Jag startade en mindre familjekris häromdagen. Själv var jag helt omedveten om detta, tills min pappa ringde mig mitt i ett möte. Nåt han aldrig gör om det inte är kris och panik. När jag svarade oroligt så bad han mig ringa upp efter mötet istället, det var tydligen ingen jättekris.
Det visade sig att han tröttnat på att snubbla över en kartong med grejer i ett av uthusen på gården, så han hade kollat på innehållet (hästkalendrar från 2003 och några år framåt) och sen hivat det i soporna. Gott så. Vad han inte hade räknat med var att mamma skulle gå med soporna och upptäcka det han slängt. Hon blev vansinnig på honom för att han slängt nåt som helt klart var mitt och inte hans.
Familjekris alltså. ;) Så nu ringde pappa för att höra om han skulle ta reda på kalendrarna från soporna, för det ansåg mamma. Jag tog ett djupt andetag och förklarade sedan lugnt för pappa att ingenting av det jag har kvar i uthusen är nåt jag saknar. Jag har ingen aning om vad det är för kalendrar han har slängt, men om jag inte tagit med dem till mitt boende i Uppsala de senaste sju åren, så är det förmodligen ingenting jag kommer att ta med mig. Utan snarare nåt jag skulle kastat om x antal år. Jag åker alltså norrut och rensar bland mina gamla saker minst en gång om året. Det tar lite tid dock då jag hade ett stort hus fyllt med både alla mina grejer och tidigare ägares grejer.
Min filosofi, förklarade jag för pappa, är att inte fästa mig så mycket vid saker. Jag kallar mig minimalist även om jag såklart har en del onödiga saker. Men strävandet är mot färre saker och framförallt saker som jag har behov av.
Jag konstaterade när jag pratat klart med pappa att om allt uppe i uthusen skulle brinna upp, så skulle jag inte sakna någonting. Likaså slog det mig, om min lägenhet skulle brinna, så skulle jag inte bli upprörd. Visst, en del saker skulle vara lite krångliga att ersätta (stamböcker), men inte omöjliga. Det viktigaste jag har i mitt liv är min forskning och den finns på flera olika backup-system som uppdateras regelbundet. Känner jag mig ovanligt orolig så tar jag på mig en kedja med en usb runt halsen. Det var dock länge sen det hände.
Så jag frågade mig själv vad jag skulle ta med mig om det började brinna. Säg att man har tid på sig att grabba tag i ett par saker. Jag hade tagit passet, mobilen och plånboken. Hade jag inte hunnit det hade jag inte blivit ledsen heller, det är ändå bara saker. Det var en väldigt skön tanke.
Vad hade du tagit med dig?