Dag ett var förvånansvärt okomplicerad att ta sig igenom.
Jag hade fullt upp med annat kan man säga (jobb och hästar). Var förbi Willys och handlade, men hade inga
problem att passera godisavdelningen.
Dag två insåg jag att jag saknade nåt sött efter maten.
Provade med hallon och det fungerade bra. Men nåt lite sött behövs efter att
jag ätit, ffa lunch. Sen hade jag ett långt möte som var rätt tråkigt och där
fick jag en liten ledtråd kring mitt ätande. Tydligen äter jag när jag är
uttråkad… Det blev lite cashewnötter innan jag insåg vad jag höll på med. Så
sluta med trista möten känns som en bra lösning. Ska prata med chefen om det. ;) Även
dag två var jag förbi en affär utan att köpa godis (däremot blev det lite färsk
ananas).
Tidigare när jag slutat med godis har dag tre varit den
svåraste att ta sig igenom. Men det var plättlätt och det gjorde mig nästan
lite nervös. Har jag blåst upp det här godisberoendet till ett stort problem
fast det inte är det? Har jag bara (hemska tanke!) slentrianätit godis för att
jag köpt hem?
Dag fem bjöds det på avramlingstårta i stallet (det är en
rolig tradition, om man ramlar av sin häst så får man bjuda alla i stallet på
tårta, dvs det blir nåt positivt av ett misslyckande). Jag noterade att den såg
god ut innan jag red ut på Celine, men kände inget sug alls över att jag måste
äta den. När jag var tillbaka en timme senare tog jag en liten bit och den var
god, men återigen, inget sug.
Jag skäms lite över hur jag sett på mig själv tidigare. Som
om jag varit nåt slags sockerslukande monster. Uppenbarligen inte.
Eftersom det inte är nån mening att prata om börsen just nu
(bara ignorera skiten) så kikade jag lite på ekonomin. En vecka in har jag lagt
30-40 % mindre på mat jämfört med i februari och mars och mer eller mindre lika
mycket som i januari. Tänk om jag kan spara så mycket pengar utan att det
egentligen är nån ansträngning? Svindlande tanke…
Hur har det gått för er andra?