I händelse av krig

Jag brukar lite skämtsamt säga att mina bilringar runt magen behövs "i händelse av krig". Men även om krig kanske inte kommer uppstå i Sverige i framtiden, så är ett längre strömavbrott desto mer troligt.

Så hur kan man förbereda sig? Såhär har jag gjort.

Jag älskar mat (japp, jag borde ha en matblogg istället), så mitt preppande handlar om att ha mat förberett. I mitt skafferi har jag alltid ris, pasta och bulgur, som enkelt går att värma i en sås (om man har lite dåligt med vatten). Jag älskar Bullens pilsnerkorv, så jag ser alltid till att ha några sådana burkar hemma och alltid ta den med kortast datum när jag är sugen på korv.

Sen har jag fastnat för Knorrs köttsoppa. Man tar en burk köttsoppa, häller i en kastrull, fyller den tomma burken med vatten och häller i kastrullen för att få lagom utspädning. Väldigt smidigt och den blir supergod (och mättande).

Nypon- och blåbärssoppa i pulverform har jag också, mättande och värmande (ifall det inte finns nån brasa att tända) samtidigt som de är enkla att tillreda.

Jag har en snygg behållare med tappkran som rymmer 8 liter vatten. Den tar jag alltid vatten ifrån, så vattnet ständigt hålls fräscht (man vet ju aldrig när strömavbrottet kommer). Vidare har jag två liter vatten i Pet-flaskor i frysen, dessa kan förstås användas som extravatten, men framförallt håller de kylen kall medan de sakta tinar.

Jag vill passa på att påpeka att även om många vet att värme stiger, så är det förvånansvärt få som insett att kyla sjunker. Dvs placera det som ska hållas kallt under kylklampen/petflaskan för bästa effekt. Gäller även tex när man åker iväg på picknick såhär i sommartider (jamen, snart är det väl sommar ändå?).

När det kommer till fortsatt tillgång på vatten, samt det faktum att min uppvärmning sker via el (golvvärme hos nuvarande hyresvärd) har jag inga smarta lösningar. Om jag hade bott kvar i huset i norr hade det varit hur lätt som helst. Där uppe har jag inte bara en massa ved och en kallkälla som rinner konstant dygnet runt (grannen borrade efter bergvärme och stötte på en vattenåder på 200 meter) året om, jag har dessutom en kamin som värmer hela huset OCH har kokplattor ovanpå. Jag skulle kunna leva som en drottning där uppe.

Återigen börjar jag grubbla på om jag borde skaffa en fyrhjuling med plog på, som kan skyffla bort all skitsnö och försöka bo där uppe trots allt. Hm...

Just ja! Radio har jag i mobilen (har en powerbank som håller sig laddad ett tag iaf) och sen har jag även en cd-spelare som har radio och går på batteri. Måste bara komma ihåg att köpa batterier till den. Har jag glömt nåt?

Jo! De där förbaskade värmeljusen som man alltid råkar köpa på IKEA. Har åtminstone tre förpackningar uppe i norr och här nere har jag en förpackning. En trave tändstickor har jag också, så kanske lyckas jag hålla mig varm även utan kamin?

Vad mer har jag glömt? Och har ni andra förberett för att klara er en vecka utan el?

Minimalism i garderoben

Jag nämnde min garderob för ett tag sedan. Nu ska vi djupdyka bland mina kläder. Såhär ser min garderob ut idag; Jag har 11 tröjor, 3 toppar, 3 par jeans, 2 kjolar, 1 klänning, 1 linne.

Eftersom jag jobbar hemifrån en dag/vecka, har jag alltså samma kläder på mig var tredje vecka. Får ofta komplimanger för hur jag klär mig (trots att jag är stor som en val) och jag tror inte nån tänker på att det är få kläder i min garderob. Jag har fö en kollega som alltid har samma klänning på sig, så min arbetsplats är kanske lite väl avslappnad (frågade henne och hon tvättade den på helgen tydligen).

Jag har förstås inte bara de här kläderna. Jag har några par ridbyxor, tre funktionstoppar och ett par tröjor som jag har i stallet. Men jag är inte precis uppklädd där heller. Funktion före utseende, men jag försöker ändå köpa så att det passar ihop.

På skofronten är det ännu värre. Jag har ett par skor. Dessa har jag året om. Eftersom jag pronerar kraftigt så köper jag nytt par varje år. De gamla skorna blir då stallskor och det händer att jag även rider i dem. I stallet har jag även ett par gummistövlar samt (när jag ska vara seriös) ett par ridstövlar. Jag har ett par högklackade skor, men de har jag inte använt på minst sju år.

I garderoben har jag sedan ett väldigt enkelt system. På vänster sida hänger tröjor, klänningen och de två kjolarna (på samma galge som matchande tröja), på höger sida hänger mina jeans. Så varje morgon öppnar jag garderoben, tar den tröja som är längst till höger och om den tröjan inte har kjol på galgen (eller är klänningen) så tar jag även ut jeansen som hänger längst till vänster. Det blir min outfit på arbetet den dagen.

När jag kommer hem på eftermiddagen hänger jag upp kläderna jag använt på jobbet på vädring. På kvällen gör jag sedan en bedömning om kläderna behöver tvättas (ytterst sällan), annars hänger jag tillbaka dem i garderoben. Då hamnar tröjan längst till vänster och byxorna längst till höger på respektive sida i garderoben. Det gör att kläderna automatiskt roteras hela tiden och det tar en halv sekund för mig att "bestämma" vad jag ska ha på mig på morgonen.

Hur tänker du kring kläder och vad du ska ha på dig varje morgon?

Hur litet kan man bo?

Jakten på lägenhet pågår för fullt. Min första visning blev ett fiasko, jag hade redan innan bestämt mig för att jag skulle ha den där lägenheten. Men så var mäklaren otrevlig, slirade på sanningen och verkade mest nonchalant (jag har sålt såååå många lägenheter i mina dagar), så jag blev förbannad och beslöt mig för att aldrig nånsin låta den mäklare tjäna pengar på mig.

Min andra visning var en lägenhet på 25 kvm. Kostnad för ränta+amortering+månadsavgift skulle bli 4600 kr. Med mycket närmare till stan skulle min bensinkostnad minska rejält. Men kan jag bo så pass litet? Jag är kluven. Å ena sidan vet jag att ingen ändå kommer och hälsar på mig, så vad spelar det för roll att sängen står i köket? Å andra sidan vill man ju ändå känna lycka när man kommer hem. Planen är att bo i lägenheten jag köper i åtminstone fem år, kan jag stå ut på 25 kvm så länge och var ska jag ha mina böcker i såna fall?

Jag funderar på att slå på stort och köpa nyproduktion. Det går emot min ekonomiska person (jag vill gärna ha en stabil förening med lite lån), men samtidigt känns det som att det är lättare att sälja en lägenhet på 34 kvm som är superfräsch efter fem års boende, än att sälja en på 25 kvm som var hjälpligt renoverad när jag flyttade in. Den lägenhet jag funderar på kostar dock 5900 kr i månaden. Inte mycket pengar över till sparande då...

Vad har ni för tankar? Hur långt kan man späka sig för att spara pengar och ska man ens göra det?

Känslan av att sälja något

I och med min flytt, som förvisso kan dröja ganska länge (hallå? ingen som vill ge mig en lägenhet?) har jag tagit tag i att sälja sånt jag inte behöver i nästa boende. Det låter kanske konstigt, men även när man bor så litet som mig, så samlar man på sig saker, som egentligen inte behövs.

Likaså får jag ett annat behov med hästarna om de är inackorderade, jämfört med när jag ska sköta mig själv (tex såna där manicker som ser till att det är ström i hagstaketet).

Så jag har börjat sälja av. Det är en intressant upplevelse att sälja saker. Först ska allt fotas, det ska skrivas annons och man ska bestämma ett pris (jag brukar ta 75 % av inköpspriset, funkar utmärkt). Sen ska man ha kontakt med alla dessa köpare, som VERKLIGEN vill ha det man säljer, men som aldrig riktigt verkar få ändan ur och swisha pengar. Jag kräver handpenning på de dyrare grejerna, annars slutar det med att det tingas till höger och vänster men jag får ingenting sålt.

Sen bestäms det en dag då grejerna ska hämtas, resten av pengarna swishas och sen står jag där. Med mindre saker och en känsla av frid. Åh så skönt att slippa de där grejerna! Konstigt att den där personen ville ha dem, men tur för mig!

Därefter kommer det allra bästa. Föra över pengarna till Avanza, bestämma vilka aktier som ska köpas och bara le åt att summan ökar. Sist jag nämnde summan var den på 8 772 kr. Nu lyser siffrorna 16 271 kr mot mig. Lycka!

Har du sålt något nyligen? Känner du igen känslan? Eller har du bara saker du vill behålla omkring dig?

Don efter person

Jag har ju tidigare visat bilder på mitt minimala kök. Nu tänkte jag ta ett steg till och visa lite av min köksutrustning.

Som singel men matlagningsintresserad, så har jag en del lite annorlunda saker i mina köksskåp. Till exempel mitt roliga kastrullset.

Min mamma älskar erbjudanden i stil med "Få tre nummer av Sköna hem och ett mjukt badlakan på köpet". Hon blir lite exalterad över att "få" saker (ja, jag kommer säkert hänga ut min mamma flera gånger på den här bloggen, men jag vill ändå påpeka att hon är en fantastisk, kärleksfull människa). Så vid ett tillfälle, när jag var runt 17 år, så frågade hon om jag ville ha ett kastrullset, som jag kunde spara tills jag skulle flytta hemifrån. Hon skulle få några nummer av en tidning till "specialpris" och samtidigt få dessa två kastruller. De såg helt ok ut på bilden, men vi glömde läsa det finstilta... ;-)

Tallriken på bilden är en helt normal flat tallrik. Man kan väl säga att vi skrattade en del när kastrullerna packades upp.

Men... Trots skratten är de här kastrullerna bland det bästa jag fått i husgerådsväg. Den lilla kastrullen är perfekt för att värma te eller varm choklad för en person. Den större kastrullen kan jag både koka ris i (1-2 portioner), värma på färdiglagad mat från frysen, koka pasta för en person eller såklart göra sås i.

De används varje dag, eftersom jag är singel och ofta värmer på små portioner. När jag tar fram dem brukar mina vänner skratta, tills de inser hur smidigt det måste vara med små kastruller.

Har du någon sak som verkar fånig vid första anblicken, men som varit väldigt användbar genom åren?

It's a bumpy ride

För ett tag sedan kom den där berömda droppen. Ni vet den där droppen som får ölsejdeln att rinna över. Jag insåg plötsligt att mina FU-money faktiskt kan användas till annat än att säga hejdå på jobbet. De kan användas för att säga hejdå till en vidrig hyresvärd.

Jag har i snart två år hyrt in mig på en gård. Eftersom jag är anonym (hoppas jag!) så kan jag skriva lite mer öppet. Det var en bekant som tipsade mig om att en granne hyrde ut både stallplats och lägenhet. Smidigt (trodde jag, haha), jag åkte och kollade, blev förtjust och tackade ja.

Det visade sig att paret som också bor på gården var typexempel på gamla alkisar. Inte såna där som sitter på parkbänkar, utan såna som precis lyckats hålla näsan över vinglaset (hick) hela arbetslivet och sedan kan pensionera sig i sitt hus på landet, långt ifrån snokande grannar. Ironiskt nog jobbade den ene i paret dessutom på Systembolaget... (dubbelhick)

Så helt oförberedd flyttade jag in, med tre hästar och ytterst lite möbler. Ganska snart insåg jag att det inte var så bra som jag trott. Framförallt blev saker antingen aldrig gjorda, eller så gjordes det slarvigt.

Jag ska inte gå in på några deprimerande detaljer. Men droppen föll och jag insåg att det enda jag ville var att fly tillsammans med mina hästar. Helst igår.

Så det var bara att räkna på (svindyra) lägenheter i Uppsala, börja leta efter stallplats till tre söta hästar och försöka hinna med lite jobb däremellan. Tack vare högre lön och sparade slantar, så ser det ut att lösa sig. Men jag kommer få ligga i lite extra hårt om jag ska nå mitt mål med fullständig frihet 2032. Kanske måste jag ta det hemska beslutet att sälja någon/några hästar. Men det gör jag helst inte, så just det beslutet har jag skjutit framför mig till åtminstone slutet på sommaren.

Så snart får ni följa min och hästarnas flytt i bloggen! Återkommer i ämnet så fort jag vet mer...

Jag kommer. Kommer du?

Jag kommer att åka buss och tåg i över två timmar för att ta mig till Stockholm. Sen ska jag försöka hitta till Djurgården också... Detta dessutom dagen efter två heldagar med jobbet på annan ort. Tack och lov är jag ledig på fredagen, så jag har tre dagar på mig att återhämta mig.

Men det ska bli grymt roligt och jag klurar redan på vad jag ska ha med mig. Sa jag att jag gillar mat? ;-)

Nu vill jag att ni skriver att ni kommer och om ni inte kommer (snyft) varför ni kan missa denna historiska dag?

Funderar på om jag ska ha klänning kanske... Det händer inte så ofta ändå.