Det är konstigt hur hjärnan fungerar. På nåt vis har jag lättare för att ta motgångar än framgångar. Det är som att jag inte riktigt tror på när något går bra, eftersom det sällan gjort det i mitt liv tidigare. Jag fick tex min första kompis först i tjugoårsåldern. Den allra första pojkvännen (räknar inte idioten som utnyttjade mig, han var aldrig kär) som faktiskt ville vara med mig för att jag var jag, träffade jag när jag var tjugofyra. Kan fortsätta i oändlighet på olika sätt, men jag tror ni fattar. Motgångar deluxe, få framgångar.
Så nu när börsen (i skrivande stund) tuffar uppåt och mera uppåt, så blir jag ärligt talat nervös. Jag nådde två miljoner (igen) för en månad sedan och jag var sååå lycklig. Sedan dess har pengarna ökat med ytterligare hundratusen. Vilket känns galet. Helt galet. Jag är tacksam eftersom jag inte kan spara någonting nu och extra tacksam över att jag lyckats hålla mig ifrån att sälja några fonder sedan årsskiftet. Nästa månad kommer bonusen också, men det blir inte många kronor i år pga hur dåligt det gick för företaget i fjol. Men kanske, kanske kan jag bibehålla utgiftsnivån även i april.
Men jag nojar att kraschen är nära och att alla mina pengar ska försvinna. Hur känner ni andra i det här börsklimatet?