Status lägenheten

Jag känner att det mest är gnäll från min sida just nu. Men jag vill ändå skriva nåt positivt, så här kommer ett kärleksinlägg om min nya lägenhet.

Jag älskar min lägenhet. Den är precis lagom stor för mig och innehåller allt jag behöver. Jag har plats för mina kläder, mina böcker, mina husgeråd, mina sminkgrejer (ja, ni fattar va? Jag har plats). Allt ryms så bra och jag har tom luft i vissa skåp för att det finns så mycket förvaringsutrymme. Eller är det jag som har mindre saker än man "ska" ha? Jag tycker ju inte det, men det är klart, lite krångligt blev det när min temugg gick sönder. Jag måste köpa en ny, men glömmer det varenda gång jag är i närheten av en affär. Det var över en månad sedan den gick sönder och jag har helt enkelt löst det genom att dricka te ur en skål...

Det är varmt och skönt i min lägenhet, det kommer vatten ur kranen varenda dag, det är lugnt och tyst runtomkring mig. Jag sover otroligt bra och det är helt enkelt för att grannen inte har kor som råmar var femte minut. Har inte behövt använda öronpropparna en enda gång sen jag flyttade. 

Jag älskar min lägenhet så mycket så jag nyligen drog på mig mer kostnader. Till sommaren (lite oklart när eftersom folk ska ha semester) så kommer jag att få en inglasad balkong. Just nu vill jag börja vara ute lite mer på balkongen, men det är jobbigt att den alltid blir så blöt så fort det regnar (eller som nu, är täckt i snö. Hallå våren, var är du?). Jag som älskar värme tänker att en alldeles egen pensionärskuvös är precis vad jag behöver! Åh så ljuvligt det kommer att bli när det är 30 grader ute. :-D

Ja, boendemässigt är jag lycklig och vill aldrig nånsin mer flytta (vilket egentligen inte behövs heller, lägenheten är perfekt anpassad till nån med rullator och buss går strax utanför så jag kan ta mig vart jag vill). Det är bara ekonomin som skulle behöva bli bättre. Men det kommer säkert innan jag blir pensionär. ;-)

Min pension - förvirrad som vanligt

Jag är ju inte världsbäst på pension och har alltid utgått ifrån garantipensionen när jag räknat hur mycket pengar jag ska leva på i framtiden. 

Men så tänkte jag att jag bara var fånig och loggade in på minpension.se Jag vet inte riktigt om jag blev så mycket klokare.

Här är hur mycket jag får om jag slutar jobba heltid vid 55 år (det är det tidigaste man kan välja). 

Och så här ser det ut om jag väljer att sluta jobba när jag är 67 år. 

Jag vet inte riktigt vad jag gjort fel? För inte kan det skilja bara 2000 kr (före skatt!) på att jobba 17 år längre? 

Har jag nån smart läsare som begriper varför det är såhär?

Varde ljus

Våren har så sakteliga börjat komma, även om det är lite dans fram och tillbaka mellan några plusgrader och några minusgrader. Ett par dagar har solen tittat fram och det gör förstås underverk för humöret.

I nån slags blandning av oro för utgifter och solidaritet mot andra som behöver mer el, har jag snålat med att ha lampor tända. Jag har suttit i en mörk lägenhet med endast skrivbordslampan tänd när jag jobbar. Har jag behövt laga mat, så har jag tänt belysningen ovanför diskbänken (men då har jag givetvis släckt skrivbordslampan). Likaså har jag endast tänt lampan över handfatet när jag går på toa, taklampan har fått vara.

När senaste elräkningen kom och jag skulle betala futtiga 90 kr för elen, så insåg jag att det jag höll på med var lite löjligt. Inte så att jag tänder alla lampor i lägenheten samtidigt, men jag har börjat att ha hallampan tänd medan jag jobbar (arbetsplatsen är i hallen) och tända i taket i badrummet när jag är där.

Plötsligt känns livet mer positivt. Inte så jag vaknar på morgonen och skrattar högt innan jag studsar upp ur sängen. Men det känns som att livet ändå är rätt okej. 

Kanske snålade jag lite väl länge med ljuset i början av min tid i lägenheten? Jag kommer fortsätta med att bara ha tänt i det rum jag befinner mig i, men lovar att bli lite bättre på att ge mig själv bra belysning när jag behöver det. 

Dumsnålt? Eller solidariskt? Ja, det får ni läsare avgöra. Sol på er!

Slakta ISK eller slakta häst?

Ja, jag önskar att rubriken var lite tillspetsad, men det är den inte. Jag har satt mig ned och räknat på alla ökade kostnader som blivit sista tiden. Inte alla extrakostnader i samband med flytten, utan hur pass mycket det kommer att kosta när allt sånt lugnat sig. När det som ska betalas är månadsavgift (som ska höjas, därav att jag började räkna), ränta (som också ska höjas), amortering, bensinkostnad (som också ökat sen jag räknade sist) och stallhyra (som förvisso inte höjts (än..) mer, men där Daisy börjat kosta pengar, så det numera är 8400 kr istället för 5600 kr). Noterar även att när jag räknade på att ha tre hästar igen, betalade jag 4000 kr i stallhyra för två hästar. Det har hänt en del på två år. :-(

Så verkligheten är ikapp mig och de dystra siffrorna stirrar mig rakt i ögonen. Antingen slaktar jag ISK eller så slaktar jag Celine. Hon har varit lite halvknackig hela hösten och till sist orkade jag inte med eländet längre (i kombination med annat elände i familjen) utan lät henne vara söt hagprydnad tills jag orkade med mer. Detta tills har hittills inte inträffat, eftersom en flytt kom emellan, men jag ska endera dagen sätta igång henne igen. Känns hon fortfarande lika knepig (hon är alltså inte halt eller nåt, det är bara min magkänsla som protesterar) så blir det veterinärkoll. 

Sen beror det på vad veterinären säger. Förnuftet säger såklart att jag inte kan slakta ISK:n, men hjärtat säger att jag för sjutton inte kan slakta en frisk häst. Så vi får se. Men om jag fortsätter på den här vägen, med tre hästar som kostar pengar, så kommer jag behöva ta ut pengar från ISK varje månad för att betala räkningar. 

Å ena sidan är det inget jag vill, jag vill spara pengar så jag en dag kan gå i pension, gärna långt innan jag är 65 år. Å andra sidan kan jag enligt 4 %-regeln ta ut 6000 kr från min ISK varje månad utan att kapitalet minskar. 

Jag vet som sagt inte vilken väg jag kommer att ta, men jag ville vara öppen med vad som händer i mitt liv och hur tankegångarna går. Min mamma är klok som alltid och påpekar att det kanske var för just den här situationen som jag sparat så mycket tidigare. Att mina FU-pengar kanske främst handlar om att kunna ha kvar tre hästar, även om två av dem inte går att rida på (alltså om veterinären hittar något allvarligt fel på Celine). 

Ja, det var dagens dystra inlägg. Har ni andra något peppande att komma med som hjälp? 

Redan fyra år!

Jag höll på att missa bloggens årsdag. De här inläggen är ju mest roliga för mig, som kan gå tillbaka och se vad som hände tidigare år och jämföra lite. Men kanske nån annan också tycker att det är kul att läsa?

Det har hänt massor sedan förra årsdagen. Framförallt har jag tagit ut en rejäl bit av ISK:n för att köpa lägenhet. Det var inget jag trodde skulle hända på många år, men det visar också att man aldrig riktigt vet vad som händer i framtiden. Men det är alltid bra att ha pengar undanstoppat. :-)

Sedan blev det även tillökning i familjen, med lilla Daisy (hon är inte så liten längre kan jag meddela, herregud vilken bjässehäst hon blir!) och även om Celine är lite halvknackig (mer om det om några dagar), så kan jag ändå säga att jag har tre pigga och glada hästar. Så mycket mer kan jag inte begära egentligen. 

Men det som är mest intressant är såklart siffrorna för sparandet. 2022 var kanske inget toppenår varken för att spara eller för tillväxt, men lite har ändå hänt. Totalt har jag 1 856 499 kr på Avanza. Det är 33' mindre än vid samma tidpunkt i fjol, men då behöver man såklart komma ihåg att jag tagit ut 187' i handpenning på lägenheten. Så egentligen skulle jag ha en nätt liten summa på drygt två miljoner. Trevligt, trevligt. I år har ju börsen varit lite positiv, så jag hoppas den fortsätter tuffa på uppför igen. 

Roligast att följa är såklart sålda saker. Det ligger idag på 188 809 kr, så en ökning på 21' på ett år. Nu börjar det dock ta slut på saker att sälja, så det kommer förmodligen inte hända så mycket mer på kontot. Har lite hästutrustning kvar att sälja, men jag tippar på att det inte inbringar mer än nån tusenlapp. Men det är ändå häftigt att jag fått ihop så mycket pengar på att sälja saker jag helt klart inte behövt (för jag minns aldrig vad jag sålt, haha). 

Ja, men då fortsätter jag att uppdatera bloggen lite sporadiskt och hoppas att den fortfarande ger lite läsnöje trots att sparandet är på paus och FI-delen uppskjuten på obestämd tid. RE-delen känns det som att jag kan glömma helt, när man är över fyrtio år kan det väl aldrig räknas som tidigt? ;-)

Det bara flödar ut pengar

Just nu är det inte skoj att ha en blogg om sparande, för det sista jag gör är att spara. Alltså, jag vet att amortering är som ett sparande, men det känns inte precis så nu. Allt med lägenheten blev dyrare än jag tänkt mig (och räknat på), för det var en massa kostnader som ingen nämnde innan. Även om jag flyttade själv (med hjälp av snäll kompis) så är det avgifter för att man tar lån, avgifter för att man blir medlem i bostadsföreningen och givetvis även dubbla hyror och annat smått och gott. Nu har det även blivit så att jag pga lång kö till föreningens parkering (som enligt mäklaren var ett halvårs kö, enligt styrelsen åtminstone två år och enligt en granne mer än tre år) fått parkera på ett dyrare ställe än jag tänkt mig och det kostar såklart ännu mer pengar. 

Jag har försökt spara in pengar genom att åka buss till stallet, men det blir ohållbart när det tar 45 min med bil och 90 min med buss. Jag vill ju lägga den tiden på mina hästar, inte på att sitta och stirra ut genom ett bussfönster. 

Som grädde på moset höjs förmodligen räntan på lånet snart (har bara bundit tre månader) och så har styrelsen aviserat att de måste höja avgiften om ett par månader också. Skoj, skoj. 

Jag går för tillfället back och tar pengar från min buffert. När den är slut så tänker jag sälja mina sista aktier och sen. Ja, sen får jag börja sälja fonder. Det känns inte roligt öht, men jag vet samtidigt att hade jag inte flyttat, så hade jag fått göra precis samma sak, men utan att jag ägt mitt boende.

Så just nu känns det inte så roligt med nåt, måtte våren komma tidigt så åtminstone det kan göra mig glad. 

Första tiden i nya lägenheten

Nu har jag bott i lägenheten i drygt två veckor. Jag stormtrivs, trots att det är kaos för allt är inte färdigflyttat än och jag har inte haft tid att sätta upp bokhyllor eller gå iväg till förrådet med saker som ska vara i förrådet (har inte haft ett förråd sen 2016 så det är ovant). 

Mina grannar är i stort sett helt tysta, vilket är tacksamt. Eller så är det för att jag mest är hemma dagtid och hos hästarna kvällstid. 

Det finns några inköp jag måste göra (lampor...) men jag drar på det in i det längsta, för det fungerar ju hyfsat bra som det är. 

Det enda tråkiga är såklart att jag inte kan gå ut till hästarna flera gånger/dag, men jag märker att jag faktiskt mår bättre av att ha lite tydligare uppdelning mellan hem och stall. Framförallt har jag slutat ställa upp så förbaskat för andra hästägare, när det "kör ihop sig" för dem titt som tätt och jag ska fixa nåt med deras hästar. Nu har jag sagt "tyvärr, jag är inte i stallet" några gånger och de har redan slutat höra av sig lika ofta. Hehe...

I lägenheten ingår det varmvatten och värme (vilket tyvärr inte är så varmt som jag vill ha det, men tills vidare står jag ut), vilket får mig att dra slutsatsen att det fortfarande blir billigare att handdiska än att använda diskmaskin. För diskmaskinen drar ju el som jag betalar. Så diskmaskinen används tills vidare som diskställ, vilket är väldigt smidigt då den lilla arbetsytan i köket kvarstår. 

Ja, det var en liten rapport från mig. Längtar ihjäl mig till våren så jag får njuta av min balkong. Kanske ska jag till och med våga mig på att köpa ett par blomlådor?