Mini-FIRE-träff

 För ett tag sedan fick jag en kort paus från allt strul med hästarna och allt flängande runt Uppland för att kolla nya stall (det finns många dåliga stall kan jag meddela). 

Jag träffade Minna! Det var så himla roligt, vi pratade om allt möjligt och tiden bara flög iväg. Till sist fick jag ursäkta mig och åka hem, då jag tyckte att 2 ½ h var lite väl länge att umgås första gången man träffar en ny person. Det visade sig att jag varit hos henne i 3 ½ h... Oups.

Vi pratade såklart FIRE en stor del av tiden, eller kanske snarare det som är livet när man man vill uppnå FIRE. För det är ständiga avvägningar kring vad man ska prioritera, vad är viktigt för just en själv, när man väl börjar gräva i sina önskemål.

Minna bjöd på hembakat bröd i sann FIRE-anda och jag blev inspirerad att prova att baka själv. Ge mig bara några år till för att förbereda mig. ;-)

Nåt som jag verkligen tar med mig, är hur bra det är att få bolla problem med andra och få en lite annan syn på det hela. Någon som inte är lika färgad av situationen som en själv. Jag har länge brottats med om jag borde sälja nån av hästarna. Inte för att jag vill, utan för att det rent ekonomiskt inte funkar med tre hästar med de priser som är nu. Men Minna sa, på ett så självklart sätt, att de är det viktigaste för mig och då får man faktiskt lägga pengarna där. Så självklart, nästan sagt som i förbifarten och ändå något som verkligen slog an en sträng i mig. Nu är situationen som den är och jag får göra det bästa av den och spara in på annat under tiden.

Jag ser verkligen mer fram emot Camp FI nästa helg nu, efter att ha fått lite nya perspektiv på tillvaron. Vem vet vad vi kommer att lösa för problem där? ;-)

Tack för att du gav av din tid Minna och jag hoppas det blir fler gånger vi träffas. <3

Hur mycket strul står man ut med?

Ja, nu har vi stått i nya stallet några månader. Jag önskar att jag kunde säga att det var bra. Men det är verkligen sådär. Dels känner jag mig inte riktigt välkommen. Jag flyttade in med tre hästar, men har fått plats för mina grejer som om jag flyttade in med en häst. Det finns flera i stallet som har två sadelhängare, medan jag (med fem sadlar) fick en i början. Sen flyttade en annan häst ut och då fick jag på nåder ta över den hästens sadelhängare, men hyllorna med täcken och liknande tog en annan hästägare över. Jag känner mig liksom undanskuffad i ett hörn. 

Varken Anette eller Celine trivs särskilt bra. Anette är rädd för en av hästarna, som är rätt otrevlig mot henne. Celine är rädd för alla hästar, för allihop biter och sparkar henne. Fortfarande, efter så här lång tid. :-( Det skär i mattehjärtat.

Den enda som är nöjd är Daisy, som glatt tagit platsen som minstingen i gänget och därmed får frikort för dumheterna hon gör. Alla har överseende med henne och hon kan vara med överallt. 

Rutinerna är det lite si och så med. Det tog några veckor innan jag fick veta att Celine inte vågade äta med de andra, utan gick undan vid fodring. Jag avhjälpte det med att ta in henne och ge extra varje dag, sen kom betesperioden och då har alla mer än nog med foder. Men jag fasar för hösten... Celine brukar alltid vara aningens för rund, även när jag idogt bantar henne, men nu är hon så smal så revbenen syns. 

En hästägare nämnde bara häromdagen för mig att hen inte brukade väga fodret, utan ge lite på känn. När vi jämförde våra mängder så gav hon ungefär hälften av vad de egentligen ska ha. Jag kan bara hoppas att hon börjar använda hövågen till hösten, men det förklarar ännu mer Celines viktnedgång (och även Anette har smalnat av en del). 

Min transport fick efter lite knot plats på gården, men har stått inparkerad i flera veckor (trots att jag bett om annan plats), så den har jag ingen glädje av. 

Men värst ändå är att det ska ingå tillsyn, men den verkar bestå av att ansvarig kollar så hästarna står upp. Mina hästar har fått massor av nya sår (pga bråk med de andra hästarna och diverse utstickande grejer i ligghallen) som ingen sagt till mig om, utan som jag upptäcker när jag kommer dit. Sår som verkligen syns tydligt på mina ljusa hästar. Daisy hade en dag ett sår på ögonlocket som resulterat i en blodsdroppe (bara en rispa och ögat är ok), men det hade man "missat" vid tre fodringar...

Ja, ni hör ju. Det är inte så bra, men hur jag än letar finns det inget bättre alternativ. Det enda jag hittat hittills som är okej, har förmodligen sämre hö och jag vill inte ha det som i förra stallet, där Celine började hosta när hon åt för höet var så dåligt och Anette blev dålig i magen av det. 

Det finns fler grejer som strular, som jag inte orkar nämna för att jag helt enkelt inte orkar så mycket mer just nu. Humöret är i botten och jag vill bara få lite lugn och ro omkring mig. Men det verkar hopplöst svårt. :-(

Jag hoppas alla har en skön semester och att ni får lite flyt i er tillvaro åtminstone. 

Operation tömma frysen

Nu börjar tomaterna dyka upp i min reko-ring. Av tomater gör jag snålröra, som jag har istället för krossade tomater. I fjol (när jag desperat försökte ha sparår, haha) blev det bara gjort på 4 kg tomater. Det räckte precis till min tonfisksås ett helt år (plockade upp sista förpackningen idag), så målet i år är minst 4 kg tomater. Sen beror det lite på ork och plånbok om det blir mer. Samt utrymme i frysen...

För trots att jag var noga med att tömma frysen inför flytt, så hann jag inte tömma allt och som vanligt smyger det sig på mer mat när det är extrapriser eller jag hälsar på familjen i norr. 

Mest är det röda vinbär, krusbär, blåbär och äppelklyftor i kanel som tar plats. Jag märker att jag inte gör nåt med dem (de äldsta är från 2020), så finns det några idéer där ute på vad som kan göras? Helst något som sedan kan delas i bitar och frysas ned igen...

Jag har även en del köpta grejer som mango, ärtor och broccoli. Här funderar jag på att göra soppa på det sistnämnda, men mango? Vad göra? Säg för guds skull inte smoothie, jag har aldrig fattat grejen med sånt.