Mini-FIRE-träff

 För ett tag sedan fick jag en kort paus från allt strul med hästarna och allt flängande runt Uppland för att kolla nya stall (det finns många dåliga stall kan jag meddela). 

Jag träffade Minna! Det var så himla roligt, vi pratade om allt möjligt och tiden bara flög iväg. Till sist fick jag ursäkta mig och åka hem, då jag tyckte att 2 ½ h var lite väl länge att umgås första gången man träffar en ny person. Det visade sig att jag varit hos henne i 3 ½ h... Oups.

Vi pratade såklart FIRE en stor del av tiden, eller kanske snarare det som är livet när man man vill uppnå FIRE. För det är ständiga avvägningar kring vad man ska prioritera, vad är viktigt för just en själv, när man väl börjar gräva i sina önskemål.

Minna bjöd på hembakat bröd i sann FIRE-anda och jag blev inspirerad att prova att baka själv. Ge mig bara några år till för att förbereda mig. ;-)

Nåt som jag verkligen tar med mig, är hur bra det är att få bolla problem med andra och få en lite annan syn på det hela. Någon som inte är lika färgad av situationen som en själv. Jag har länge brottats med om jag borde sälja nån av hästarna. Inte för att jag vill, utan för att det rent ekonomiskt inte funkar med tre hästar med de priser som är nu. Men Minna sa, på ett så självklart sätt, att de är det viktigaste för mig och då får man faktiskt lägga pengarna där. Så självklart, nästan sagt som i förbifarten och ändå något som verkligen slog an en sträng i mig. Nu är situationen som den är och jag får göra det bästa av den och spara in på annat under tiden.

Jag ser verkligen mer fram emot Camp FI nästa helg nu, efter att ha fått lite nya perspektiv på tillvaron. Vem vet vad vi kommer att lösa för problem där? ;-)

Tack för att du gav av din tid Minna och jag hoppas det blir fler gånger vi träffas. <3

Hur mycket strul står man ut med?

Ja, nu har vi stått i nya stallet några månader. Jag önskar att jag kunde säga att det var bra. Men det är verkligen sådär. Dels känner jag mig inte riktigt välkommen. Jag flyttade in med tre hästar, men har fått plats för mina grejer som om jag flyttade in med en häst. Det finns flera i stallet som har två sadelhängare, medan jag (med fem sadlar) fick en i början. Sen flyttade en annan häst ut och då fick jag på nåder ta över den hästens sadelhängare, men hyllorna med täcken och liknande tog en annan hästägare över. Jag känner mig liksom undanskuffad i ett hörn. 

Varken Anette eller Celine trivs särskilt bra. Anette är rädd för en av hästarna, som är rätt otrevlig mot henne. Celine är rädd för alla hästar, för allihop biter och sparkar henne. Fortfarande, efter så här lång tid. :-( Det skär i mattehjärtat.

Den enda som är nöjd är Daisy, som glatt tagit platsen som minstingen i gänget och därmed får frikort för dumheterna hon gör. Alla har överseende med henne och hon kan vara med överallt. 

Rutinerna är det lite si och så med. Det tog några veckor innan jag fick veta att Celine inte vågade äta med de andra, utan gick undan vid fodring. Jag avhjälpte det med att ta in henne och ge extra varje dag, sen kom betesperioden och då har alla mer än nog med foder. Men jag fasar för hösten... Celine brukar alltid vara aningens för rund, även när jag idogt bantar henne, men nu är hon så smal så revbenen syns. 

En hästägare nämnde bara häromdagen för mig att hen inte brukade väga fodret, utan ge lite på känn. När vi jämförde våra mängder så gav hon ungefär hälften av vad de egentligen ska ha. Jag kan bara hoppas att hon börjar använda hövågen till hösten, men det förklarar ännu mer Celines viktnedgång (och även Anette har smalnat av en del). 

Min transport fick efter lite knot plats på gården, men har stått inparkerad i flera veckor (trots att jag bett om annan plats), så den har jag ingen glädje av. 

Men värst ändå är att det ska ingå tillsyn, men den verkar bestå av att ansvarig kollar så hästarna står upp. Mina hästar har fått massor av nya sår (pga bråk med de andra hästarna och diverse utstickande grejer i ligghallen) som ingen sagt till mig om, utan som jag upptäcker när jag kommer dit. Sår som verkligen syns tydligt på mina ljusa hästar. Daisy hade en dag ett sår på ögonlocket som resulterat i en blodsdroppe (bara en rispa och ögat är ok), men det hade man "missat" vid tre fodringar...

Ja, ni hör ju. Det är inte så bra, men hur jag än letar finns det inget bättre alternativ. Det enda jag hittat hittills som är okej, har förmodligen sämre hö och jag vill inte ha det som i förra stallet, där Celine började hosta när hon åt för höet var så dåligt och Anette blev dålig i magen av det. 

Det finns fler grejer som strular, som jag inte orkar nämna för att jag helt enkelt inte orkar så mycket mer just nu. Humöret är i botten och jag vill bara få lite lugn och ro omkring mig. Men det verkar hopplöst svårt. :-(

Jag hoppas alla har en skön semester och att ni får lite flyt i er tillvaro åtminstone. 

Operation tömma frysen

Nu börjar tomaterna dyka upp i min reko-ring. Av tomater gör jag snålröra, som jag har istället för krossade tomater. I fjol (när jag desperat försökte ha sparår, haha) blev det bara gjort på 4 kg tomater. Det räckte precis till min tonfisksås ett helt år (plockade upp sista förpackningen idag), så målet i år är minst 4 kg tomater. Sen beror det lite på ork och plånbok om det blir mer. Samt utrymme i frysen...

För trots att jag var noga med att tömma frysen inför flytt, så hann jag inte tömma allt och som vanligt smyger det sig på mer mat när det är extrapriser eller jag hälsar på familjen i norr. 

Mest är det röda vinbär, krusbär, blåbär och äppelklyftor i kanel som tar plats. Jag märker att jag inte gör nåt med dem (de äldsta är från 2020), så finns det några idéer där ute på vad som kan göras? Helst något som sedan kan delas i bitar och frysas ned igen...

Jag har även en del köpta grejer som mango, ärtor och broccoli. Här funderar jag på att göra soppa på det sistnämnda, men mango? Vad göra? Säg för guds skull inte smoothie, jag har aldrig fattat grejen med sånt.  

Onödigt lyx eller nödvändig standard

Idag har jag haft en hantverkare på besök. Han var trevlig och lättsam, dvs hade med sig skyddspapp till lägenhetens parkettgolv och jobbade på utan att störa mig när jag jobbade. 

För idag fick jag balkongen inglasad! Det blev så himla fint och även om jag såklart inte kan utvärdera det hela på bara några timmars vistelse på balkongen, så är jag nöjd och lycklig. 

Jag har tre saker som är viktiga i mitt liv; värme, god mat och hästar. Lägenheten har varit ok ur värmehänseende, men den inglasade balkongen är liksom lite extra, lite bättre. Jag kan dessutom sitta i soffa där ute, vilket jag saknat i lägenheten där det endast ryms säng och köksbord. 

Såklart har jag suttit på balkongen en del redan innan, från det att våren äntligen kom och fram till nu. Men det är skillnad att inte få snö eller regn på balkongen, eller för den delen den kalla vinden som ofta viner när det inte hunnit bli sommar. 

Jag ser fram emot att njuta ordentligt av en gassande pensionärskuvös hela sommaren och så ska det bli spännande att se hur långt in på hösten jag kan vara där ute. 

Önskar er alla en härlig helg! 

Sträckläst Fumlans blogg

När allt känns skit (nåja, lägenheten är iaf varm..) kan det ibland vara skönt med ett helt annat perspektiv. Så istället för att göra sånt jag "borde" göra, sträckläste jag Fumlans blogg igår. Vilket var på tiden, jag tror att det var över ett år sedan som jag skrev i en kommentar att jag skulle läsa den.

Det är (tack och lov för mig) en blogg som uppdateras några gånger/månad, men i gengäld är inläggen väldigt givande att läsa. Tyvärr kom jag på för sent med att skriva upp vilka inlägg som tilltalade mig extra, så det blev bara två länkar. Men annars kan man såklart läsa hela bloggen från början till slut, vilket jag verkligen rekommenderar. Man måste såklart inte läsa alltihop i ett svep. ;-)

Så mina favoriter blev: 

https://fumlanwalkoflife.blogspot.com/2022/04/om-att-hitta-sitt-varfor.html

https://fumlanwalkoflife.blogspot.com/2023/01/det-samsta-beslutet-du-kan-ta.html

Eftersom jag just nu famlar lite i blindo kring vad jag vill och inte vill, så kan såklart inläggsurvalet spegla just min känsla. Så läs bloggen vetja!

För övrigt känner jag mig allt mer ledsen när jag åker till stallet. Jag upplever att ingen vill ha mig där, jag får menande blickar och irriterande småtissel när jag dyker upp och jag har fortfarande inte fått de utrymmen jag blev lovad för mina saker. Inte hjälper det att stallägaren är ständigt frånvarande, jag som trodde att det var en hästmänniska jag flyttat hästarna till får nog inse att det är en person som råkat bli med häst men inte riktigt kommit till insikt om att hon inte hinner med hästen. 

Hästarna går iaf på bete och är nöjda med det (även om betet snart är slut, måtte det regna snart!), men det är så gott som alltid jag som kollar till dem och fyller på vatten. Mutter, mutter.

Ja, ni hör. Inget roligt på den här fronten (börsen ska vi inte ens börja prata om, tror jag backat 50' på bara en vecka), jag hoppas att allt vänder snart. 

Glad sommar på er och hoppas ni har semester att se fram emot. <3

Camp FI 5 augusti

 En snabb liten uppdatering i sommarvärmen (jag har 27 grader i lägenheten om dagarna, skoj, skoj). Jag mår skräp och ser ingen ljusning i sikte. Däremot har jag, som en trotsig unge, ändå bokat tågbiljetter till Hudiksvall, denna metropol som jag aldrig varit i, men susat förbi med bilen minst två gånger om året på väg norrut. 

Jag hoppas du också kommer och att du står ut med en totaldeppig Fri2032 som inte vet hur hon ska vända den här skutan så pengarna slutar strömma ut. Men nog om mig, lat som jag är så klipper jag bara in vad Fru EB skrev på sin blogg häromdagen. 

Ses om 6 veckor och 3 dagar! Sen är det ju faktiskt löning imorgon, alltid lika välkommet. 

Nytt boende för hästarna

Den här senaste tiden har varit fruktansvärt jobbig mentalt. Efter att jag sagt upp hästarnas stallplatser blev mina stallkompisar som förbytta. Tydligen var det ett jättesvek att jag flyttade och ingen ville vara i stallet när jag var där. Råkade det ändå bli så (tex de kvällar jag inte hade kvällsfodring men ändå var ute) så betedde sig stallkompisarna som att jag var luft. 

Jag är väldigt ledsen över att ha det så här och undvek stallet så mycket jag kunde. Vilket iofs bara betydde att jag var ute fyra dagar varje vecka, eftersom jag hade fodringar att ta. 

Men i helgen flyttade äntligen hästarna och jag kan förhoppningsvis börja andas igen. De kommer till ett toppenställe, med bra hage och ännu bättre foder. Så de har det bra. Det är värre med mig som hatar kaos och ännu inte riktigt kommit i ordning i nya stallet. Det är liksom saker överallt och på "fel" ställen, vilket gör mig galen. 

Jag får tyvärr också erkänna att det inte blev billigare att flytta, men den här flytten blev mest till för min sinnesros skull. Så jag får fortsätta att slakta ISK:n så sakteliga. Än så länge håller jag mig dock inom 4 %-regeln, så det kanske inte blir så tokigt i slutändan ändå.

Nu ska jag njuta av årets första sommardag och hoppas att vi alla får en bra sommar.