Jahapp, då var det nytt år. Jag hoppas verkligen att årets
första veckor inte speglar resten av året, för då väntas det (snö)kaos och våldsamheter
i hela världen.
Själv har jag varit sjuk över jul och nyår, men jag orkade i
alla fall summera året innan det tog slut. 2025 var en sådär år. Det var mycket
jobbiga saker som hände privat och såklart tog sorgen efter Anettes död över det
mesta. Men Erik är ett litet glädjepiller och Celine har hållit sig relativt
frisk, så det har ändå funnits ljuspunkter.
Ekonomiskt har det inte varit någon munter läsning, allt har
blivit så mycket dyrare och portföljen lyckades precis ta sig över på plus
innan det blev 2026. Men jag har faktiskt sparat över 50’ under året och då
räknar jag i vanlig ordning inte in kontot Sålda saker (det redovisas i sedvanlig
ordning på bloggens födelsedag).
Skrivarlusten har varit väldigt låg också, 26 inlägg på hela
året är verkligen en bottennotering. Inte har jag några smarta idéer på hur jag
ska skriva fler inlägg. Jag har till och med funderat på att lägga ner bloggen
(alltså inte ta bort den, bara sluta skriva), men sen tänker jag att det ändå
är rätt roligt att läsa i efterhand om allt jag tänkte och tyckte. Så den blir
kvar men utan nåt krav på litterära mästerverk.
Målen för 2026 blev inte heller särskilt vidlyftiga, jag
försöker fokusera på att hålla näsan ovanför vattenytan.
Nä, just nu känns det bara som att min önskan om att vara
anonym kväver alla försök till att skriva något. Det är ett problem jag
diskuterat tidigare med andra bloggare och ett problem som jag lär få brottas
med ett tag. Åtminstone så länge närmaste släkten är i livet.
Usch, det här blev så trist att jag nästan inte vill publicera det. Men vad ska jag då läsa om tre år då jag är nyfiken på vad jag egentligen tänkte i början av 2026?
Du är inte ensam om att känna misströstan ibland, världsläget och diverse privata bekymmer drar ner humöret men jag glömmer allt tråkigt och dystert när jag kommer till stallet, att få mötas av en översnöad häst som blir jätteglad när jag dyker upp , få saker slår det.
SvaraRaderaOch två blogginlägg i månaden är inte sämsta // Åsa
Jag tror du tänker rätt om det där att skriva något litet om inte annat bara för att dokumentera. Iofs kan man väl köra en dagbok old school vid sidan om. Det gjorde jag förr lite då och då, faktiskt väldigt intressant att se hur jag tänkte där för 40 år sedan.
SvaraRaderaTror jag var mer romantiskt lagd som 20-åring, nu har man gått på så många smällar genom åren så personligheten har formats något mer åt det luttrade pesimist-realistiska hållet 👀.
I höstas hade jag lite svårt med motivationen, men nu har jag massor med uppslag på bloggposter. Inte så noga om andra finner det intressant eller inte, oxå en bra egenskap som smugit sig på mig med ökande ålder 👀.
Jag siktar på 1 inlägg per vecka ungefär, 52 i snitt per år alltså.
Håller med om att omvärldsläget inte är jättekul just nu. Men man får väl fokusera på det som går bra, även om det bara är något individuellt som sparande eller hästar eller liknande.
SvaraRaderaJag tycker inte du ska känna någon press på att producera ett visst antal inlägg om året eller liknande. Jag tycker det är kul att läsa ändå, även om det inte blir så ofta. Och jag skriver definitivt inte oftare själv :)
Siktar du fortfarande på 2032?
SvaraRadera