat både serier på plattan samt en hel del från EM i dressyr och hoppning via svtplay.

Uppenbarligen gör jag inte av med så mycket surf som jag tror... De uppdateringar av tex mobilen eller appar som behöver göras, brukar jag passa på att göra på jobbet.

Så med några knapptryckningar minskade jag mobilräkningen med 100 kr/månad. Det är kanske inte så mycket, men tänker man att det blir 1200 kr på ett år, så blir det genast mycket mer pengar. Pengar som kan gå in i pengamaskinen istället och göra nytta i framtiden. :-)

Har du någon utgift du skulle behöva kolla upp om den går att minska?

Sälja hus

Om en dryg månad går försäljningen av mitt hus igenom. Jag går med brakförlust, men är ändå så enormt lättad över att slippa den oro som ständigt gnager i mig, oron att nåt ska gå sönder eller behöva renoveras igen.

Så även om jag förlorar pengar, vinner jag frihet, vilket ändå någonstans är viktigast för mig. Då huset mest varit förknippat med oro, ångest, problem, sjukdomar, hårt slit och ekonomiska bekymmer, så har jag tänkt att pengarna ska användas till någonting roligt.

Då det roligaste jag vet är att träna för tränare med mina hästar, så blir pengarna öronmärkta till detta. Tanken är att jag inte ska röra kapitalet (förrän jag typ är så gammal att jag inte kan träna längre), utan att det är värdeökningen och eventuella utdelningar som ska gå till träningar.

Här är jag lite kluven kring hur jag ska göra. Jag ser det som att jag har två val. Antingen köper jag Avanza Global för hela slanten eller så köper jag mina fyra favoritinvestmentbolag, fördelat på 25 % vardera.

Avanza Global känns enklare på så vis att jag aldrig behöver göra nåt, mer än sälja av andelar en gång/år.

Investmentbolagen känns roligare, då jag får utdelning (som rent mentalt känns bättre att ta av än att sälja fondandelar) flera gånger/år och därmed också lite mer spridning på när jag kan plocka ut pengar. Nackdelen är att jag behöver ha koll på utdelningsdagar och därmed logga in på avanza lite oftare jämfört med en gång/år.

Sen är det kanske skattemässigt mer fördelaktigt med utdelning? Om jag alltså låter bli att sälja av aktier vid eventuell värdeökning, utan enbart tar utdelningen?

Vad säger ni läsare? Just nu lutar det åt aktier, men det kanske är dumt ändå?

Städa, städa, städa

Jag älskar mitt nya städschema. Även om den uppgift jag ska göra en viss dag bara tar några minuter, så ställer jag en timer på 15 minuter och så fortsätter jag med nåt jag tycker behövs göras. Det kan vara nåt så simpelt som att torka av diskbänken lite noggrannare, eller lägga ren tvätt på rätt ställe, men eftersom jag har mina 15 minuter, så ser jag till att det blir saker gjorda. I förlängningen tror jag faktiskt att jag kommer få ett fint och väldigt lättstädat hem. :-)

En annan intressant aspekt jag upptäckt, är att jag känner mig mindre stressad över allt som behöver göras. Tex satt jag häromdagen vid skrivbordet och min blick föll på en hög med diverse intressanta och/eller ointressanta papper. Hade det varit innan mitt städschema, så hade jag tänkt "Åh, jag måste verkligen ta mig tid att gå igenom den där högen nån dag" och så hade jag känt mig stressad över att jag aldrig har tid att städa. Nu tänkte jag istället "Den där högen ska jag ta och gå igenom nästa måndag. Det blir toppenbra!" och så kunde jag släppa tanken på den direkt. Så skönt!

Nu är det klart att jag som bor själv på 27 kvm givetvis har mindre saker (och därmed mindre risk för oordning) än nån som bor i hus med sambo och tre barn. Men jag tror ändå att man med hjälp av ett städschema, med tydliga uppgifter för varje dag, ändå kan få bättre ordning. Speciellt som de tre barnen definitivt kan hjälpa till mycket mer än man många gånger tror...

Städa lugnt nu alla läsare! :-)

Livet utan sociala medier

Ja, nu har det gått nästan två veckor sedan jag började minska på mitt surfande. Framförallt har jag rensat bland de bloggar jag läser, slutat hänga på ett hästforum och framförallt; förändrat mitt beteende på facebook.

När jag började så tillät jag mig själv att kolla facebook två gånger om dagen. Ganska snart insåg jag att jag inte är intresserad av att se alla inlägg om försvunna katter som "Lisa" repostat. Eller för den delen alla "perfekta" bilder från sommarsemestern från "Erik".

Jag behöver facebook enbart för att vara med i några olika grupper. De allra flesta hästrelaterade men även några säljsidor då jag behöver bli av med grejer fortfarande.

Så första steget blev att sluta följa mina vänner. Elakt va? Men jag tänker att om jag vill veta vad som pågår i "Lisas" liv, så kan jag bara gå in på hennes profil och se vad som hänt. Det har jag gjort på några personer senaste veckorna, då jag vet att de haft nåt som intresserar mig på gång.

Sedan gick jag igenom alla sidor jag gillar och alla grupper jag är med i. Vilka var verkligen nödvändiga och vilka tittade jag i enbart på slentrian? Tex var jag med i en köp- och säljgrupp för hästar. Eftersom jag definitivt INTE ska köpa nån ny häst och helt klart inte heller tänker sälja mina hästar, så finns det ingen som helst nytta med den gruppen. Jag behöver inte ha koll på vilka hästar som köps och säljs. Så den gruppen gick jag ur direkt.

Jag försökte verkligen tänka på att jag inte behöver veta allt. Det gör ingenting om jag missar en massa grejer. Det är snarare ganska sunt att inte ha koll, att inte alltid svara på personers berättelse med "Ja, jag såg det på facebook, så roligt för dig!" utan istället faktiskt lyssna på när de berättar.

En enda person har kommenterat min frånvaro på facebook. Det är en kollega som, lite snällt sagt, vill veta allt om alla. Snokkärring hade jag kunnat kalla hen, om hen varit en kvinna. Tyvärr kände jag mig vid ett tillfälle tvungen att bli vän med personen och nu går det såklart inte att sluta vara vän. Men istället så lägger jag inte längre upp någonting på facebook och de som verkligen vill veta hur det gick på senaste träningen, de kan faktiskt fråga.

Intressant att notera är att det hittills varit tre personer som frågat, samma personer som jag oftast träffar över en fika eller middag. Hm... Kan det vara så att alla övriga 120 personer jag är vän med på facebook egentligen inte bryr sig ett skvatt om mitt liv? Förstå så lättade de ska vara över att jag slutat uppdatera, så de slipper störa sig på mina uppdateringar. Eller så har de redan slutat följa mig, men måste fortsätta vara vän med mig, för man kan ju inte ta bort en vän. ;-)

Instagram går jag numera in på några gånger/vecka när jag kommer ihåg. Det är bara några personer jag följer (och jag har slutat lägga in bilder själv) och det är enbart för att de inte uppdaterar nåt på facebook. Jag tror att jag, så småningom, kommer att vara redo att lämna instagram helt, bara jag får några veckor till på mig.

Så vad har jag då gjort istället för att fastna på facebook? Ja, jag måste tyvärr meddela att jag inte blivit mer kreativ (mja, kanske lite) eller tillbringat mer tid med mina hästar (jo, ok, lite mer tid har de faktiskt fått, men framförallt har jag varit fokuserad på dem 100 %, eftersom mobilen varit kvar hemma), utan istället har jag blivit besatt av en viss tv-serie, med tillhörande podcast. Suck. Förhoppningsvis går det här beroendet över, men tills vidare så tillåter jag mig själv att titta på ett avsnitt per kväll och sedan lyssna på podcasten medan jag jobbar. Jag försöker tänka att så småningom är serien slut och då ska jag inte börja titta på nån ny. Fast det är klart, Westworld verkar rätt intressant och Lucifer likaså...

Städiver

Eftersom jag är hopplöst dålig på att städa och använder systemet att jag får panik över hur det ser ut hemma och sen tokröjer i några timmar (fördel med att bo litet, det går fort att städa), så har jag bestämt mig för att testa ett enkelt städschema, där jag gör nåt litet varje dag.

I torsdags började jag, då skulle jag rengöra toan och handfatet. Tanken är att det ska ta max en kvart varje dag, åtminstone så här i början så jag kommer igång.

Och som jag kom igång! Efter att toan var rengjord var jag så inspirerad, att istället för att lite snabbt rengöra handfatet med vatten och tvål (som jag brukar) så attackerade jag alla fula kalkfläckar och lyckades, till min förvåning, även få loss en klump med nåt oidentifierbart (byggmaterial?) som jag trodde var för evigt fastsatt i handfatet. Hehe!

Nu när jag går in i badrummet känner jag en sån frid, det är så rent och fräscht så det nästan känns nytt. Tills jag ser alla ställen jag borde dammtorka på (men det får vänta till imorgon).

Om nån är nyfiken, så ser det första städschemat ut såhär:

Mån. Rensa högar (japp jag är en notorisk hög-skapare).
Tis. Byt alla handdukar (kommer ju inte ta 15 min precis, men vi börjar enkelt här).
Ons. Tvätta sängkläderna (dvs egentligen tvätta 2 maskiner med all min tvätt).
Tors. Rengör toa och handfat
Fre. Duscha blommorna (här ingår även lite pyssel som att ta bort döda blad, det behövs).
Lör. Byt sängkläder, dammsug (eftersom jag ändå måste dra fram sängen för att bädda rent, så måste jag dammsuga under sängen, så då kan jag lika gärna dra igenom hela lägenheten).
Sön. Dammtorka överallt (känns som smartast när dammsugaren virvlat upp allt damm).

Har du något städschema eller hur löser du städningen hemma?

Teknikstrul

Igår fick jag för mig att jag skulle börja se en serie på dvd. Har sett serien förut, men det var några år sedan. Under sängen har jag fortfarande en hel del dvd:er, bland annat denna serie.

Så jag kollade på de första avsnitten, sen hävdade datorn att det inte gick att spela dvd:n längre. Irriterad försökte jag få igång min dvd-spelare, men även om jag fick skivan att snurra, så ville inte fjärrkontrollen fungera (bytte batterier utan framgång). Vid det här laget hade jag hållit på med diverse sladdar, försökt koppla på olika sätt till min tv och var allmänt frustrerad.

Så jag googlade reda på var jag kunde streama serien istället och gav upp försöken med min dvd.

Det har dock fått min rensningshjärna att sätta igång. Om jag inte skaffar en ny fjärrkontroll, så är det lika bra att jag skrotar dvd-spelaren. Eftersom den dessutom är en vhs-spelare, så skulle det betyda att jag skulle behöva göra mig av med alla mina vhs-band. Vilket på ett sätt skulle vara en enorm lättnad. Jag ser i princip aldrig på nåt annat än streamingtjänster längre i vilket fall, så vad har jag att förlora?

Beslutet är inte taget än, men det skulle få rätt stora konsekvenser. Samtidigt vet jag hur skönt det kan vara när man röjer bort sånt som ändå inte används...

Vad säger ni? Köpa ny fjärrkontroll eller rensa bort alla vhs-band? Kanske tom börja rensa bort bland dvd-skivorna...?

Om allt brann ned...

Häromdagen började tankarna vandra när jag åt frukost (förut surfade jag alltid vid måltider, men nu under min detox får jag ett annat fokus) och eftersom det åskat ganska rejält senaste dagarna, så föreställde jag mig vad som skulle hända om blixten slog ned i min stuga och allt brann upp (alltså inte jag då, utan allt annat).

Förutom att det förstås skulle vara lite ledsamt, så slogs jag av hur mycket av mina saker jag inte skulle återanskaffa. Alltså vissa grejer, som säng och köksredskap är det klart att jag skulle köpa. Men skulle jag även köpa alla andra grejer? De där förbaskade prydnadskuddarna som smög med hem vid ett snabbt besök på IKEA (jag skulle bara köpa en ny stol och en lampa), de skulle jag inte köpa igen.

Rosetterna som mina hästar vunnit på tävlingar, de är förvisso omöjliga av få tag på igen, men även om de gått att få tag på, så hade jag inte köpt nya.

Stamböckerna älskar jag djupt och innerligt (alltså för att förtydliga, det är böcker med hästhärstamningar i, alltså tex stoet Blenda 1412 efter Lukas 187 undan Beda 1011. Börja nu inte fråga om vad efter och undan betyder, det blir bara så långa parenteser då), men eftersom all information i dem finns sparat digitalt, så skulle jag inte köpa nya böcker.

Inte ens smyckena som jag har i tre (!) smyckeskrin, skulle jag köpa nya. Jag skulle nöja mig med ett par diskreta guldörhängen och vara nöjd med det.

Typ de här såg ganska söta ut

Så varför i hela friden har jag alla dessa grejer? Det börjar helt klart bli dags för en rejäl rensning! Det här inlägget från minimalisterna återvänder jag ofta till för att få inspiration i rensandet.

Dock får jag hejda mig lite, då jag snart ska ta tag i rensandet i huset i norr. Det kommer bli mycket kastande...

Har du behov av att rensa eller känner du att du endast har de saker du faktiskt har nytta av?

Så är det gjort...

Nu har jag sålt Axfood och Castellum. Det känns lite tomt. Jag vet att det kommer att kännas ännu tommare (haha, är det ens ett ord?) när utdelningssäsongen drar igång till våren. Men jag orkar verkligen inte med att logga in på avanza titt som tätt och enda sättet att få mig att sluta med det, är att sluta ha aktier som triggar mig. Av nån anledning fungerar inte fonder likadant, där är det mer en axelryckning.

De aktier jag har kvar finns i Förhoppningar och Sålda saker. Tills vidare kommer dessa få vara kvar, men jag kommer bara kolla på dem i samband med att jag sålt nåt eller vid löning, då jag ändå går in och köper fonder. Så nu är avanza-appen borttagen från mobilen och jag känner en liten varm känsla i magen. Känslan av att vara lite mer digitalt fri...

Ha bara långsiktigt sparande på börsen

En sån där klassisk kommentar är att man endast ska ha långsiktigt sparande på börsen. Minst 5 år rekommenderas det, men gärna 10 år.

Det som jag börjat klura på, är hur man gör när man väl börjar leva på sitt kapital. Jag har ju (förmodligen) 13 år kvar, men låt oss säga att det närmar sig. Om jag ska ha de närmaste fem årens kostnader undanstoppade på ett sparkonto, så handlar det alltså om 1,2 miljoner kronor. Vilket skulle vara 40 % av mitt totala kapital. Det känns inte riktigt vettigt.

Jag har läst att många har ett års kostnader på sparkonto och det känns lite mer rimligt (i mitt scenario 240'). Så om jag skulle göra så, då är det alltså ett år innan exit som jag plockar ut de pengarna? Eller tänker jag att jag istället för att stoppa in 3050 kr varje månad i depån, så hamnar dessa pengar på ett sparkonto tillsammans med resterande 203400 kr?

Det känns liksom lite för abstrakt och ogreppbart på nåt vis. Är det nån vänlig själ där ute som kan klura tillsammans med mig om hur man egentligen gör?

Digital detox

Det pratas ju mycket om att minska på tiden man lägger på digitala medier. Jag har också nämnt det nyligen (då jag insåg att jag inte kommer orka skriva inlägg vareviga dag, utan bara när jag känner för det. Ironiskt nog har det ändå blivit varje dag nu en sväng) och nu tänker jag ta steget...

Med börsen på nedgång (vilket grämer mig, inte att jag förlorat några pengar, utan för att jag just nu inte har mer pengar att köpa mer fonder för) så ska jag definitivt inte gå in på avanza mer än absolut nödvändigt. Så regeln för avanza är att jag får endast (!) gå in när jag ska köpa någonting. Dvs om jag fått nåt sålt och fört över pengar eller om jag fått lön med tillhörande insättningar.

Vidare kommer jag att ha surftid på morgonen, då jag får gå in på diverse bloggar, facebook och instagram. Men sen är det stopp! Resten av dagen håller jag mig borta från mobilen och knattrar snällt på min jobbdator (chefen har återvänt från semestern den här veckan, vilket också är ett tungt vägande skäl) med jobbsaker.

Sen får jag kolla facebook (endast facebook!) en gång till innan jag går hem för dagen. Hemma är det förbjudet att surfa öht, bortsett från messenger. Kommer jag på nåt jag måste "kolla upp" så skriver jag upp det på en lista i anteckningar och gör det morgonen efter.

Enda undantaget är om jag får total feeling och måste skriva ett inlägg här, då får jag göra det.

Vad tror ni? Kommer min strategi att fungera? Hur kommer jag att känna mig första veckan? Andra veckan? Hm... Spännande, spännande!

Har du några regler kring surfande eller är det fritt fram dygnet runt?

Sabbatsår?

Jag och en kollega diskuterade häromdagen hur orättvist det är för oss som inte har barn. Jag fattar att man måste underlätta för att det öht ska födas några barn, men för oss som av någon anledning inte skaffar barn (behöver ju inte vara ett aktivt val, som jag gjort), så får vi inga naturliga pauser i arbetslivet.

Jag har tex en kollega nu, som är föräldraledig i drygt ett år. Såklart fattar jag att det inte är ledig man är när man har en liten bebis hemma, men man är i alla fall bortkopplad från jobbet och kan använda tiden till att umgås med sitt barn och kanske även klura på vad man vill här i livet.

Lite enkel överslagsräkning säger att jag skulle behöva runt 20' per månad för att klara mig utan att jobba, dvs vara tjänstledig utan lön. Det är alltså 240' som behövs om jag ska vara hemma på heltid ett år.

Ett år känns bra, för då kan arbetsgivaren ordna en vikarie som är hyfsat motiverad att stanna kvar hela perioden. Samtidigt är det inte för länge, så man helt tappar greppet om verksamheten på jobbet.

Så en del av mig leker med tanken att ta dessa 240' och vara ledig ett år. Speciellt som jag, förhoppningsvis ganska snart, får in precis den summan efter lite försäljningar av fastigheter som jag pysslat med i smyg.

Å andra sidan skulle 240' vara ett väldigt trevligt tillskott till pengamaskinen och göra att jag kanske kan sluta ännu tidigare än 2032?

Denna ständiga balans mellan att leva nu och sen.

Hur hade du gjort om du fått 240' att använda antingen till pengamaskinen eller ett års utgifter?

Sålt Kappahl

Jag vet inte om det är känslan av höstmörkret som kryper inpå mig, om jag blivit alldeles för påverkad av Fru EB eller om jag kort och gott omfördelar min tid på ett bättre sätt.

Men jag har successivt börjat sälja av mina aktier. De flesta dras med en rejäl förlust (det där med att tajma marknaden har aldrig varit min styrka) och visst svider det lite att ta förlusten, men samtidigt garderar jag mig mot en ännu värre förlust.

Igår sålde jag Kappahl. Jag har velat vänta, eftersom den låg på en rejäl förlust (vi snackar femsiffrigt), men när jag skulle kolla om det bestämts nån utdelning för i år (mest troligt kommer besked om den närmare årsskiftet) upptäckte jag av en slump att Kappahl fått ett utköpsbud på 20 kr/aktie.

Det var då jag sålde, trots min förlust. Kanske inte främst för att slippa gå igenom en utköpskarusell, utan för att jag totalt missat denna nyhet och aktiens "rusning" upp mot 20 kr. Jag har helt enkelt inte lust att ha koll vareviga dag och då är det tyvärr bättre för mig med fonder.

En annan fördel med fonder är att jag mentalt har lättare att sälja fondandelar än aktieandelar. Då jag inte sparar för att leva på avkastningen, utan kommer att ta av kapitalet, så tror jag det blir mentalt lättare om 15-20 år när jag säljer av varje år.

Frågan nu är dock om jag ska behålla Axfood och Castellum, mina guldkalvar, med GAV på 159,82 kr respektive 139,44 kr. Eller kommer jag få se dem gå samma öde till mötes som Swedish Match och Swedbank? Dessa "säkra" kort som sen störtdykt (även om jag fortfarande gjorde en liten vinst när jag sålde Swedish Match).

Den som lever får se... Jag klurar på om jag kanske ska sälja en del av innehavet och ta hem vinsten. Hm...

En rolig graf

Jag ångrar att jag inte gjorde en graf över mina besparingar när jag började med fonder. Det hade varit så skoj att se hur sparandet ökade varje månad (eller för den delen minskade). Nu summerar jag året varje år när jag har kick off, men till nästa år tänker jag börja göra grafer i excel, som jag uppdaterar varje månad i samband med utvärderingen. Jag tror det blir mycket bättre och tydligare för mig, istället för att logga in på avanza i tid och otid och egentligen inte fatta nånting.

Men en graf har jag iaf gjort! Det är över mitt målsparande (till min nya häst alltså) och jag gjorde faktiskt grafen i min bujo. Det var också det som hindrade mig från att göra en graf över hela sparandet, för ifall nån skulle råka se i bujon blir det svårt att förklara vad siffrorna betyder (jo, alltså jag sparar en del av min lön varje månad, så jag har en mille just nu.) eller ännu värre, ifall jag tappar bort bujon!

Så det fick bli enbart målsparande. Eftersom jag gick in i 2019 med drygt 8400 kr sparade, så räknade jag med att det skulle funka att ha taket på 13 800 kr. Tji fick jag, som ni ser. De trevliga fonderna har jobbat på bra i år, så jag nådde 13 800 kr strax innan detta månadsskifte.

1 augusti skrev jag in (på en ny graf) att kontot innehöll 14 300 kr. Den grafen sträcker sig till 18 400 kr och bör således fungera ända till maj 2020. Vi får se hur det blir... ;-)

Brukar du rita upp grafer för att peppa dig själv?

Den andra sortens ekonomisk panik

Ja, det kommer bli mer sporadiska inlägg framgent. Jag har bestämt mig för att prioritera om lite mer, just nu lägger jag på tok för mycket tid på att läsa bloggar, skriva blogginlägg, lyssna på poddar och hänga på onödiga sidor (facebook och instagram...) istället för att vara ute och njuta av mina tre helt ljuvliga hästar, som är lyckliga eftersom de fått en ny hage med jättemycket gräs i (Spartips inför hösten för hästägare: se till att hästen blir så fet att den går på svältdiet hela vintern. Nackdel: Risk för höga veterinärräkningar pga fång. Detta spartips funkar tyvärr inte för mig, eftersom foder ingår i stallhyran. Men mina får banta ändå. Typ jämt...).

Igår när jag satt på jobbet upplevde jag en helt annan ekonomisk panik än jag gjorde några dagar innan. Jag loggade in på avanza (också ett beteende jag behöver sluta upp med) och hickade till när siffrorna lyste emot mig. 1 111 332 kr. Efter att jag passerat en miljon har jag haft svårt att hänga med i alla siffror. Jag har inte riktigt märkt hur pengarna sakta smyger sig uppåt. Men jag känner att jag håller på att få storhetsvansinne.

Snart kommer kraschen, intalar jag mig själv. Snart loggar jag in och ser det lysa 555 666 kr och fattar inte vad som hänt. Sedan går jag och hänger mig (nädå, jag lovar att bara skrika lite).

Jag begriper inte. Hur blev det SÅHÄR mycket pengar? Jag har ändå tagit ut 10' från kontot "bilen" då jag köpte nya bilen.

Jag scannar siffrorna på varje konto, konstaterar att aktierna fortsätter nedåt (och tar det drastiska beslutet att börja sälja av alla aktier som står på plus, men inte på minst 20 % plus, så Swedish match ryker. Jag orkar inte med nedgångarna, jag ser dem inte alls lika tydligt med mina fonder) och att pengarna verkar komma både från fonder som ökar och från insättningar. Va?

Insättningarna. De där hundralapparna som smyger sig in lite nu och då. Framförallt är det kontot "sålda saker" som fullkomligt exploderat. Sedan kontot startade 27 mars i fjol, så har där ramlat in nästan 29' på saker jag sålt som jag inte ens kommer ihåg att jag sålt. Jag saknar dem inte och helt klart har jag inte haft nåt behov av dem. Så fascinerande!

Men även mina månatliga insättningar gör skillnad. Till målsparandet går det åt 450 kr (det kontot har passerat 14' heja heja!), men resterande 2600 kr köper jag fonder för. Fonder som i framtiden kommer att säljas till förmån för min frihet. Varje liten krona gör verkligen skillnad, även om jag inte tror det förrän jag tittar på senaste månadernas insättning.

Jag är tacksam att börsen fortsätter uppåt, att mina aktier bara går litegrann minus (förutom Axfood och Castellum, som är snälla med 35,2 % respektive 21,37 % upp i år) och att mina fonder verkligen klarar sig själva. Jag borde ta bort avanza-appen från mobilen och bara gå in på hemsidan en gång/månad, när jag gör mina inköp. Men...

Jag måste åtminstone gå in varje gång jag sålt nånting, för att köpa nya aktier (jaja, men det är iaf investmentbolag) så fort jag bara kan. Men jag behöver kanske inte gå in tio gånger på en dag, bara för att se de där siffrorna dansa framför ögonen på mig?

Har du oroat dig för att du haft mer pengar än du tänkt dig?

Ny bil

Jag har inte kommit mig för att skriva om min nya bil, som kom för några veckor sedan, innan jag åkte iväg på USA-äventyr.

Det blev Audin, alltså en A4:a. Vansinnigt trevlig bil och fast jag trivdes bra med gamla bilen så har den här verkligen fångat mitt hjärta (tills den börjar krångla såklart). Den är så extremt lyxig, för det är en automat.

Det är pinsamt hur lätt det är att köra automatväxlat. Jag fattar ju att det blir lite omständligt att byta till manuell växellåda i framtiden, men jag börjar luta åt att automatväxlat är värt de extra kostnader som blir. För känslan när man stannat för alla dessa rödljus i stan och bara lättar på gasen och svävar iväg. Underbart!

Jag hoppas dock att den här bilen håller ihop i tio år till. Den hade inte gått så mycket som jag trott, knapp 25 000 mil och med tanke på att jag inte kör många mil per år (efter flytten alltså!), så borde den funka länge till.

Kunde förstås inte låta bli att räkna hur många mil jag åker till jobbet (med avdrag för den dag/vecka jag jobbar hemifrån och när jag har semester) och jag landar på ljuvliga 534 mil för nästa år. Det är verkligen ingenting! Nu blir det väl några resor utöver jobbresorna också, men jag lär inte komma över 1000 mil/år i alla fall.

Nu blev jag så glad att jag är tvungen att jobba lite. ;-)

Hur många mil kör du per år?

Ekonomisk panik

Lönen kommer in på kontot som vanligt den 25:e. Jag scrollar igenom kommande utgifter och får lätt panik när jag inser att jag bara får några tusenlappar kvar på kontot efteråt. Vad sjutton? Vart tar pengarna vägen?

Visst, hyra + uppstallning är 10 000 kr varje månad, såklart känns den biten ganska tuff. Men sen då? Scrollar vidare och ser tre utgiftsposter som står ut lite extra. Visst ja... Jag har ökat på mitt sparande efter att jag fått högre lön.

Jag blir lite fascinerad över att 3 550 kr, som är en ganska stor del av resten av lönen, faktiskt inte är en utgift utan bara omförflyttning av mina pengar. Men den känns som en utgift och jag behandlar den som sådan.

Som motpol loggar jag in på avanza och konstaterar att jag snart har 1,1 miljoner där. Hur gick det till? Visst gör mina insättningar skillnad, men det coolaste är att de flesta av mina konton ökat med 20-25 % i år. Till och med mina aktier, mina små sorgebarn, har ökat med 11 %.

Nu vet jag ju att det kommer att komma sättningar framgent. Jag är mentalt förberedd (så gott man nu kan bli) på att börsen kan dyka 50 % snart. Samtidigt så tror jag nog att börsen hämtar sig innan jag ska börja plocka ut pengar om 13 år.

Avslutningsvis kunde jag förstås inte låta bli att leka lite med tanken att börsen skulle ha en sån här utveckling även kommande år. Så jag matade in 20 % i ränta-på-ränta-kalkylatorn och fick fram att jag skulle ha 2,7 miljoner om fem år. Svindlande!

Så för att lugna mig själv lite räknade jag på 2 % istället och då skulle resultatet om 13 år bli 1,67 miljoner, vilket ingen kan leva på... Haha, upp som en sol och ned som en pannkaka.

Men jag tänker andas lugnt och fortsätta spara undan pengar varje månad.

Får du ekonomisk panik ibland och hur yttrar sig den?